Inlägg från: Anonym (Förtvivlat) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förtvivlat)

    Vi är villrådiga. (Anpassad grundskola)

    Hej

    Jag arbetar på en anpassad grundskola och i en av klasserna går det en elev som är fullständigt oberäknelig. 
    Allt kan vara hur lugnt som helst och plötsligt utan förvaring kan det komma en knytnäve, ett tag om armen eller vad eleven får tag på med naglar som borrar sig in eller tom en skallning. 

    Vi har haft psykolog där, specialpedagog mm mm men vi får ingen rätsida på det. 
    Eleven har ADHD och har nu medicin för det så det är något bättre, men det är marginellt. 

    Eleven ger sig på alla, både barn och vuxna så eleven har två personal non stop samt eget rum. 
    Personalen orkar inte så länge trots rotation så vi får ständigt leta ny personal vilket i sig inte borgar för att kunna 'lösa' problemet med hur vi ska hantera eleven  

    Finns det någon hör som har något tips? ips? 

  • Svar på tråden Vi är villrådiga. (Anpassad grundskola)
  • Anonym (Förtvivlat)
    Anonym (SK) skrev 2025-09-18 19:10:20 följande:

    Har eleven någon annan funktionsnedsättning eller diagnos än just ADHD?
    Jag antar att ni kartlagt i vilka situationer som det uttåtagerandet händer och även i vilka som det inte händer...kan ni se något mönster?

    Exempelvis Klockslag/tidpunkt
    Hunger/lågt blodsocker
    Efter period av koncentration eller vid utmanande aktiviteter.
    Särskilda aktiviteter/lektioner
    Otydliga instruktioner eller i samband med övergångar.

    Vad säger vårdnadshavarna?
    Vad ser de hemma?


    Eleven är svårutredd iom ADHDn och den intellektuella funktionsnedsättningen (eleven läser ämnesområden) så det vi vet är de två diagnoserna. 
    Kartläggning har skett under de drygt tre åren eleven har gått hos oss, nu går eleven i högstadiet. 
    Det finns inget mönster som vi kan upptäcka i alla fall. 

    Vi har haft olika instruktioner, bildstöd, olika symboler som tex en kotte för skogen, en gaffel för lunch etc men inget fungerar bättre eller sämre än något annat. 
    Alla sätt har introducerats långsamt och använts lång tid för att se om eleven tar det till sig, men eleven är totalt obrydd oavsett. 

    Den ena vårdnadshavaren anser att det inte är ett problem och säger att hemma finns inte problemen. 

    Den andra är mest trött och slutkörd och lika konfunderad som vi kring hur vi ska komma vidare.
    De lever inte ihop längre och har delad vårdnad. Vi kan inte se någon skillnad i elevens beteende före och efter skilsmässan. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Anonym (r) skrev 2025-09-18 19:42:26 följande:

    är familjeliv verkligen rätt ställe för denna diskussion? Speciellt om du svarar på folks frågor om individen..


    Du tänker att någon kan lista ut vem eleven är? 

    Du tänker inte att jag har ändrat några uppgifter som inte stör frågeställningen för att försvåra för en eventuellt nyfiken person som känner sig manad att göra sig omaket att försöka leta rätt på vem det är? 

    Varför nu någon skulle vilja det. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Fins Mamma skrev 2025-09-18 19:41:33 följande:

    Antar hen också har if. 

    Tydliga scheman. 
    Korta arbetspass som är lustfyllda
    Hur ser kommunikationen ut? Kan hen prata eller behöver ni jobba upp en alternativ komminikationsform?


    Ja, eleven läser ämnesområden. 

    Ingen verbal kommunikation att tala om. Totalt obrydd av teckenspråk, foton, bildstöd av olika form och slag, kommunikationstavla, i-pad mm mm. Tror vi tröskat oss igenom allt, eleven är inte intresserad. 

    Arbetspassen, i den mån de ens är genomförbara, är korta och baseras på det vh sagt är intresseområden för eleven och sådant som vi under åren tyckt oss märka att eleven visat minsta ins av intresse för men inget intresserar. 

    Det enda som oftast, men inte alltid, går att genomföra utan att eleven försöker skada andra är snabba promenader utefter en speciell runda. 

    Vid alla andra aktiviteter blir personalens jobb att se till så att ingen person kommer till skada, vare sig eleven, andra elever eller personalen. 

    Vi har även testat att endast ha promenad som aktivitet och att eleven därefter får pyssla i sitt rum med sina saker där men inte heller det gör att eleven slutar med sina 'attacker' som, som jag skrev, sker helt utan förvarning. 
    Eleven kan tex under måltid sitta och äta för att efter en tugga hugga gaffeln i närmsta arm eller ben. 

    Vi har testat att ha personalen nära, att ha dem på avstånd (men inom synhåll) ha dem utanför elevens rum, vi har tittat på om det är någon särskild personal som eleven ogillar mer och då försökt klura ut varför. 

    Men varken hårfärg, doft, klädesplagg, röster osv verkar vara något eleven bryr sig om. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Anonym (r) skrev 2025-09-18 19:59:05 följande:
    Även med några få detaljer ändrade är det väldigt mycket att identifiera barnet med för närstående/kollegor. Självklart handlar det inte om att leta rätt på barnet utan det olämpliga i att diskutera en enskild elev på ett mycket tveksamt forum.
    Jag är tämligen säker på att ingen kan identifiera vilken elev det handlar om, särskilt med tanke på att jag är den enda på mitt jobb som är medlem här, (ja, jag VET att det är så) men tack för omtanken. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-09-18 20:00:32 följande:

    Detta är ju en jättesvår situation, eftersom alla åtgärder som skolan kan vidta, redan verkar ha vidtagits. Eget rum för eleven samt alltid två personal ifall något skulle hända. Men om denna personal dagligen åker på stryk, inte "bara" ibland, blir det av förklarliga skäl svårt att behålla personalen. Trots tät rotation, bra rutiner och annat stöd. Varpå eleven säkert blir ännu mer stressad, av ständiga personalbyten, även om det kanske inte märks förrän det smäller. Och även om det är svårt att se andra mönster.

    Vilken utvecklingsnivå är eleven på? Går det att prata / resonera med eleven? (I betydelsen: Hur känner du dig, hur mår du, vill du gå ut, varför gjorde du så, etc etc).

    Förstår eleven själv att eleven gör fel? Ångrar eleven sig efteråt? Eller bryr sig inte eleven öht? Eller har inte den intellektuella förmågan att förstå?


    Ja, det är verkligen svårt. 

    Utredande team har svårt att bedöma utvecklingsnivån eftersom eleven inte alls deltar. 2-3 år har nämnts men samtidigt kan eleven gå på toaletten själv. 

    Eleven har inget tal och som jag skrev ovan så har vi provat ett otal olika sätt att kommunicera, eleven visar inget intresse för något alls. Enda gången vi ser något som helst intresse är om det visas bild på eller pratas om kanelbullar. 
    Vi testade då att baka det men eleven ignorerade alla försök att få eleven att delta i det. Dock åt eleven gärna bullarna.  

    Vi upplever inte att eleven känner ånger, om det beror på obryddhet eller oförmåga att förstå vet vi inte. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    EpicF skrev 2025-09-18 20:23:12 följande:
    Därför att barnets föräldrar kan finnas på familjeliv. 

    Hade du velat att ditt barn hängdes ut på familjeliv?
    De är analfabeter så nej, de finns inte här. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Jimmy75 skrev 2025-09-18 20:20:41 följande:

    Det första jag tänker är att skolpsykologen behöver komma ut igen och möjligen göra ett par observationer för att på så vis kunna se hur samspel och kommunikation fungerar och få en uppfattning om hur eleven reagerar i olika situationer och olika bemötande. Därefter tänker jag en handledning som löper över en termin där ni ses typ var 4:e vecka och där behöver då all personal som träffar eleven dagligen delta, Vid de handledningstillfällena bör även sp.ped delta.


    Som SK är inne på är en noggrann kartläggning väsentligt för att kunna hitta eventuella triggers och situationer som belastar eleven extra mycket. Explosiviteten och den bristande impulskontrollen kommer ju av ADHD och den intellektuella funktionsnedsättningen gör klart skoldagen belastande då både förståelse, inlärning och problemlösningsförmåga är sådana bitar som fungerar mycket sämre vid IF.


    Att hen läser ämnesområden tyder på det troligen är en IF av måttlig svårighetsgrad och inte lindrig. Hade varit bra om skolpsykologen kunde gå igenom psykologutlåtandet med er och där hittat hens individuella styrkor, särskilt om det finns något i WISC-profilen som kan vara hjälpsamt. Är det längesedan eleven fick sina diagnoser? Det jag funderar på är om hen har hunnit få medicineringen rätt inställd och rätt preparat. Vad säger habiliteringen? Kan ni samverka med dem om arbetssätt och tips på hjälpmedel. TAKK brukar kunna vara hjälpsamt för dessa eleverna.


    Fråga psykologen om hen kan hjälpa er kartlägga och arbeta enligt Ross Greenes CPS. Kolla gärna runt på hans hemsida https://livesinthebalance.org/


    Om eleven är någorlunda kommunikativ kan även kurator eller specialpedagog göra såhär vill jag ha det i skolan https://logopedjulia.se/wp-content/uploads/2017/05/S%C3%A5h%C3%A4r-vill-jag-ha-det-i-skolan-samtal-kring-anpassningar-med-bildst%C3%B6d-170510.pdf


    eller En femma får mig att tappa kontrollen https://www.pedagogisktperspektiv.se/produkt/en-5a-kan-fa-mig-att-tappa-kontrollen/


    Bäst görs dessa saker av den som har bäst relation med eleven och får hellre handledas i genomförandet om de känner sig osäkra på materialet.


    Alla instanser, från skolpsykolog och specialpedagog samt BUP, hab, arbetsterapeut osv har varit involverade sedan ca 6 månader efter att eleven började hos oss. 

    Kartläggning har gjorts i flera omgångar, den senaste avslutades förra terminsslutet efter att ha pågått ett helt år. 

    Ingen kan sägas ha någon relation till eleven då eleven själv är ointresserad av andra. 
    Så länge någon hjälper till med tex tunga dörrar spelar det ingen roll vem det är. 

    Som ex (och för er som oroar sig att någon kan identifiera eleven så är detta scenario påhittat): 

    Eleven vill gå igenom en dörr som är för tung för eleven att öppna. 
    Då står eleven där tills någon öppnar. Vid fråga om eleven vill ha hjälp visas ingen reaktion, eleven står bara vid dörren och stirrar på den. (Det är inget fel på hörseln)
    Om ingen går och hjälper eleven så kan eleven börja slå och sparka på dörren. Finns något tillhygge kan det användas. Eleven har också vid ett tillfälle börjat banka huvudet mot dörren. 

    Eleven fick sin diagnos för ca 4 år sen. Medicineringen påbörjades inte direkt dock men har använts ett par år nu. 

    Jag tackar för länkarna, de läser jag gärna själv om inte annat.
  • Anonym (Förtvivlat)
    EpicF skrev 2025-09-18 20:21:58 följande:
    Detta är något ni måste diskutera i arbetsgruppen, inte åå familjeliv! 

    Ta hjälp av bup, specialpedagog och habilitering. 
    De är inblandade sedan länge. Dels i omgångar, dels i den senaste kartläggningen som omfattar ett år. 
  • Anonym (Förtvivlat)
    Jimmy75 skrev 2025-09-18 21:12:41 följande:
    Det låter kort sagt inte som att eleven är på rätt ställe.....säger jag fullt medveten om det enorma ansvaret skolan har på sig för barn i skolåldern och där anpassad grundskola är End of the Line i grundskolan. Det finns liksom ingen annan stans att ha eleverna.
    Det har jag också både tänkt och sagt. 

    Men vi kan inte göra annat än att försöka hitta något sätt samt att tala med vh om alternativ. 

    Jag har arbetat på andra anpassade grundskolor och på den ena fanns en elev vara vh till slut inte klarade av att ha hen hemma så eleven fick börja på 'internat'.  
    Sakta men säkert lugnade sig eleven som dock är kommunikativ på så vis att hen kan visa ja eller nej och att hen lyssnade och förstod vad man sa. 
Svar på tråden Vi är villrådiga. (Anpassad grundskola)