Det KAN vara ett första steg att närma dig hjälpsökande och att det bara tar tid att vänja dig vid tanken. Skam, ångest och rädsla är otroligt starka beteendereglerande känslor som är svåra att bryta själva. Särskilt skam är extra problematiskt vad gäller hjälpsökande. Sedan spelar det också roll vad problemets natur är....det som du ska söka hjälp för.
Finns det någon i din närhet som du har förtroende för eller känner dig trygg med?
Ring nu.....omedelbart när du läser detta. Ring den du känner dig allra mest trygg med och säg Hej! Jag skulle behöva din hjälp....
Ring innan du skriver mer i den här tråden och låt ditt nästa inlägg handla om hur du ringde din vän 
Du fixar det - Jag tror på dig!
Jag är ledsen men det funkar inte. Jag såg ditt inlägg redan vid 12:30 och det räckte att jag läste "ring nu" sen la jag ner fliken och hade ångest i ett par timmar innan jag lugnade ner mig.
Men tack för att du försökte.
Oftast blir det att bita ihop och fortsätta med vad jag höll på med.
Vad brukar ge dig ångest?
Har du någon andningsteknik att använda om du är på väg att få panikångest?
Det är allt möjligt, varierar en hel del, just nu mycket kopplat till hur det skulle tas om det kom fram hur jag mår.
Jag vet inte, det kan väl vara skönt att ventilera men det hjälper inte. Jag har gjort det förut och det blev mest jobbigt. Allt mynnar ut i att jag behöver hjälp och där sitter jag fast och vet inte om jag någonsin kommer lyckas med det.
Just nu känns det lika enkelt som att frivilligt sätta ner en hand i kokande vatten, det går ju inte. Allt skriker bara nej.
Fattar!
Det bästa vore om du, antingen i ett ögonblick av stark motivation "bara" kastar dig över luren och hör av dig innan du hinner ändra dig. Alternativt om du kan "finta bort" dina egna försvar så att det inte upplevs som att det är hjälp du söker.
Jag fick världens chans och jag sumpade den. Sambon uttryckte oro och jag mumla ur mig något, vet inte ens vad jag blev så ställd.