Måste bli sur!

Fast han har inte tolkningsföreträde, eller? Låter du honom klampa över dina gränser så normaliserar du bara beteendet för er båda. Självklart kan man ha en dålig dag, man kan vara slutkörd, ledsen, ha ont i huvudet, vara trött eller av andra skäl ha brist på tålamod, men då får man väl säga det och inte tjura över petitesser. 

Var inte rädd för hans tjurande, det matar bara de lågorna, men visa lite empati för att han kan ha en dålig dag. 

Brukar du ofta behandla honom som ett barn? Kanske jobbet gjorde honom extra stressad och han orkade inte med dig idag.

Inte för att vara sådan men den diskussionen låter som hemma hos oss.

Skillnaden är dock att det är mellan oss föräldrar och våra tonåringar på 13 och 16 år. 

Du har alltså en vuxen tonåring i huset?!

Jag fattar att man som vuxen kan bli både lack och less på saker och ting och att humöret är i höjd med knävecken. Men undantagsfall och inte vad som här liknar ett återkommande beteende.

Hälsa honom det!

Han håller på med något annat än att reagera på skärbrädan, som ju är en småsak. Inget kostiigt att du sa till alls. Att diska upp efter sig ingår när man gjort något aom han gjorede (skar upp kött).

Han låter sitt eget dåliga mående gå ut över dig för en småsak.

Och så de här lpnga sura perioderna en gång i månaden. Hue orkar du?

Det låter som att din man inte är fullt kapabel att reglera sina känslor. Att bli upprörd över småsaker som disken är likt en tonårings beteende.

Att leva tillsammans med någon som är emotionellt omogen är oerhört påfrestande och förvirrande. Visar han även aggressiva tendenser genom att nästan slänga in disken i diskmaskinen så bidrar inte det till en trygg miljö.

Jag är själv man med fru och barn, och har självklart också känslor. Men som vuxen kan man inte agera hur som helst utifrån hur man känner, då gäller det att vara kapabel att kommunicera.

Silent treatment är inte ok

Vi har haft liknande problem hemma. Men då var det också en småsak men i ett sammanhang

Min fru är periodvis jobbig baksätesförare. Speciellt om hon är nervöst eller trött. Kommentarer om allt kring hastighet,  att jag borde bromsa, kommande rödljus mm. Hon vill bara "hjälpa". Trots att jag undanbedes mig. Kör mycket själv utan incidenter på många år

Vid ett tillfälle när jag var trött och på dåligt humör tappade jag tålamodet och blev arg när hon sa något om en kommande högerregel. Hon blev jätteledsen

Hennes syn: Hur kan du bli så arg när jag bara sa att det står en bil därfamme i korsningen. Jag vill inte att det ska hända en olycka.  Jag vill bara hjälp

Min syn: Genom att ständigt påpeka hur jag kör helt i onödan visar du att du inte tror på min körförmåga  eller litar på mig. Jag får inte göra på mitt sätt. Du ska hela tiden styra och kontrollera mig. Att du påpekade om bilen är framme var droppen som fick bägaren att rinna över.

Nej man ska inte baksätesköra! Utom i det fall som man upptäckt en älg vid vägen. Det irriterande för föraren.

Det ärr ändå skillnad från TS beskrivning, om mannen inte brukar plocka undan efter sig i köket. Att det är hans vana att lämna det till TS.

Och att han även verkade ha lämnat efter sig grejor den här gången. Att han hade avslutat och börjat göra annat efter köttskärandet, och inte visar några tendenser att städa efter sig. Då har TS anledningaatt bli irriterad. 

Men sedan får TS kommentar inte komma för tidigt, innan han haft chansen att städa upp förstås.

Nej om han blir irriterad över sådant och reagerar så starkt, så lever TS med en emotionellt omogen man.Ja, ungefär som en tonåring.  Vilket kan vara väldigt påfrestande i längden!

Nu tycker jag visserligen att reaktionen i trådstarten låter överdriven,  vi vet dock inte bakgrunden.

Däremot blir jag fascinerad över hur allt män gör är fel, så länge man inte ställer sig i ledet och säger att kvinnan alltid har rätt, iallafall här inne.

Alla har vi våra duster, och frågar du den andra parten får du ett annat perspektiv. Men här är mannen en idiot vare sig han säger emot, eller undviker konfrontation, nästan oavsett scenario. Silent treatment är absolut en grej, men begreppet har blivit lika urholkat som gaslighting blev 2021. 

Vad vet vi, kvinnan kanske väljer att hugga på varje detalj obefogat, vad ska han då göra om inte ta tjafset eller vara tyst?
Jag säger absolut inte att så är fallet, utan att vi helt enkelt  sällan har hela bilden på ett anonymt forum där en part ger sitt ensidiga perspektiv. Försök vara lite mer nyanserade i era svar är väl min enda invändning.

Jag hade aldrig stannat hos någon som var så ovillig att kommunicera med sin partner att den var tyst i 1-2 månader. 

Störd människa. Hoppas inga barn behöver växa upp under samma tak. 

I mitt inlägg skrev jag att TS inte kan vara för snabb med kommentaren om att plocka  upp och göra rent efter sig. Hon måste vänta tills det är uppenbart att han verkligen tänker lämna det efter sig. 

Någon annan hade också någon kommentatr om att man ska vara försintig med att säga till.

Så att så ensidigt som du säger att det är här på FL är det inte. Men det är kul att polarisera och göra poäng av saker.

Men en kille som blir sur en gång i månaden och sedan ger silent treatment en vecka är verkligen inget nöje att leva med! Jag skulle tro att de flesta kvinnor skulle börja fundera på att lämna förhållandet.

Jag förstår hur du menar, och mitt inlägg var rätt generellt och inte enfiligt riktat mot dig även om det var dig jag citerade.

MEN, det här med silent treatment kan skava i mig när jag läser om det. När vi pratar om det begreppet och detta som en form av psykiskt övergrepp är det i nio av tio fall män det gäller.

Trots att man, med rätta, kommit långt i att få bort det maskulina som dominant och auktoritärt, så kritiseras det när mannen tar ur den stereotypa kvinnliga verktygaslågan vid konflikt.

Rollerna har mer och mer suddats ut, och i vissa fall även bytts ut spegelvänt, men då när en man gör det en kvinna kunnat göra i alla år, så är det helt plötsligt ett oacceptabelt grepp och en härskarteknik. Samtidigt när det feminina tar mer plats och kan bära den dominanta auktoritära rollen, är det mer beundransvärt och något ingen säger någonting om. Hon får minsann säga till om varenda lilla brist en man har, det är hennes rätt? Med handen på hjärtat, ser vi på det i samma ljus när en man gör samma sak?

För ingen kan väl förneka att vi lättsamt skockat över hur kvinnor smält i luckor med näsan i vädret istället för att ta diskussionen, jag tror ingen någonsin menat att kvinnan då utövat en härskarteknik, utan det blir som sagt ett övergrepp och en misshandel av något slag återigen när mannen gör det.

Vi vill inte ge det maskulina något syre alls, den sidan ska aldrig få komma till tals. Vi vill att det maskulina blir en tyst nickedocka. Men vill vi verkligen det? Går vi ingen riktning där det maskulina blir mer sunt och balanserat?

Sen förstår jag att vissa tror att det här är någon form av Andrew Tate-incel retorik, men det är inte så jag menar. Jag menar att vi bör börja döma alla hundar mer efter hår, inte kuk, eller avsaknaden av en sådan.

Om jag vore man skulle jag verkligen inte acceptera ett sådant beteende hos en kvinna! Det är också ett härskarbeteende. 

Att vägra kommunicera.  

Dessutom så är fysiskt våld, hot om det och våldsam förföljelse, väldigt problematiskt. Vid andra typer av härskartekniker så kan man säga att: "nu är det nog, nu går jag".

Säger man det till en fysiskt våldsam människa så riskerar man att bli ihjälslagen. Ofta blir kvinnor, som har misshandlats, ihjälslagna när de försöker lämna.

Rätt många av de kvinnor som döms för mord på en man har misshandlats genom åren och ser ingen annan väg ut.
De tar hellre 8 år på Himseberg