Anonym (Q45+) skrev 2025-09-24 08:53:29 följande:
Klokt och bra sagt.
Det är uppenbart att du tänker flera steg längre än en del andra.
Att leva i ett äktenskap är alltid en risk, likväl som att gå över ett övergångsställe,
Vi etiketterar inte vårt äktenskap som en öppen relation men vi har många års erfarenhet från att ibland ha sex med andra.
Och också många års erfarenhet av att öppet prata med varandra om våra olika nyfikenheter och om allt annat.
För mig är det ganska självklart att det inte är svart eller vitt, det finns inte enbart öppet förhållande eller icke öppet förhållande.
Det finns nog nästan oändligt många olika varianter för relationer, lika många som det finns relationer och olika individer.
Jag tycker mig märka att givande diskussioner ofta hindras om diskussionen begränsas till att handla om öppet förhållande eller icke öppet.
Ganska regelbundet, i början faktiskt schemalagt, samtalar vi med varandra om vad var och en av oss behöver och önskar oss av vår partner.
Redan tidigt märkte jag hur lätt det var för mig att bli lyssnad på, få förståelse för mina egna behov och önskemål, när jag själv började att gå före och bemöta min man på motsvarande sätt.
Och han har samma upplevelse.
Numera faller det sig helt naturligt, för båda av oss, att börja med att intressera oss för och prioritera vår partners behov och önskemål, innan jag börjar fokusera på mina egna.
När båda jobbar på detta sätt så behöver man aldrig känna saknad, behöver aldrig kämpa för sin egen sak och sina egna behov, det uppstår ingen intressekonflikt, ingen avundsjuka eller känsla av orättvisa, och det uppkommer ingen strid mellan oss. Rätt så enkelt egentligen.
Vi gör det med glädje och med glimten i ögat, och med stolthet när vi ibland lyckas över vår partners förväntan. Och båda strävar vi efter att ibland lyckas bättre än vår partner.
Detta ger oss helt naturligt en win win-situation.
Kanske kan du TS se en möjlighet i detta?
Vilka önskemål och vilka behov har din partner, vad är han nyfiken på?
Om det i ert fall är möjligt för dig att börja från den infallsvinkeln, skulle det kunna leda till att han svarar med att ta initiativ till att ta reda på mer om vad du är nyfiken på, vilka önskemål och behov du har?
Jag ser så här på vårt äktenskap, om det inte skulle tåla att vi ibland har sex med någon annan så är vårt äktenskap uppenbarligen inte tillräckligt starkt i grunden. Om någon av oss skulle bli allvarligt kär i en person som den har sex med så är inte vår kärlek tillräckligt stark i vilket fall.
I så fall skulle vårt äktenskap ta slut hur som helst, förr eller senare.
Vi bör minnas att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen, som någon skrev i forumet.
Vi har enbart positiva erfarenheter från att bejaka vår nyfikenhet, och från att ha sex med andra, och vår relation har blivit starkare och vi har en ännu djupare närhet än tidigare.
Från början var det viktigt för oss att ta reda på vad var och en av oss önskade sig och vilka begränsningar var och en hade. För oss var det viktig konstatera att det inte behövde vara exakt lika för båda, vi var inte nyfikna på och önskade inte exakt samma saker.
Vi behövde lägga bort alla tankar om rättvisa, att det ska vara lika för båda, och liknande hinder och begränsningar, för att i stället resonera om och komma överens om hur generös vill och kan jag vara mot min partner.
På så sätt kunde vi utveckla oss utifrån var och ens möjligheter, vad vill och kan jag erbjuda min partner, vilket är mycket enklare, mera positivt och mycket roligare, än att fokusera på att sätta upp regler, hinder och begränsningar för vad vår nyfikenhet kan (eller ska tillåtas) leda till i verkligheten.
Men de som har problem i sin relation, eller har egna personliga problem, skulle jag aldrig råda till att försöka lösa något problem genom att ha sex med andra.
Om båda inte vill det lika mycket, om båda inte är helt överens om hur det ska fungera i praktiken, om jag inte har äkta vilja och lust att erbjuda min partner sådana upplevelser, om det finns risk för betydande svartsjuka, så bör man avstå.
Det är fullkomligt självklart att detta inte är för alla.
Men dessa saker är så självklara att det skulle inte ens behöva nämnas.
Det här var väldigt insiktsfullt och inspirerande inlägg. Vi har nu pratat om det. Och det gick bra. Han sa själv att han inte är svartsjuk och att han inte kan se att sex skulle hota det vi har. Den relation vi byggt upp i snart 20 år. Vi älskar varandra. och har ett jättefint sexliv.
Även om vi inte pratade så länge (pga av att vi båda blev upphetsade av tanken och hade sex halva kvällen efter samtalet 🤣) så landade vi i att eftersom vi har det bra så är inte nyfikenheten något som hotar oss.
som du säger så om någon skulle bli kär, så skulle man säkert blivit det förr eller senare ändå. Och att det skulle leda till otrohet i värsta fall.
Efter samtalet har vi inte pratat om det mer än. Låter det landa lite att vi både kände att det var okej. Vi pratade lite förhållningssätt och basic ?skydda sig, sov inte borta, meddela eller inte osv?? Men nu låter jag det vila lite. Ingen av oss har tänkt att vi nu måste hoppa osämja med någon annan. Men känslan nu är så fin. Att vi tagit relationen ett steg längre. Med mer tillit och förståelse.
Tack för att du delade en nyanserad bild. Till skillnad från många som nästan slår bakut och tänker att det här är det sjukaste man läst.
Jag vet inte om människan är skapt helt monogama. Men det står för mig. 😊
