Vill jag ha en trea eller inte?!

Ett varningens finger med all kärlek menad,  att fastna inte i din saknad över ett syskon med att förväxla det med en längtan efter ett barn till.  Även om du tidigare sagt 3 barn får du inte ta för givet att din längtan har med just antalet barn att göra. Det är inte din sak att kompensera ett förlorat syskon. 

Jag har tre barn, två täta och en sladdis och det har varit enormt tufft då två av dom dessutom har diagnos , just dom två som är mest viljestark dessutom.  Det innebar också att mitt äktenskap kraschade .  Mina tre nu vuxna barn är fantastiskt fina mot varandra men har ingenting gemensamt egentligen och har ingen större kontakt.  Dom har aldrig hängt med varandra som bästisar. Nu är dom tre spridda över landet. Kvar är jag frånskild och singel. 

Något att ta med I beaktande som många glömmer är om er relation håller för ett barn till?

Hur det än är så sliter föräldraskapet oerhört mycket på en kärleksrelation och det är ingen slump att majoriteten av föräldrar också separerar och statistiken är ännu högre bland föräldrar med NPF-barn.  

Med ytterligare ett barn får ni ju också ännu mindre tid att vårda en relation och det blir till mångas frustration mest Familj AB med schema 24/7 och ytterst lite tid för livet som älskande par.  Lägg också på vad en tredje graviditet och förlossning kan göra med kropp och lust. 

Har ni redan nu ett pressat familjeliv så ha i åtanke vad det kan innebära för ett barn till.  Och att en eventuell omgivning kanske inte heller har en extra hand att erbjuda hur mycket dom än älskar sina barnbarn/syskonbarn. Även en farmor har begränsat med tid och möjlighet.  ☺️

Så en jobbig fråga är ju hur er relation mår och om den håller för en trea?