Vill jag ha en trea eller inte?!

Håller med de som säger att det inte är småbarnsåren som är jobbigast. Mitt ena barns enorma viljestyrka misstänks nu vara en del av en autismdiagnos. 

Tack! :) Vi har en jättebra kontakt i barnpsykiatrin. 

Det som blivit tydligt nu när barnet är äldre (mellanstadiet) är att det vi uppfattade som mycket stark vilja när barnet var litet grundar sig i att en del saker är väldigt jobbiga för hen. Det var därför hen protesterade så vilt som liten. Långa dagar i skolan tex.kan ge utbrott hemma över till synes ingenting. Det som är jobbigt är främst det sociala. Det blir inte bråk men hen blir stressad och mår dåligt när det uppstår situationer som hen har svårt att hantera. Att två kompisar vill göra olika och hen måste välja tex. Hen har svårt att ta plats socialt. Vill vara perfekt och göra allt rätt. Gissningsvis för att dölja det annorlundaskap hen känner. 

Som liten var det mycket bråk hemma när vi skulle gå ut. Hen var väldigt känslig för hur kläder kändes mot kroppen. Är fortfarande det, men det är ju mer lätthanterat när hen kan berätta vad hen gillar och inte och vi kan gå på stan och shoppa. 

Jag har en högstadieungdom också som har adhd och är hemmasittare till största delen, så där har vi ett smörgåsbord med svårigheter, så att säga. Det barnet var ängsligt och oroligt när hen var i dina barns ålder. 

Så, två barn. Och hade vi haft ett tredje hade vår situation varit väldigt, väldigt svår. Främst pga hemmasittaren som innebär att vi inte kan jobba normalt och det är jättemycket möten med vård och skola. Det är svårt att få tiden och orken att räcka till båda barnen. 

Såg att andra nämnt det och kan bara hålla med - det är skönt att vara en förälder per barn. Vi delar rätt ofta på oss så att barnen får odelad uppmärksamhet av en förälder en halvdag eller så. Det ökar lugnet i hemmet enormt. 

Ja, precis så är det. Vi har en bra kontakt på BUP som vi är väldigt tacksamma för. Utredning kommer dröja lite men det beror på att barnet varit allvarligt sjukt under lång tid. Precis som med det äldre syskonet misstänker vi att barnet kompenserar tack vare hög begåvning (konstaterat i WISC för det äldre). Skolan ser inte riktigt problemen men tror oss föräldrar och vi har ett bra samarbete. (Svårare tyvärr med äldre syskonets högstadieskola.)

Tack! Ska kolla! 

Det var exakt det som ledde till storasyskonets totalkrasch. Skolan ville bara väl men visste inte vad de skulle göra. Alla sa åt oss att det var jätteviktigt att barnet gick till skolan men jag är övertygad om att vi hade sluppit flera år av svår ångestproblematik om vi hade tillåtits ha barnet hemma när vi upplevde att det behövdes. Skolplikten är en satans snara för de här barnen. Mitt barn har fortfarande helt ok betyg i flera ämnen trots att hen knappt är i skolan alls. Vi hemundervisar. Men det är ju egentligen olagligt, så skolan får liksom inte hjälpa oss med det utan de ska i första hand försöka få barnet att gå till skolan.