Vill jag ha en trea eller inte?!
Ska inte säga något om varken det ena eller det andra. Läste dock om viljestarka barn.
Vet en när mina barn var små som sa att "det var ju inte så jobbigt att ha barn som alla sagt så vi kör på syskon redan nu". Då var ettan ett par månader bara och tvåa kom strax efter ettans tvåårsdag.
Redan där och då sa jag att det är inte där det jobbiga med barn kommer, även om det är mycket härligt också. Det blev denna föräldern också varse om i takt med att barnen blev äldre och flisorna flög 
Men, nu var det ju inte det som var din fråga. Men som andra skrivit - det är jobbigt i den situation man är i. Jag tyckte också till och från att det var jobbigt när mina var i de åldrar dina är. Dock är det inget emot tonåren.
Vet att jag ibland kunde längta efter tonåren när man kunde prata med dem. HA! De har sjukt mycket vilja och tror de är solen i universum som roterar runt dem... Prata kan de definitivt numera - och skrika och smälla i dörrar.
Tonåren är betydligt mer utmanande med allt. Fester, sprit, mopeder, epor, vejps, skolk och så vidare. Just på den punkten är mina hyfsat skötsamma men jag vet ju vad kompisarna gör och jag förstår att föräldrar, precis som jag själv, blir gråhåriga i tonårstiden.
Skaffar du en till så tror jag att det kommer vara härligt också. Precis som du nöjer dig med att ha de två härliga ungarna du redan har (visst är de söta när de sover ).
Har du tiden framför dig skulle jag nog säga att du kanske ska fundera på lite mer sladdis (du skrev att du var i mitten av trettio, så då har du åtminstone fyra-fem år på dig). Då är dina lite större och kan vara lite mer behjälpliga i handräckningen samtidigt som de hinner få lite sin egen tid. Om de kommer ha kontakt eller inte som vuxna är ju lite upp till hur ni knyter ihop familjen i framtiden. Vet vuxna syskon med 11 månaders mellanrum som knappt pratar eller träffas ens fastän de bor på samma ort och vuxna syskon som har 7 år mellan varandra som är svintighta. Man kan aldrig förutse sådana saker.
Jag kan ibland känna en sorg att det inte blev tre barn, jag hade nog alltid sett det framför mig, men vi har två vilket ibland varit fullt tillräckligt. Eller som jag konstaterade när de var mindre - jag har två armar, två händer, två ben - ett till varje barn. Vi behöver inte ha en stor sjusitsig bil för att få med alla kompisar, många "familjeerbjudande" är ofta två vuxna och två barn. Två aktiva barn med matcher och träningar bokar upp en helg lätt. Kompisen som har tre aktiva barn flyger och fläger mest hela tiden och lappar mellan aktiviteterna för barnen. Nu har hon betydligt tätare än du kommer att ha så det kanske ändå blir en naturlig skillnad.
Till sist. Skulle du bestämma dig för en trea. Ha i tanken på att även om de flesta får en trea så är det också ganska ofta trean inte bara är en trea utan en fyra också. Kan ni bo kvar i bostaden med en trea och en eventuell fyra? Bil/ar?
Kanske inte det du efterlyste, men lite att bolla med. Och sista tipset är ibland att inte tänka så mycket alls. Ibland är det bra att släppa tankarna och se vad som händer.