Varför rättfärdiga svartsjuka?

Jag tycker faktiskt inte man kan kräva att ens partner ska vara hur lite svartsjuk som helst.

Vi kan ta ett exempel. 

Jag blev bjuden på en tillställning långt hemifrån. Så långt att jag inte ville köra bil dit själv och det krävde övernattning. Jag fick ta med en +1.

Jag ligger i skilsmässa så min (snart ex) man ville jag inte ta med. Valet föll på en gammal kompis från studietiden som även han känner den som bjudit in mig.

Så du har du alltså jag (kvinna) min kompis (man) en resa över helgen inklusive övernattning där billigaste och rimligaste övernattningen helt enkelt var att boka en gemensam campingstuga.

Hade jag blivit förvånad om hans fru sagt nej? Nä det hade jag inte. Nu vet jag att hon inte är den svartsjuka typen. Jag vet också att hon vet att vi varit vänner i snart 30 år och aldrig ö h t så mycket som ens pussat varandra. Men ändå. Det kan man i mitt tycke inte kräva.

Jag är tacksam att han fick åka. Men hade hon inte velat det hade jag förstått det fullt ut. 

Fast svartsjuka och att lita på varandra är två olika saker. Svartsjuka kommer ju ofta ur ens egen osäkerhet, och det är väl få människor som inte har några som helst sådana? Tillit handlar mer om hur mycket vi tror på att våra partners är trogna och lojala.

Normaltillstånd? Vad menar du ens? De flesta springer väl inte runt och är det hela tiden 24 timmar om dygnet? De flesta som är svartsjuka är det nån gång ibland precis som att man är ledsen ibland. Arg ibland. 

Är man det oavbrutet behöver man självklart hjälp precis som att man behöver hjälp om man är ledsen 24 timmar om dygnet.

Fast du talar om handlingar och jag känslor. Två skilda ting.

Ja så kan det absolut vara och jag vet inte inte om någon har sagt emot? 

Men all svartsjuka är inte så och det är väl det som de flesta i tråden vänder sig emot. Ts förkunnar att all svartsjuka är det sjukaste hon vet och de är också misshandlare  fysiskt eller psykisk. 

I själva verket finns det alla varianter.

Det finns de som är sjukligt svartsjuka och kontrollera och begränsar allt partnern gör.

Det finns de som behöver professionell hjälp.

De finns dem som har lite problem med svartsjuka men kan hitta en bra balans med partnern som BÅDA kan må bra av och vara ok med som inte känns kvävande eller kontrollerande. Tex att partnern ringer på väg hem från aw. Skickar ett extra sms när de är ute på krogen.

De finns de som är svartsjuka I smyg utan att någonsin nämna det.

Det finns de som med fullt berättignade är svartsjuka för att partnern kanske på riktigt (inte inbillat) har ett gränslöst beteende mot det andra könet. Flirtar eller skickar olämpliga mess etc. I detta fall är det den gränslösa partnern som gör fel men trots det slänger denna sorts människor gärna ur sig "du är bara jobbig och svartsjuk" i ansiktet på en partner som reagerar. 

Det finns de som ör otrygga i sig själva, har dåligt självförtroende sen innan som är svartsjuka I alla förhållanden. Sedan finns det de som aldrig någonsin har varot svartsjuka men som plötsligt med en specifik partner blir det.

Sedan finns det vissa som lever med partners som inte bekräftar dem. Då kan tvivel börja uppstå hos den andra, om man är viktig etc. Då kan svartsjuka bli vanligt. Även vid detta tillfälle kan set vara att den andra faktiskt måste ändra sitt beteende i förhållandet. Detta är vanligt om man levee med någon som har anknytningsstil av typen otrygg undvikande. De brister ofta i att ge kärlek och uppskattning till partnern som blir orolig över dennes känslor och frön av svartsjuka kan då lätt komma. Men som sagt, där är det främst den otrygga undvikande som ska jobba med sitt bagage och inte tvärtom.

Så det är inte alltid den svartsjuka fel. Är man partner till en svartsjuk borde man rannsaka sig själv också. Har jag gjort nåt gränslöst med det andra könet? Bekräftar jag min partner? Har jag kanske gett min partner anledning att tvivla och bli osäker? Ger jag hen uppmärksamhet? 

Men vem har sagt att svartsjuka är en ursäkt för ett kontrollerande beteende? Ingen vad jag har kunnat se.
Det kan kanske vara en förklaring,men absolut ingen ursäkt.
Börjar man försöka kontrollera sin partner så är det dags att söka hjälp.

Och ingen har heller bejakat svartsjuka. Däremot så har vi sagt att det kan uppstå svartsjuka ibland om man har en partner som beter sig gränslöst med andra.
Och då kan svartsjukan vara befogad. Och då är det den som är gränslös som bör fundera på att ändra sitt beteende.

Jo,det har jag faktiskt. Jag har levt med en sjukligt svartsjuk man som försökte kontrollera mig och som misshandlade och ströp mig.
Så jo,jag vet hur det kan fungera.
Så jag försöker absolut inte bejaka svartsjuka.

Jag kan inte se att det är fel att råda en person som är svartsjuk och osäker att försöka jobba på det.
Men ibland så är ju svartsjukan även befogad. Om man t ex har en gränslös partner som flirtar med andra öppet eller om partnern rentav är otrogen.
Och då tycker,i alla fall jag,att problemet ligger hos den gränslösa partnern.

Förhållanden är sällan statiska under flera år. Alldeles oavsett om man kommit överens om gränser, kommer det finnas tillfällen när folk bryter sina överenskommelser. Tillit bör finnas, men den är lika statisk som förhållanden som ändras, och något man förtjänar. Det är inget man per automatik bara får. 

I ett långvarigt förhållande finns toppar och dalar som gör att man kan hysa stark tillit endera gången. Bara för att året efter känna exakt det motsatta. Eller olika under olika förhållanden.

Ingen säger att det är rätt att kontrollera eller misshandla sin partner varken fysiskt eller psykiskt. Men att säga att det känslomässiga tillståndet kommer vara likadant genom ett långvarigt förhållande, eller genom livet är verklighetsfrånvänt. Precis som att kärleken inte alltid är lika stark under alla år. Den går ofta upp och ner beroende på många olika faktorer.

Att säga att det är onormalt att någon gång känna svartsjuka i ett långvarigt förhållande eller ett dysfunktionellt förhållande, är som att säga att det är fult att någonsin bli arg i ett förhållande. Hur många kan leva med en person i flera år utan att känna ilska någongång?  Ilska är också en känsla som kan kallas destruktiv om man agerar på den. Men ingen trött fru/man får känna ilska någongång utan att lämna sin partner? Det skulle inte existera många förhållanden då.

Att kunna bejaka och erkänna att man är arg, svartsjuk är en förutsättning att kunna jobba på den. Utvärdera vad som är orsaken till ilskan, svartsjukan och på så sätt försöka jobba bort orsaken till känslotillståndet.