Varför rättfärdiga svartsjuka?

För oss oinsatta, är det nån annan tråd på forumet om detta som ts varit inblandad i?

I mina ögon är svartsjuka något av det farligaste som drabba en relation. Att bejaka den är att rent vansinne.  Den som tror att det inte är så farligt med lite svartsjuka förstår inte att den mycket lätt kan övergå till behov av att kontrollera partnerns hela tillvaro.

Man säger inte att lite cancer inte är så farligt men svartsjukan fungerar precis som en cancer i ett förhållande och kan vara dödlig. Jag säger inte att all svartsjuka är dödlig men bara det att 10-15 kvinnor dör varje år på grund av den borde vara en ögonöppnare.

Har själv blivit offer för den. Jag lever fortfarande men under skyddad identitet.

Jag har i princip känt min x-man sedan vi var barn. Jag hade ingen som helst aning om att han skulle bli det monster han blev. Det började väldigt oskyldigt men eskalerade alltmer. 

Svartsjuka är absolut ingenting man ska nonchalera. Och kom ihåg att det inte bara är kvinnor som blir offer för den. Män kan vara lika utsatta. 

Svartsjuka är något helt annat än att vara rädd att förlora den man älskar.

Det behöver inte gå så långt som till misshandel/mord. Psykisk misshandel kan vara lika förödande för en människa. Svartsjuka är en del av den psykiska misshandeln och där är kvinnor lika skyldiga som män. 

Du tycker att jag ser på svartsjuka i svart/vitt. Du tror att svartsjuka är någonting man kan kontrollera och att "lite" svartsjuka inte är något större problem.  Det är som att säga att någon är "lite" gravid.  Endera är man svartsjuk eller inte, så enkelt är det.  Man behöver faktiskt ta itu med svartsjukan när den uppstår. 

Jag säger inte att man inte kan lösa problemet med svartsjuka men man måste ta itu med den när och där den uppstår annars växer den. Visst man kan lära sig att leva med en svartsjuk partner men då låter man samtidigt partner få makten i relationen.  

Relationer ska vara fria från tvång. Relationer ska ge trygghet och möjlighet att växa som person. Ger man efter för svartsjukan kommer kontrollerandet att skapa dysfunktion och i förlängningen fysisk eller psykisk misshandel.  Man ska aldrig acceptera svartsjuka. 

Därför är det väldigt farligt att säga att svartsjuka är normalt i en relation. 

Tycker du verkligen det är ok att man går omkring och är arga på varandra utan att göra någonting åt det? 

Detsamma för svartsjuka?  

Att bejaka andras svartsjuka är inte OK. Det kan aldrig vara det. Man borde istället påverka dem att söka hjälp för det

Om man skulle ha en partner som ständigt flirtar och är otrogen, varför stanna? Det kan verkligen inte vara hälsosamt att leva i ett sådant förhållande och finns det barn kommer de att påverkas av detta.

Man lever i ett äktenskap/förhållande för att det bland annat ger trygghet. Gör det inte det varför fortsätta, rent självskadebeteende.

Jag menar att man i ett äktenskap/förhållande ska lita på varandra. Detta måste vara utgångsläget och förhoppningsvis håller detta. Om någon av parterna bestämmer sig för att göra något som kan rasera detta förtroende får hen ta konsekvensen.  Är förtroendet brutet så är förhållandet hopplöst i mona ögon.  Det krävs i alla fall stort engagemang för att återställa det.  

Du kanske inte håller med, men för mig är reaktionen på att förtroendet krossas något helt annat än svartsjuka. 

tvååringar kan ha svårt att kontrollera sin ilska och lägger sej på golvet och skriker bland folk hur som helst, vuxna människor som misshandlar väljer att agera på den.

När jag läser trådstarten  och inläggen så tror jag att TS till en början avsåg att uppmärksamma att det ibland kommer inlägg som späder på en redan svartsjuk människas oro. Man ger tips på hur man kan kontrollera det ena och det andra.

Man häller liksom bensin på elden hos den svartsjuke.  Detta håller jag med om är farligt och inte alls till gagn för någon med svartsjuka  tendenser.  Man stjälper mer än man hjälper personen ifråga.  Genom att stödja funderingar och rädslor att bli lämnad för någon annan göder man svartsjukan.

Tycker nog att TS har rätt i detta

Och jag tror att TS syftar på denna tråden där h*n menar att frun i den trådens berättelse är sjukligt svartsjuk.
De flesta andra tycker att det är befogat.

Om jag inte helt missuppfattat TS så varnar hon för att svartsjukan kan eskalera och utvecklas till ett helvete.  Detta håller jag med om. 

Problemet är att det inte i förväg går att avgöra om svartsjukan kommer att eskalera eller inte. 

Jag tror att många blandar ihop sin egen osäkerhet med svartsjuka. Svartsjukan har ingen rim eller reson. Svartsjuka kan man inte resonera bort.  Så fort en partner anser sig ha rätt att kontrollera den andre så är det fara å färde.

I de inlägg jag läst som är mest negativa till TS tar man upp att  partners gränslösa beteende skulle vara en ursäkt till kontrollerande beteende. Detta är exakt vad svartsjuka förövare säger till sitt försvar. 

En relation ska ALDRIG bygga på kontroll.  De som av någon orsak känner sig behöva kontrollera sin partner borde byta partner. Kan man inte känna tillit till varandra i en relation är det tid att inse att den är över.

Svartsjuka är ingen bra känsla och bör inte bejakas. 

Har man låg självkänsla och därför får problem i sin relation bör man göra någonting åt detta. Inte gå omkring och lida. När det finns hjälp att få.

Jag kan inte annat än hålla med TS om att det inte är sunt att bejaka svartsjuka.

Du kanske inte har varit i närheten av hur våld i nära relationer fungerar men det är verkligen så att våldsamma män skyller sitt beteende på att partnern skulle vara i hans ögon gränslös.  De skyller i stort sett alltid på svartsjuka och att kvinnan är skyldig till detta.

När man frågar dem om varför de vill fortsätta en relation med en kvinna som skulle vara så utmanande så får man inga svar. 

Jag har själv läst trådar där man frågar om partnern är otrogen. Där florerar en hel del tips på hur man kan kontrollera detta. Jag tycker ärligt talat inte att detta är så oskyldigt. Det kan trigga och förstärka en känsla som inte är positiv för någon som har låg självkänsla. 

I de bästa av världar känner man tillit till varandra och söker inte efter orsaker till att inte göra det.

Jag tycker inte att ge råd om hur man kan kolla sin partner är bra råd att ge, tycker du verkligen det?  Det är verkligen inte att jobba med sin osäkerhet det är att öka den.

Det spelar ingen roll om svartsjukan är befogad eller obefogad man har ingen rätt att utöva kontroll över en annan människa såvitt det inte är ditt omyndiga barn eller någon du är förmyndare över.  

Rent känslomässigt ar det ju upp till den förorättade parten att avgöra om hen vill fortsätta leva med någon hen inte litar på, men det ger ju inte hen rätten att utöva vare sig kontroll eller misshandel.  Då är det bra mycket bättre att lägga ner tiden och energin på att Ta hjälp att få verktygen för att på sikt återfå tilliten. 

Du borde inse att gränslösheten bara ligger i den andres ögon. Någon kan anse det gränslöst andra inte skulle lyfta ett ögonbryn över.  Det finns människor som tycker det är ok att spöa frun för att hon log mot någon på ICA.  Andra går på swingers club och tycker det är fullständigt normalt. 

Det är därför viktigt att man är medveten om varandras gränser innan man binder sig till varandra.  Vem vill dela sitt liv med någon som inte accepterar den man är?
Vem vill leva med konstant rädsla över att den andre sviker?

Nej, i de allra flesta förhållanden litar man på varandra, det är det normala. Att sen kärleken och attraktionen kan ta slut är en annan sak. Och då brukar de flesta avsluta på ett värdigt sätt.  Drama är inte det normalt för de flesta.