"Amanda-effekten": Relationskris i halva Malmö – och i Sverige?

Vi är i övre medelåldern och sitter hemma  i TV-soffan hemma och fascineras, ofta med skämskudde, över de yngres relationsproblem. I Netflix-serien "Halva Malmö består av killar som dumpat mig" möter vi Amanda ? en kvinna i trettioårsåldern som klamrar sig fast vid sin mobil och jakten på bekräftelse. Hon är vacker, vass, välutbildad ? men fullständigt vilsen. Så jobbigt. Serien är rolig, ja, men också djupt allvarlig. För Amanda är nog inte unik. Är hon en spegel av ett växande samhällsproblem: relationell rotlöshet, inre tomhet och en generationsidentitet byggd på likes i stället för lojalitet? Är det så?

Bakom varje charmigt montage av sarkastiska sms och pinsamma one-night stands döljer sig något mer: en emotionellt övergiven människa som tappat förmågan att skapa djup, tillit och varaktighet. Att Amanda upprepat väljer otillgängliga män och själv flyr intimitet är inte bara underhållning på Netflix ? det är dokumenterat i otaliga studier om anknytningsstörningar, låg självkänsla och bekräftelseberoende.

Forskningen är alltså tydlig: personer med otrygg anknytning eller emotionell överkänslighet riskerar att hamna i korta, destruktiva relationer. Studier visar också att upprepade separationer påverkar den psykiska hälsan negativt, särskilt om individen saknar stabila vänskapsrelationer, självreflektion eller terapeutiskt stöd.

Men felet ligger inte bara hos Amanda. Vi lever i ett samhälle som förstärker hennes kris: där samhörighet byts ut mot yta, där engångskontakter premieras av dejtingappar, och där män ? ofta unga ? växer upp i ett emotionellt vakuum utan förebilder för sund maskulinitet.

Vi behöver sluta romantisera emotionellt kaos och istället bygga strukturer som gynnar mognad, empati och relationell kompetens.Fem förslag för ett relationellt starkare samhälle

* Inför relationskunskap i skolan. Precis som vi lär ut matematik bör vi ge unga verktyg för att förstå känslor, anknytning och gränser.

* Stärk mäns emotionella språk. Mansrörelsen bör lyftas som en del av jämställdhetsarbetet ? inte misstänkliggöras.

* Stoppa dejtingapparnas emotionella rovdrift. Kräv etiska riktlinjer för hur appar utformas, särskilt för unga vuxna.

* Normalisera terapi. Terapi bör ses som förebyggande hälsovård, inte som något för de "svaga".

* Uppvärdera vänskap. Medier, kultur och politik bör lyfta betydelsen av djupa vänskapsband ? inte bara romantisk kärlek.

Amanda springer genom Malmö, ensam bland tusen ansikten. Vi känner igen henne. Vi kanske är henne. Men vi kan välja en annan väg. En som leder bort från bekräftelsejakt och mot djupare, mänskligare samhörighet.

Och den vägen börjar inte i appen. Den börjar i oss själva.

Misstaget många gör är att de förväntar sig att hitta kärleken på dejtingappar. Det är ett medvetet val av skaparna till dessa appar att få användarna att stanna så länge som möjligt och spendera pengar på appen. De som stannar längst är de som riskerar att aldrig ta sig ur. Dejtingappar är beroendeframkallande och det är skaparna mycket väl medvetna om.

Att det behövs mer sexualkunskap, och framförallt fokus på relationer utöver sex, håller jag med om till 100%. Även att vänskap måste värderas minst lika högt som romantisk kärlek.

Misstaget många gör är att de förväntar sig att hitta kärleken på dejtingappar. Det är ett medvetet val av skaparna till dessa appar att få användarna att stanna så länge som möjligt och spendera pengar på appen. De som stannar längst är de som riskerar att aldrig ta sig ur. Dejtingappar är beroendeframkallande och det är skaparna mycket väl medvetna om.

Att det behövs mer sexualkunskap, och framförallt fokus på relationer utöver sex, håller jag med om till 100%. Även att vänskap måste värderas minst lika högt som romantisk kärlek.

Om en ung människa har otrygg anknytning beror det på att det varit problem i den tidiga anknytningen till föräldrarna, till mamma och pappa. Det är kvaliteten på den anknytningen som spelar roll.
Det är inte skolan som är ansvarig för att lära unga människor om relationer, detta är familjernas ansvar. Vägen till goda relationer börjar i familjen. 

Klokt tänkt, Juni ? du sätter fingret på flera viktiga saker. Dejtingappar är faktiskt designade enligt samma psykologiska principer som spelautomater: belöning i form av dopaminpåslag, oregelbunden bekräftelse och ständig jakt på ?något bättre?. Det gynnar inte långsiktiga relationer, utan snarare ett konsumtionsbeteende där människor blir utbytbara.

Att vi i samhället behöver bättre samtal om relationer, känslor och vänskap är helt sant ? det är lika viktigt som sexualkunskap. Många saknar verktyg för att bygga trygghet, tålamod och ömsesidig respekt. Appar kan vara ett verktyg, men inte en genväg till närhet.

Vill vi ha bättre relationer ? romantiska eller vänskapliga ? behöver vi skapa sammanhang där människor ses som hela personer, inte som profiler i ett flöde.

Vi är i övre medelåldern och sitter hemma  i TV-soffan hemma och fascineras, ofta med skämskudde, över de yngres relationsproblem. I Netflix-serien "Halva Malmö består av killar som dumpat mig" möter vi Amanda ? en kvinna i trettioårsåldern som klamrar sig fast vid sin mobil och jakten på bekräftelse. Hon är vacker, vass, välutbildad ? men fullständigt vilsen. Så jobbigt. Serien är rolig, ja, men också djupt allvarlig. För Amanda är nog inte unik. Är hon en spegel av ett växande samhällsproblem: relationell rotlöshet, inre tomhet och en generationsidentitet byggd på likes i stället för lojalitet? Är det så?

Bakom varje charmigt montage av sarkastiska sms och pinsamma one-night stands döljer sig något mer: en emotionellt övergiven människa som tappat förmågan att skapa djup, tillit och varaktighet. Att Amanda upprepat väljer otillgängliga män och själv flyr intimitet är inte bara underhållning på Netflix ? det är dokumenterat i otaliga studier om anknytningsstörningar, låg självkänsla och bekräftelseberoende.

Forskningen är alltså tydlig: personer med otrygg anknytning eller emotionell överkänslighet riskerar att hamna i korta, destruktiva relationer. Studier visar också att upprepade separationer påverkar den psykiska hälsan negativt, särskilt om individen saknar stabila vänskapsrelationer, självreflektion eller terapeutiskt stöd.

Men felet ligger inte bara hos Amanda. Vi lever i ett samhälle som förstärker hennes kris: där samhörighet byts ut mot yta, där engångskontakter premieras av dejtingappar, och där män ? ofta unga ? växer upp i ett emotionellt vakuum utan förebilder för sund maskulinitet.

Vi behöver sluta romantisera emotionellt kaos och istället bygga strukturer som gynnar mognad, empati och relationell kompetens.Fem förslag för ett relationellt starkare samhälle

* Inför relationskunskap i skolan. Precis som vi lär ut matematik bör vi ge unga verktyg för att förstå känslor, anknytning och gränser.

* Stärk mäns emotionella språk. Mansrörelsen bör lyftas som en del av jämställdhetsarbetet ? inte misstänkliggöras.

* Stoppa dejtingapparnas emotionella rovdrift. Kräv etiska riktlinjer för hur appar utformas, särskilt för unga vuxna.

* Normalisera terapi. Terapi bör ses som förebyggande hälsovård, inte som något för de "svaga".

* Uppvärdera vänskap. Medier, kultur och politik bör lyfta betydelsen av djupa vänskapsband ? inte bara romantisk kärlek.

Amanda springer genom Malmö, ensam bland tusen ansikten. Vi känner igen henne. Vi kanske är henne. Men vi kan välja en annan väg. En som leder bort från bekräftelsejakt och mot djupare, mänskligare samhörighet.

Och den vägen börjar inte i appen. Den börjar i oss själva.

Vi är i övre medelåldern och sitter hemma  i TV-soffan hemma och fascineras, ofta med skämskudde, över de yngres relationsproblem.