Anonym (En annan pappa)

Wed 24 Sep 13:04

94 svar

Vill inte kyssas längre

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 12:44:27 följande:

Svarar alla här nu!

Vi har det redan så faktiskt. Att jag uppdaterar och planerar inför veckan, skriver habdlingslista etc. Vi bor i en väldigt liten stad så det finns tyvärr ingen hemkörning på mat, städning gör han lite varje dag när han kommer hem.

När det gäller folk som kan hjälpa till så har vi redan hjälp men alla jobbar ju så det blir liksom svårt. Men att be någon om hjälp med middag vore ju något.

Barnen tar sig själva till och från skolan så nör dem kommer hem brukar jag hhölpa dem med läxan odv, vi kan läsa böcker, titta på film osv och då brukar han passa på att ta det lugnt. Han gillar att spela vilket han säger gör att han kopplar bort hjärnan och det har jag inga problem med alls. Sen får ju han laga mat och det säger han själv att han tycker äe gansla roligt (kanske inte varje dag) men ändå.

Barnen har egna veckoscheman som dem ska göra och det följer dem själva så dem behöver liksom ingen hjälp med dusch eller så. Borstar tänder ocv lägger sig sjölva när vi säger till vid 19.30. Då återgår han till att föra det han vill och det är såklart också helt okej. Så har det också alltid varit, även innan chocken om sängliggande.

Säger varje dag hur mycket jag uppskattar allt han gör men kanske får säga det fler gånger då. Frågar också varje dag hur han mår och hur hans dag har varit och om det är något jag kan avlasta med. Vissa saker går ju att föra halv/liggandes.

Så det jag saknar just nu är hans fysiska närhet. Inte bara snack om praktiska göromål. En mysig kram när han kommer hem från jobbet. Eller nör han är på jobbet varför kan han inte löngre ta sig 20 sekunder och höra av sig eller svara på det jag skickar? Det behöver liksom inte städas direkt nör man kommer hem och det är liksom inte stökigt, ingen har ju rört något hemma. Sen fattar jag att man vill få det överstökat men har vart såhär i flera veckor nu och jag har så otroligt svårt att förhålla mig till det.

Han kanske bara har börjat förbereda sig mentalt för han vet, eller vill vara förberedd på, att du kommer bli off sedan när barnet har kommit.
Han kanske vet att det blir så från tidigare erfarenhet?
Eller så har han läst på, och/eller hört sig för med andra män med motsvarande erfarenheter.

Du, kanske kvinnor generellt, behöver och begär närhet i nuvarande situation, men förstår inte och/eller sätter dig inte in i hans situation och inte i den kommande situationen sett ur hans perspektiv.
Din man, kanske män generellt, behöver och begär närhet i den kommande situationen, när barnet har kommit, men vet att han då inte kommer att få del av närhet från dig på samma sätt som innan barnet kom.
Detta, i kombination med hur han mår och känner sig i nuvarande jobbiga situation, gör att han kanske upplever dina önskemål som krav som skall tillgodoses, hans lust och motivation går bort, när han vet att hans önskemål inte kommer att tillgodoses i framtiden.

Jag säger inte att detta är någon komplett beskrivning.
Men kan det vara möjligt att det ändå ligger något i det jag beskriver? Något åt det hållet?

Anonym (En annan pappa)

Wed 24 Sep 19:05

#26

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 13:31:40 följande:

Kan säkert vara så som du säger, men förbereder man sig på det som eventuellt kommer 4 månader i förväg?

Vi har 2 barn sedan tidigare och mitt mål var ALLTID att se till att vi också fick tid för varandra. Även jag som föder barnet behövde/behöver min mans närhet och tidigare i vårt liv så har den fysiska samvaron varit en väldigt viktig del för oss båda och vi försökte alltkd att göra mysiga saker för varandra, kanske inte aöltid att det ledde till sex men visa att man fortfarande bryr sig om och längtar efter varanndra.
Detta lyckades vi med för att vi hjälptes åt med allt faktiskt och därför är det som sker nu så väldigt konstigt och det dödar mig inifrån lite varje dag.
Det är också svårt att föklara hur han beter sig och hur det är i sådan kontrast tidigare. Men som sagt jag fattar att han har mycket att tänka på, men om man då vänder på kakan när jag var mammaledig med de andra barnen så drog jag det största lasset då han jobbade. Och det gjorde mig inget för jag var ändå hemma, det flöt på och alla trivdes. Visst var man trött ibland men jag slutade inte pussa eller visa ömhetsbetyg för det.

Jag känner mig bara som en enda stor börda och önskar jag kunde somna och vakna när det var dags.

Det verkar som du har tusen förklaringar... Kanske en del rena bortförklaringar?

Du ger intryck av att väldigt tydligt utgå enbart från dig själv, dina egna behov, önskemål och krav, och du ger intryck av att fokusera extremt starkt på allt det som du själv saknar och att fokusera enbart på dina egna känslor.

Jag misstänker, skulle nästan våga slå vad om, att din beskrivning om hur det har sett ut och fungerat tidigare inte stämmer helt och hållet med hur din man skulle beskriva motsvarande, om han också skulle få chansen att fritt och med sina egna ord berätta motsvarande, och då begränsat enbart till hans eget perspektiv.

Du ger intryck av att du kanske inte ens ha funnit anledning försöka fundera och reflektera över det jag skrev i mitt tidigare inlägg?
Du verkar mer ha fokuserat på att finna förklaringar? Kanske bortförklaringar?
T ex inte reflekterat över:
Du, kanske kvinnor generellt, verkar inte vilja förstå, och/eller vill inte ens försöka sätta dig in i hans situation, vill inte tänka på den nuvarande och framförallt inte den kommande situationen, sett ur hans perspektiv.

Anonym (En annan pappa)

Wed 24 Sep 19:08

#27

Anonym (XXX) skrev 2025-09-24 16:37:29 följande:

Jag tror att han är trött och less och saknar sitt gamla liv.
Du borde ligga lågt och låta honom vara ifred ett tag.

Bara tanken på hur han får kämpa på med både jobb och hem medans du ligger i sängen gör mig trött... även om det är så att du måste så är det frustrerande.

Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.
Var det planerat av er båda eller var det ett sk hoppsan?

Nu kanske vi närmar oss pudelns kärna?

Han kanske ångrar att ni bestämde er för ett ytterligare barn då era tidigare verkar vara hyfsat stora.

Var det planerat av er båda?

Lika högt önskat av er båda?

(eller var det ett sk hoppsan?)

Anonym (En annan pappa)

Thu 25 Sep 09:05

#34

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-24 19:32:59 följande:

Det där är ju en ganska spännande reflektion från din sida.
Jag kan ju inte skriva utifrån vad han tycker och jag kan heller inte skriva om vad han tycler att vk har för problem. Jag måste ju skriva hur jag känner och vad jag då känner är väldigt jobbigt.

Jag har otroligt dålogt samvete för att det blivit som det har blivit även att det inte är något som är självvalt. Att läkarna sagt åt oss att så måste bli fallet, alternatovet är att jag hamnar resten av graviditeten på sjukhuset eller i allra värsta fall att vår gemensamt planerade bebis kommer för tidigt och kanske inte klarar sig. Men detta är liksom inget som jag tar lätt på, det är ingen semester, det tär på psyket att se vad jag skulle kunnat gjort här hemma för att underlätta för kroppsligt och prlesmässigt är jag ju inte sjuk.

Dessutom har jag tagit upp ämnet med honom och sagt hur jag känner men inte fått något gensvar ocv jag har således inte frågat något mer eftersom jag inte vill verka tjatig eller jobbig, vilket jag också skrivit i tidigare inlägg. Är även fullt medveten om den börda som han nu får bära och jag försöker se honom för allt han gör.
Har sagt till honom att allt inte behöver göras varje dag atr han ska ta det lugnt osv men då säger han bara att det är likabra att få det gjort.

Och faktiskt så skulle min man hålla med om att ci har klarar småbarnsåren med bravur. Att vi ändå hade sex och visade varandra uppskattning.

Har du ens försökt göra ditt bästa för att se saken ur hans perspektiv, försökt sätta dig in i hur och vad han tycker och känner?

Vilka konkreta saker har du gjort, vad kan du göra bättre, för att på något sätt som passar allra bäst för honom, försöka ta reda på och utröna vad han känner och tycker?

Jag tycker att du fortsätter ge samma intryck av att du inte ens har funnit anledning försöka fundera och reflektera över situationen utifrån hans perspektiv.
Du verkar inte se era utmaningar som ömsesidiga, du ser inte att dessa utmaningar är er gemensamma sak, utan du strävar efter att förklara din situation, att det inte är ditt fel, det är hans sak och inte er gemensamma.

Du verkar bara ännu mer ha fokuserat på att finna förklaringar? Förklaringar som enbart utgår från ditt eget perspektiv, inte ert gemensamma, inte hans perspektiv, utan bara utifrån vad du själv känner och tycker. Alltså dina bortförklaringar.

Vad tänker du om:
Du (kanske kvinnor generellt?) verkar inte vilja förstå, och/eller vill inte ens försöka sätta dig in i hans situation, vill inte tänka på den nuvarande och framförallt inte den kommande situationen, sett ur hans perspektiv?

Du ger intryck av att väldigt tydligt ha utrett dina egna behov, önskemål och krav, och du ger intryck av att fokusera extremt starkt på allt det som du själv saknar och att fokuserar enbart på dina egna känslor.

Jag börjar bli övertygad, skulle våga slå vad om, att din beskrivning inte stämmer med hur din man skulle beskriva motsvarande, om han också skulle få chansen att fritt och med sina egna ord beskriva det, ur hans eget perspektiv.
Du säger att du inte vet något om detta, vad han känner och tycker. Varför vet du inte det?
Vad har du gjort rent konkret för att ta reda på det?
Om det inte räcker att fråga på ditt vanliga sätt, på vilket annat sätt, anpassat till honom och hans person, har du då valt att gå vidare för att bättre lyckas ta reda på dessa viktiga saker?

Håller du ens med om att detta är ömsesidigt och viktigt för er båda i er gemensamma relation?

Jag misstänker att också detta inlägg återigen triggar dig att fortsätta finna förklaringar och bortförklaringar.
I stället för att du ser det som ömsesidigt och gemensamt, i stället för att börjar intressera dig för att försöka se saker också ur hans perspektiv, att få reda på vad han egentligen känner och tycker.

Du verkar vilja prioritera finna ändlösa bortförklaringar,
du verkar prioritera att förklara att du inte har gjort något fel, om något är fel så beror det på honom,
hellre än att du konkret och konstruktivt försöker se det ömsesidigt och göra ditt allra bästa för att förbättra er gemensamma situation.

Anonym (En annan pappa)

Thu 25 Sep 09:48

#36

Finländsk skrev 2025-09-25 09:24:35 följande:

Sluta sparka på en som ligger! Det är tydligt att det är TS man som inte försöker se saken ur sin frus perspektiv. Det är också tydligt att TS gör allt för att närma sig en gemensam lösning medan mannen helt verkar försöka ignorera och fly från situationen. TS kan inte göra mer än hon gör, det är mannen som nu har alla korten och han väljer att inte spela dem.

Ok, så för dig gäller den gamla sanningen, det är alltid mannens fel.
Om det finns utmaningar i en ömsesidig och gemensam relation så är dessa utmaningar mannens ansvar.

Jag sparkar verkligen inte på TS.
Jag är faktiskt en av få i tråden som försöker komma med konstruktiva och konkreta förslag till TS för att underlätta att åtminstone försöka lösa eller förbättra deras gemensamma och ömsesidiga utmaningar.

Vilken grund har du för ditt påstående att det skulle vara tydligt att han inte försöker se saken ur hennes perspektiv?
Vad vet du, vilken grund har du, för dina övriga påståenden?

Så vitt jag kan bedöma har du ingen annan grund än att du också försöker finna bortförklaringar och du tillgriper den allra vanligaste och enklaste bortförklaringen att "allt är alltid mannens fel".
Du verkar veta att i en ömsesidig och gemensam relation är det alltid omöjligt för kvinnan att, omöjligt att ens försöka, göra något åt saken, eftersom allt är alltid mannens fel.

Anonym (En annan pappa)

Thu 25 Sep 17:44

#44

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-25 10:53:54 följande:

Du har heller inte svarat på vad du tycker att jag kan göra mer än vad jag redan har gjort. Mer än att fortsätta fråga honom saker och ting.
Och vad ör det för bortförklaringar ja kommer med? Du kommer med påståenden om saker och ting samt ställer vissa frågor och hur ska man då kunna bemöta det utan att förklara eller berätta från ett annat perspektiv?

Men att hela tiden fråga saker och ta upp saker för diskussion gör inte heller saken bättre. Tillslut blir det tjatigt och då blir det ingen bra kommunikation.
Om jag frågar honom om allt det jag redan har förklarat och han väljer att inte svara hur menar du då att jag ska förbättra vår ömsesidiga relation?

Det handlar inte om vem som har gjott rätt och vem som har gjort fel. Mitt första inlägg handlade om hur jag kände, inte vad han har gjort för fel. Att jag har försökt berätta hur jag könner. Har inte någon gång försökt säga att han gör fel eller att jag har rätt.
Och varför ska jag som kvinna då inte kunna tala om för min man hur jag upplever denna situationen och sedan försöka prata om det i sin helhet, hans känsor inkluderade.
Det är inte svårt att säga "Just nu orkar jag inte med fysisk kontakt, eller jag tänker inte på det just nu för att...". SOM det har varit tidigare i vår relation när det har varit upp och ned med livet generellt. Och då vet man om det och vet att det inte beror på en själv.

Jag är ledsen för att det har blivit som det har blivit och att jag saknar hans varma kärleksfulla sätt. Förstår inte varför du tycker att det är så konstigt?

Du upplever bl a att han har upphört med sitt varma och kärleksfulla sätt.
Om du vill göra något åt den saken så behöver du ta reda på "-Varför då".
Och detsamma gäller för alla andra saker som du räknar upp.

Tycker du att jag har helt fel i följande?
du vet att man mycket sällan får reda på hela sanningen, vad som på djupet är sant, bara genom att ställa frågan.

Oftast, kanske alltid, krävs det mycket mer än att ställa frågan,
och det krävs mer än att välja den enkla vägen att tro på det första svaret man får
D v s OM du nu verkligen vill få reda på varför...

Jag tycker inte alls något är konstigt.
Tvärtom har jag försökt att konkret ge tips och råd hur du ska kunna finna orsaker och jag har på konstruktivt sätt försökt ge exempel på olika sätt för dig att finna ut varför.

Jag kan inte se att det skulle fylla något syfte, att det skulle kunna hjälpa dig på något enda sätt, om jag bara skulle hålla med om alla de förklaringar som du lägger fram.

Självfallet är det meningslöst att tjata eller att fortsätta fråga samma saker på samma sätt.
Men du känner honom, om du är seriöst intresserad att nå resultat så behöver du använda din begåvning och din känsla för hur du ska gå tillväga.

Jag hoppas du åtminstone har insikt om att om du fortsätter att göra lika så kan du inte förvänta dig någon förändring, kan inte förvänta dig något annat resultat än samma som du hittills har fått.

Anonym (En annan pappa)

Fri 26 Sep 18:16

#46

Anonym (Pim) skrev 2025-09-26 17:20:15 följande:

Sedan kan der ju vara så att han inte vill berätta om orsaken, i alla fall inte just nu.

Annars hade han väl svarat när TS upprepade gånger hade frågat honom och visat sig orolig över situationen.

Ja.
Du kanske missade att jag skrev:
Oftast, kanske alltid, krävs det mycket mer än att ställa frågan,
och det krävs mer än att välja den enkla vägen

Anonym (En annan pappa)

Sun 28 Sep 12:03

#52

Anonym (Pim) skrev 2025-09-26 18:59:36 följande:

Du blandar ihop två saker.

Dels de frågor TS ställer till sig själv, som ofta handlar om vad hon gör, och vad mer hon skulle kunna göra för att underlätta situationen.

Dels de frågor hon ställer till till sin kille, om vad som är tokigt.

Du menar att TS är oärlig i sin kommunikation med sig själv? Hur i herrans namn kan du veta det? Du framställer det som att du vet precis hur hon lurar sig själv, och på grund av det inte vet hur hon ska ställa frågorna till sin kille.

TS har i alla fall känt killen i flera år och och det har inte du, Så hon vet väl vad som brukar fungera!

Nej dina inlägg är sofistikerade sätt att göra TS förvirrad. Handlar det om projektioner från din sida?

Du låtsas veta mer om TS och hennes förhållande än hon själv. Varför säger du inte i så fall hur hon skulle kunna göra ?

Nej, du är inte seriös, men bäddar in det hela i ett kvasi-seriöst resonemang..

Jag vet inte vad som driver dig, men det verkar som att du strävar efter att få till en diskussion som hamnar väldigt långt från ämnet?

Du är självfallet fri att känna, tycka och tro precis vad du vill.
Det gäller för dig liksom för TS, för mig, och för alla medlemmar.

Jag har försökt att besvara trådstarten och TS, jag har på seriöst sätt försökt vidga perspektiven och öppna för fler alternativ att se på den problematik som TS beskriver i trådstarten och i flera inlägg.
Jag hoppas och tror att på det sätt jag har försökt göra detta har varit till nytta för diskussioner i tråden och till nytta för TS.

Hoppas du känner och tycker att det du har skrivit också har varit till nytta för TS och för diskussioner i tråden?

Sedan hur du känner och tycker gällande det jag har skrivit, det spelar givetvis ingen som helst roll i sammanhanget, det är inte till någon nytta vare sig för tråden eller för den problematik som TS beskriver.

Anonym (En annan pappa)

Sun 28 Sep 12:22

#53

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-26 20:05:26 följande:

Har man varit tillsammans i 10 år så ska det inte behövas mer än att fråga.
Kan man inte föra en normal diskussion med sin partner utan måste undanhålla vad som är fel spelar man ett spel och det är då inte sunt någonstans och det är psykiskt elakt.
Så nej jag tänker inte hitta andra sätt att lirka ur något från min man när vi i normala fall har en vuxen kommunikation om det är något som stör.

Jag håller med om att det skulle vara bäst om man inte ens skulle behöva göra mera än att ställa en fråga, att man inte skulle behöva "lirka" fram något.
Men oavsett vad både du och jag tycker om den saken så vet vi att verkligheten ofta eller alltid ser annorlunda ut.
Du har rätt.
Men i verkligheten är det är sällan eller ens aldrig så enkelt som du väljer att avfärda saken.

Jag håller med dig om att man kan välja att se på resten så som du beskriver.

Dock håller jag inte med om att det går bortförklara och bara avfärda med att det skulle vara psykiskt elakt. Jag är ganska övertygad att det kan finnas något annat än elakhet som den bakomliggande orsaken.

Den intressanta frågeställningen för dig borde väl mer vara vilket resultat du vill ha, sett ur ditt eget perspektiv?
Vill du ha ett annat resultat?
Om du kan konstatare att allt är hans fel, att du har gjort rätt, har du då, i och med detta, uppnått det resultat du önskar dig?

Nej, självfallet inte.
Utfallet har inte ändrats överhuvudtaget.

Vill du verkligen uppnå ett annat resultat?
Hur ska du då se på saken, hur ska du då agera för att uppnå det resultat du önskar dig?

För uppenbarligen hjälper det dig inte, du uppnår inte det resultat du önskar, genom att bara konstatera, förklara och fastställa att det är hans fel medan du har rätt och du har gjort rätt.

Om både du och jag har konstaterat att du har rätt,
räcker det för dig? Har du då uppnått det resultat du önskar?

Eller önskar du dig, för din egen skull, ett annat resultat?
Hur och vad gör du i så fall för att uppnå ett annat resultat?

Anonym (En annan pappa)

Sun 28 Sep 12:33

#55

Anonym (Pim) skrev 2025-09-28 12:26:33 följande:

Det du skriver är för flummigt formulerat för att det ska kunna vara till nytta. Prata ur skägget!

Eller också hamdlat det om den vanliga diskussionen här på FL, ifall man kan lita på det TS i tråden skriver?

Vi kan ju bara gå på den information som lämnas. Allt annat är spekulationer. Vill TS lura sig själv, så är det inget vi kan göra något åt.

Hoppas du känner och tycker att det du har skrivit också har varit till nytta för TS och för diskussioner i tråden?

Hoppas att du med det du skrivit i dina inlägg då är till mycket större nytta för trådämnet och för TS än det jag har skrivit.

Anonym (En annan pappa)

Sun 28 Sep 17:12

#58

Anonym (Ledsen) skrev 2025-09-28 12:51:55 följande:

Så om man är i en relation och ens partner frågar vad som är fel och man aktivt undanhåller sin partner detta. Hur menar du då att partnern ska lirka fram vad som är fel?
Komma krypande på all 4 och be om ursäkt för vad som än har hänt? Köpa presenter och be om ursäkt och igen fråga vad som är fel? Ordna en dejt night och hoppas att ens partner ska bli så glad att hen tar upp problemet självmant?

Fortfarande handlar det inte vem som har rätt och vem som har fel i förhållandet. Har inte ens nämnt det själv, det äe du som tagit upp det.

Vill du verkligen, önskar du för din egen skull, uppnå ett annat resultat?

Om svaret är ja (?)
hur ska du då se på saken, hur ska du då agera för att uppnå det resultat du önskar dig?

Anonym (En annan pappa)

Wed 1 Oct 17:29

#60

Anonym (Pim) skrev 2025-10-01 12:04:06 följande:

Allt har man inte inflytande över. Ibland är saker svåra att påverka. Det kan vara saker utanför hemmet som påverkar partnens beteende, hur ska TS kunna ändra det?

Det är fullkomligt givet att man alltid har möjlighet skaffa sig själv någon typ av inflytande över människor som står en nära, särskilt en partner som står en nära och som man har en långvarig relation med.

(Åtminstone så länge det handlar om någorlunda vanliga och normala människor i någorlunda vanliga och normala relationer, om det inte handlar om droger eller liknande avarter.)

Anonym (En annan pappa)

Fri 3 Oct 11:08

#66

Anonym (ego ego ego) skrev 2025-10-03 08:22:33 följande:

Män som ser kvinnan som en serviceinrättning blir klart sura bebisar när tvättmaskinen och matlagningsroboten är trasig, det fattar ni väl?

Min pappa tyckte t.ex. det var lämpligt att säga till min mamma när hon var gravid att om något skulle gå fel och hon hamnade i rullstol, då skulle han helt säkert lämna henne.

Hoppas att du har gjort ditt kloka val i så fall, att inte ha någon man i ditt liv.

Vill inte kyssas längre

INNEHÅLL