Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Vill inte kyssas längre

    Anonym (En annan pappa) skrev 2025-09-28 12:22:23 följande:
    Jag håller med om att det skulle vara bäst om man inte ens skulle behöva göra mera än att ställa en fråga, att man inte skulle behöva "lirka" fram något.
    Men oavsett vad både du och jag tycker om den saken så vet vi att verkligheten ofta eller alltid ser annorlunda ut.
    Du har rätt.
    Men i verkligheten är det är sällan eller ens aldrig så enkelt som du väljer att avfärda saken.

    Jag håller med dig om att man kan välja att se på resten så som du beskriver.

    Dock håller jag inte med om att det går bortförklara och bara avfärda med att det skulle vara psykiskt elakt. Jag är ganska övertygad att det kan finnas något annat än elakhet som den bakomliggande orsaken.

    Den intressanta frågeställningen för dig borde väl mer vara vilket resultat du vill ha, sett ur ditt eget perspektiv?
    Vill du ha ett annat resultat?
    Om du kan konstatare att allt är hans fel, att du har gjort rätt, har du då, i och med detta, uppnått det resultat du önskar dig?

    Nej, självfallet inte.
    Utfallet har inte ändrats överhuvudtaget.

    Vill du verkligen uppnå ett annat resultat?
    Hur ska du då se på saken, hur ska du då agera för att uppnå det resultat du önskar dig?

    För uppenbarligen hjälper det dig inte, du uppnår inte det resultat du önskar, genom att bara konstatera, förklara och fastställa att det är hans fel medan du har rätt och du har gjort rätt.

    Om både du och jag har konstaterat att du har rätt,
    räcker det för dig? Har du då uppnått det resultat du önskar?

    Eller önskar du dig, för din egen skull, ett annat resultat?
    Hur och vad gör du i så fall för att uppnå ett annat resultat?
    Så om man är i en relation och ens partner frågar vad som är fel och man aktivt undanhåller sin partner detta. Hur menar du då att partnern ska lirka fram vad som är fel?
    Komma krypande på all 4 och be om ursäkt för vad som än har hänt? Köpa presenter och be om ursäkt och igen fråga vad som är fel? Ordna en dejt night och hoppas att ens partner ska bli så glad att hen tar upp problemet självmant? 

    Fortfarande handlar det inte vem som har rätt och vem som har fel i förhållandet. Har inte ens nämnt det själv, det äe du som tagit upp det. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Bella) skrev 2025-10-03 20:47:57 följande:

    Har inte läst hela tråden och vet inte vad du menar med mysa men om du menar sex så ska du absolut inte ha det i den situationen du är i nu. Men det har säkert läkaren redan berättat för dig. 
    Jag har också haft förkortad cervix men jag fick cerklage akut i vecka 21, nästa graviditet och den efter det fick jag det förebyggande i vecka 15 och 16.

    Senaste graviditeten fick jag faktiskt lunginflammation i vecka 22 ungefär (tror jag det var) och hostade jättemycket , det gick bra ändå men då hade jag ju iförsej cerklage. Men självklart är det bäst att försöka undvika att bli sjuk. 


    Och jag tror att din man mest vill skydda dig och bryr sig om dig. Du har tur som har en man som hjälper till så mycket, det gjorde inte min sambo.. fick tjata på honom för att han skulle gå ut med soporna när jag var höggravid haha. Jag var iförsej inte sängliggande men skulle helst ta det lugnt och undvika tunga lyft iallafall.

    Lycka till och grattis till bebisen! 


    Tack så mycket för ditt svar!

    Jag menade mysa som att i hålla om varandra nör man ska sova, kyssas lite då och då. Kramas när man kommer hem från jobbet osv. Eftersom vi inte får ha just sex så känner i alla fall jag att om allt sådant uteblir försvinner lite av ens gemenskap. Speciellt när vi brukade ha det så.

    Vet att han vill skydda mig och att jag är otroligt glad för att ha just honom som min man. Men det tar intr bort saken att han beter sig så annorlunda.

    Har inte fått cerklage för dem vågsr inte sätta det på mig i fall det drar igång förlossningen för enligt dem ör det ön väldigt invasist ingrepp. I alla fall nu så långe själva tappen är sluten som den ska.

    Grattis själv! 🥰
  • Anonym (Ledsen)

    En liten uppdatering!

    Jag har igen försökt få fram vad det är och först så svarade han bara att det är inget, att han är trött osv. Så blev jag faktiskt sur och frågade på skarpen ocv dp blev han sur för jag ska tydligen veta och förstå varför han är som han är. Ocv blev förvånad över att jag inte visste. Så jag frågade om han själv har utvecklat tankeläsning för det har minsann inte jag.

    Visade sig att han var sur för att ena barnet lekte med en kompis som han fick hämta och lämna mitt i allt. Fine det var väl jobbigt och tröttsamt men jag frågade honom om det gick bra och frågade även innan dottern fick ett ja. Så om han säger att det går bra hur ska jag då kunna veta att det var såpass illa att all form av närhet m.m skulle försvinna?

    Det har fortfarande inte blivit sp myclet öndrat. Han sover med ryggen emot, kramar eller pussar inte nör han kommer hem eller när vi ska sova. Och blir det något så är det stelt och "rövhålspussar" som jag vrukar kalla det. En snabb och torr puss på munnen. Ingen könsla. Så tror inte jag har fått hela sanningen, men det är ju en start. 

  • Anonym (Ledsen)
    Finländsk skrev 2025-10-04 09:54:06 följande:

    Silent Treatment ses ofta som en form av psykiskt våld. I din utsatta situation just nu är det ju extra nedbrytande. Också fast hans syfte inte alls är att bryta ner dig, är din upplevelse vad den är och om du mår dåligt och inte känner att du har någon möjlighet att påverka din situation, är det inte särskilt långsökt att se hans beteende som våld. Oberoende orsakerna bakom hans beteende, är det inte okej. Jag hoppas verkligen ni lyckas lösa det här och att han förstår vad han håller på med.

    Jag har kopierat en text från Wikipedia, som jag tycker sammanfattar det ganska bra. Det finns uppenbara likheter mellan den verbala och känslomässiga tystnaden, det handlar om ett sätt att kommunicera sitt missnöje med en (demonstrativ) brist på kommunikation.

    In a relationship, the silent treatment can be a difficult pattern to break and resolve because if it is ingrained, relationships may gradually deteriorate. The silent treatment is more likely to be used by individuals with low self-esteem and a low tolerance for conflict. In order to avoid conflict, an individual will refuse to acknowledge it and will sometimes use silent treatment as a control mechanism. Enactors of the silent treatment punish their victims by refusing to speak to them or even acknowledge their presence. Through silence, the enactors "loudly" communicate their displeasure, anger, upset and frustration.


    Jag har också tänkt på detta och det han gör just nu stämmer ju in på beskrivningen. Det som är spännande är ju att han dolt detta i 10 års tid för vi har liksom inte haft problem på den nivåm att någon av oss ska bli såhär. Vi har alltid pratat om saker och ting. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-04 10:37:43 följande:
    Fast han kommunicerar väl fortfarande? Det är den emotionella närvaron som saknas?
    Ja men inte på samma nivå. Tycker också att det blir värre. Är liksom fåordig när jag frågar om hans dag varit bra osv. Berättar liksom inget om sina kollegor som han brukade göra etc. Han går runt o suckar och viskar saker medan han grejar som att han vill att man ska höra men ändå inte. Vilket gör mig väldigt ledsen för det är som pikar små pikar hela tiden fast han vet hur jag känner och att jag inte vill något hellre än att kunna hjälpa till.
    Han börjar också bli tjurig mot barnen, har liksom inget tålamod med dem på samma sätt längre.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-04 11:21:29 följande:
    Kan vara på väg in i depression/utmattning, eller också är det något annat som sker. 

    Men det är väldigt omoget att inte kommunicera! Om det inte är något han absolut vill hålla hemligt av någon anledning.
    Så kan det också vara och det äe i sådana fall heller inhet som jag skulle ta ifrån honom, alltså förminsla för honom. Men som du sa så är det omoget att inte kommunicera, villet som jag sagt är så konstigt eftersom han alltid gjort det innan. 

    Nu börjar man tänka liksom katastroftankar som att han har någon annan och att det böir jobbigt för han "måste" vara hemma efter jobbet. Eller har dratt på sig spelskulder eller hamnat hos kronofogden eller att han helt enkelt inte har något jobb att gå till längre och försöker hitta nytt utan att lyckas. 
  • Anonym (Ledsen)

    Imorse gjorde han också bara frukost till sig själv. Frågade när han satt sig om jag ville ha något. Så jag avböjde och det slutade med att jag fick frukost av barnen när dem fick göra åt sig själva också.

    Har frågat om barnen kan övernatta hos mina föräldrar inatt så får vi se vad som händer. 

  • Anonym (Ledsen)
    Regulus94 skrev 2025-10-04 13:53:12 följande:

    Ni är sambo. Där har du svaret. 
    Hade han älskat dig hade han friat.


    Vi är gifta! 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-05 08:14:32 följande:
    Ja det är verkligen anmärkningsvärt! Det är ju ert barn som du väntar! 

    Så tyvärr får jag spä på din oro för att det är något allvarligt på gång. Om han inte tidigare har uppträtt extremt omoget i olika situationer. 
    Det är verkligen första gången jag känner på det här viset och tänkte att det skulle bli bättre när han sa vad det var. Men även där är det märkligt. Han har aldrig någonsin antagit att jag ska fatta vad som är fel, hans ståndpunkt t har som min varit att människor int eär tankeläsare och därför måste man berätta. 

    Men något är på riktigt fel nu. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym skrev 2025-10-06 05:11:31 följande:
    Inte alls samma situation men ändå, jag var inte gravid och vi hade inga gemensamma barn. Levde ihop sedan 13 år med min halvvuxna son boende hos oss.

    Från att ha varit väldigt kärleksfull och generös, hjälpsam på alla vis. God allt igenom så förändrades han bit för bit.

    Han började köpa nya kläder, som han sällan gjorde innan. Började träna, i smyg mer eller mindre.
    Slutade vara "han" helt enkelt.

    En dag låg hans mobil med skärmen uppåt på köksbordet, den lyste upp när jag satt där. 
    Då fick jag svaret.
    Han hade en relation med en kollega som inte bara var gift utan också väldigt svartsjuk på mig. Det kom det ena meddelandet efter det andra och där satt jag och läste.
    Har aldrig snokat, hade inte lösen till hans mobil. Hade aldrig ens tanken på att snoka.

    Nåväl, sanningen kom iaf fram och ett par månader senare lämnade jag vårt gemensamma hem för en nystart i ett nytt.
    Ett år senare fick de en gemensam unge, så hur länge det pågått vete gudarna.

    Jag var iofs inte ledsen över uppbrottet, snarare tvärtom. Kärleken från min sida var död sedan länge och jag hade planer på att dra oavsett.
    Tankarna har ju naturligtvis gått åt det hållet och det vore inte helt omöjllgt heller. Behöver ju inte vara full fysisk affär utan en betuttning som gjort vaedagen mysig
    Dock är han likadan med utseendet, träning och annat sedan innan. Upplever ingen ökad telefontrafik etc. Men vissa har ju hela relationen på jobbet. Så kanske hänt något där då. 
    Min man har aldrig smugit med telefonen och har ingen kod till den heller, har dock aldrig ens tänkt tanken att snoka. Vet inte ens om jag skulle våga, skulle vara för rädd för att bli upptäkt. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (En annan pappa.) skrev 2025-10-07 21:16:14 följande:

    Kan det vara så att han av en eller flera orsaker har börjat känna någon typ av uppgivenhet?

    Att han har börjat känna typ "nä, nu ger jag upp..."?

    Om så skulle kunna vara fallet:
    - Varför? Alltså, varför har han börjat känna så...
    - Vad är den bakomliggande orsaken? 
    (i så fall sannolikt flera orsaker..?)


    Som vuxen människa borde man klara av i alla fall 3 veckor av fullt ansvar för hemmet kan jag tänka. Visst man blir trött men inte till den grad att man ger upp. Han var ju inte sådan innan allt hände.

    Sedan har jag gjort vad jag kunnat. Är som sagt ganska låst i min sits och det jag kan göra är att prata med honom. Och som jag sagt innna sp ska man inte behöva lirka fram vad som är fel fåen en person man levt med i 10 års tid. Jag har bett om hjälp av utomstående att hjälpa på dagarna vilket dem gör när dem kan, vilket då ska underlätta för honom. Den bakomliggand orsaken vill han ju inte berätta och då är det svårt komma någonstans. Därför känns det som att orsaken är värre än vad jag tänk från början. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Pim) skrev 2025-10-07 15:31:04 följande:

    Jag har för mig att socialtjänstens "frivilliga" del erbjuder familjeterapi till par där det finns barn i familjen.

    Men har din partner någon hemlig agenda så kommer han inte att vilja följa med. 


    Jag jar gett det som förslag men han menade att det fick vänta då eftersom jag inte får röra mig. 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym skrev 2025-10-08 05:33:35 följande:
    Ja, beteendet är inte helt olikt.
    Mitt ex blev frånvarande på¨ett sätt jag aldrig under alla år tidigare varit med om
    Han blev väldigt disträ.
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-10-06 06:45:24 följande:
    Tankarna har ju naturligtvis gått åt det hållet och det vore inte helt omöjllgt heller. Behöver ju inte vara full fysisk affär utan en betuttning som gjort vaedagen mysig
    Dock är han likadan med utseendet, träning och annat sedan innan. Upplever ingen ökad telefontrafik etc. Men vissa har ju hela relationen på jobbet. Så kanske hänt något där då. 
    Min man har aldrig smugit med telefonen och har ingen kod till den heller, har dock aldrig ens tänkt tanken att snoka. Vet inte ens om jag skulle våga, skulle vara för rädd för att bli upptäkt. 

    Jag hoppas att jag har fel men det känns som att jag nog, dessvärre, inte har det.

    "Glöm" datorn framme med tråden läsbar väl?
    Ja det skulle jag kunna göra, du menar så att han skulle läsa? 
Svar på tråden Vill inte kyssas längre