Pojkar som inte är spelberoende, var finns de?

Fotbollslaget
Scouterna
Musikskolan
Judoklubben

De spelar också men gör annat tillsammans

Min son ägnade större delen av sin fritid till att spela datorspel. Men inte på telefonen utan han hade en riktig stationär speldator och stor skärm . Han tränade också idrott 2-4 gånger i veckan och skötte sin skola, men resten av tiden spelade han olika datorspel, oftast tillsammans med kompisar. Ibland träffades de och gick på pizzeria men oftast spelade de. Om jag inte låtit honom spela hade han blivit utanför. 
Idag är han 20+ och en mycket mogen ung man, går en bra utbildning på universitet, jobbar på somrarna , har flickvän och vänner. Han verkar inte på något sätt ha skadats av att spela mycket datorspel.

Att gilla att spela är en sak, och att ha ett missbruk en annan. Det blir lite svårt att resonera när de flesta killar utgås från att vara inne i ett missbruk.
Så frågan är vad som ska diskuteras?

Det behöver inte vara problematiskt att spela mycket eller umgås genom spel. Problemet är att sonens kompisar inte verkar vara intresserade av något annat. 

Våra barn spelar också, särskilt sonen, men de har även andra intressen. 

Föräldrarna på vår gata fick nog när barnen bara satt inne vid sina skärmar i somras. Vi snackade ihop oss och veckodagarna har varit skärmfria sedan dess. Flera familjer i kvarteret och nu i deras skola har hakat på.

Lekplatsen, parken och fotbollsplanen är numer fulla av barn och, även om skärmarna bara har begränsats under veckodagarna, så är barnen ute och har kul även på helgerna. Verkligen en helomvändning. Jag hoppas bara att det håller i sig över hösten och vintern med ruskväder och mörka kvällar ...

Vår äldsta spelar inte alls, är nu 19. I perioder kunde det vara fortnight men det fanns regler kring det, så det tog aldrig över. Jag är glad att vi stod på oss!
Hemma hos oss gjorde man till 99% annat eftersom jag vet att när han var hos andra blev det mer spel. 

Att spela datorspel kan vara mycket kognitivt utvecklande. Om man spelar i lag tränar man också samarbete. Jag läste studier på hur datorspel påverkar unga, för fem år sen läste jag de som fanns tillgängliga, på nätet, vilka i princip alla visade på datorspelens positiva påverkan på kognitionen. 

Detta handlade då om riktiga datorspel, på dator, inte att sitta och scrolla på telefonen.

Avancerade datorspel utmanar och utvecklar. 

Så jag lät min som spela, men begränsade också så att han sov tillräckligt, tränade fysiskt och umgicks en del med familjen. 

Det är mycket mer skadligt med timtals av passivt scrollande på sociala medier.

Har två söner, 10 och 12, ingen lägger särskilt mycket tid på spel, högst någon timme i veckan, oftast inget alls. Varför? För att jag är närvarande när jag pratar med mina barn, jag säkerställer att dom förstår vad jag säger. Jag talar inte över huvudet på ungarna, de får delta i diskussionen, och har alltid fått göra det.

Med det sagt är det deras egna val, jag sätter i princi aldrig förbud. Redan som små fick de själv avgöra när de åt godis och hur ofta, jag har bara utbildat i konsekvenser till följd av sina val

Flera olika synsätt och vägval,  intressant att höra hur ni tänker. Tack ni som delat. 
 

Att prata ihop sig med föräldrar efter gatan lät som en fin idé. Härligt att ni fick det att funka!
Jag kanske är för bred i begreppen "missbruk" och "beroende". Frågan är väl var gränsen går...
Googlade lite:

"Sedan 2018 ingår datorspelsberoende som diagnos i WHOs klassificeringssystem ICD-11. Här beskrivs det som ett mönster av beteenden där spelandet fortsätter trots negativa konsekvenser. Hit hör prioritering av spel framför socialt umgänge, skola, arbete och andra fritidsaktiviteter."

www.uu.se/forskning/u-fold/nyheter/import-nyheter/2023-11-14-ny-film-satter-fokus-pa-datorspelsberoende-och-hur-det-drabbar~:text=Sedan%202018%20ing%C3%A5r%20datorspelsberoende%20som,skola%2C%20arbete%20och%20andra%20fritidsaktiviteter.

Var över du egentligen? Här har de fri speltid men väljer för det mesta att göra annat.

Mest lagsport men springer runt mycket ute. 

Det är väl delvis just det, som citatet (jag drog ur från din längre text), som gör mig så frustrerad. 
Att så mycket umgänge ska gå via spel. 
Ja. Kyrkan kan jag lägga till. 

Ja min son skötte skolan, gjorde läxor, åt middag med familjen , tränade fysiskt två till tre gånger i veckan .
Däremot utvecklades han väldigt positivt av datorspelandet som var hans stora intresse.
Idag är han en ung man med sambo och framgångsrika universitetsstudier på en mycket attraktiv utbildning. Han är aktiv i studentlivet , kassör i en studentförening och tränar på gym. Han spelar fortfarande datorspel ett par kvällar i veckan. 

Der är inte så att alla som spelar blir beroende. Precis som att alla som dricker alkohol inte blir alkoholiserade. 

Det är som med droger.
 De som inte har ett liv trillar dit.