Stel och osäker

Jag är precis likadan. Jag undviker oftast stora grupper. Och om jag hamnar i en grupp där de flesta inte känner mig uppfattas jag som en dåre. Detta brukade störa mig i min ungdom, men nu är jag 34 och jag oroar mig inte för vem som uppfattar mig och hur. Men ibland vill vissa människor visa mig hur de uppfattar mig. Till exempel börjar de ställa frågor som varför jag är tyst eller vad jag tänker på. Jag försöker alltid svara något neutralt så att personen ska lämna mig ifred. Men ibland är folk för påträngande och tjatar på mig med avsikt att göra narr av mig, medvetet locka allas uppmärksamhet, och jag måste argumentera. Det är därför jag har bilden av en konfliktfylld person. Även om jag inte tjatar på någon själv. Som ett resultat upprätthåller jag vanligtvis nära relationer med en eller två personer. Och jag är nöjd med det. Jag är inte svensk. Jag kommer från en rysktalande bakgrund. Kanske är detta viktigt, med tanke på min situation.

Jag tror att de flesta av oss introverta känner igen oss. Finns inte mycket att göra än att träna på sociala skills, eller gilla läget och strunta i vad andra tycker/tror.

Skönt att höra att man inte är ensam om att vara så..

Blir nyfiken, vad jobbar ni med? Vilket har varit de bästa yrket?

Det här låter som att något annat ligger bakom. Tror inte ett sekund på att någon uppfattas som en dåre för att man är tystare än andra. Tror inte heller att någon i din ålder skulle göra narr av dig för att du är lite tillbakadragen. Var händer detta menar du? Men visst, om du börjar argumentera och ha dig, så kan du mycket väl uppfattas som konfliktsökande. Det kanske snarare är det som är problemet.