Skulle inte säga att jag är deprimerad, men ... vad?
Ja, som rubriken säger: jag skulle inte säga att jag är deprimerad, men jag tycker helt enkelt inte att livet på det stora hela är så värst intressant eller roligt. Jag har vänner, särbo, barn (som alla (tre killar o två tjejer) är vuxna och utflugna), perfekt boende, ordnad ekonomi och ett perfekt jobb (på 25 %; resterande 75 % sjukersättning), men ändå ... tycker jag inte att livet är så speciellt intressant eller roligt. Det är inte att jag vill ha mer av nåt, eller känner att åh, om det bara vore si eller så, eller om jag bara hade det och det! Utan mer att jag inte riktigt kan komma på nånting som skulle göra livet roligare. Det mesta känns bara jobbigt och helt enkelt inte värt besväret. Det enda jag tycker är roligt/trevligt är när jag framåt sena eftermiddagen sätter mig och jobbar mina två timmar och sen fixar lite mat som jag äter i sängen medan jag tittar på nån intressant dokumentär eller kanske nån mysig film. Just detta njuter jag å andra sidan av och ser fram emot enormt - det är det som får mig att ta mig igenom dagarna. Och det är väl därför - för att jag verkligen, verkligen finner glädje i detta - jag ändå inte känner att jag är deprimerad. Så vad 17 är detta? Jag kan tillägga att hade nån sagt åt mig att när jag nu ska sova så kommer jag aldrig att vakna igen så hade jag inte blivit lessen utan bara känt vad skönt, då behöver jag inte bry mig mer. Sen vill jag ändå inte dö pga att även om mina barn är vuxna så vill de förstås inte att deras mamma ska dö i förtid, och samma sak med min särbo som skulle bli väldigt lessen. Men om man kunde ta bort andras reaktioner - om ingen annan hade lidit av det eller blivit lessna - ja då hade jag enbart tyckt att aja, men lika skönt det (att dö alltså).Jag ber om ursäkt för svamlig tråd och att det kanske inte är så tydligt vad jag vill med den ... jag vet ju inte riktigt själv vad jag vill ... men ah, jag vill väl veta vad detta är (eftersom det inte känns som en depression), om nån annan känner likadant, om det finns nån som har några tips på hur man lättare tar sig genom de långa trista dagarna ... ja, alla reflektioner ni har helt enkelt.
Tack!