Hur o när?

Jag tänker att ni egentligen bara axlar nya roller som du nu inte trivs med. Alla människor förändras. I takt med ålder, svåra och lätta stunder, nya erfarenheter, nya värderingar och nya mål i livet. Ett äktenskap kan innebära att man måste lära sig att älska en och samma person, om och om igen. Även han dig. 

Du säger att du fått kontrollbehov som du inte mår bra av. men är inte det något som du då måste arbeta med på egen hand? Är han orsaken till kontrollbehovet för att han själv mest flyter med, eller är det något annat som ligger bakom det. Jag frågar för jag själv startade ett kontrollbehov i samband med att min mor blev mycket sjuk. Att ha ett kliniskt rent hem och ordning på allt var mitt sätt att försöka hitta kontroll i en svår och okontrollerbar vardag. Jag anklagade min man för att vara lat och slarvig, fast det egentligen var jag som hade behovet av kontroll för att dämpa andra känslor. 

Jag hoppas jag inte låter hård, men din TS är för mig svår att ta till sig. Ni verkar inte ha några större problem så varför slänga bort 15 år pga irritation?

Att känslor förändras är som det ska. Känslor ska inte vara bestående. Det är hela syftet med känslor. Dom kommer och går, är starka i perioder och svaga i andra. För mig är känslor inte det enda som lägger en grund i ett äktenskap. Det är engagemanget, moralen och dedikationen man gett varandra. Jag menar inte att förminska det du känner, men får mer Uppfattning om att vardagen blivit trist och ekorrhjul. Du håller koll, trixar och ser till att alla minns alla ska och måsten. Mannen har lämnat över det till dig, för ?du klarar det ju så bra?. Du vill uppleva frihet, men frihet behöver inte innebära en skilsmässa. Ni har barn i tonåren som bör lära sig eget ansvar nu, konsekvenser av att glömma sina egna uppgifter och allt de behöver komma ihåg. Att lämna över en del av kontrollen underlättar för dig, och lär samtidigt dina barn något viktigt inför vuxenlivet.