Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Taskig kommentar av sambo

    Jag förklarade lugnt för min sambo igår att jag vill att vi ska samarbeta bättre gällande barnen. Jag sa att jag tycker det är viktigt för mig att vi kan diskutera och att jag kan säga vad jag känner och tänker och få stöd av min sambo/barnens pappa 
    (Jag gör det mesta av det praktiska gällande barnen)
    Då säger han att jag är väldigt långt ner på hans lista över personer som han skulle anförtro sig om problem till. Jag frågar varför och han svarar att han inte litar på mig och att inga problem skulle hjälpas av att prata med mig
    Han tycker jag uppfostrar barnen dåligt och att han ändå inte kan göra nåt åt hur jag är för jag är obildbar 

    Vad gör jag med den informationen?
    Jag låg vaken hela natten av ångest, det är aldrig någon som sagt att dom inte litar på mig

  • Svar på tråden Taskig kommentar av sambo
  • Anonym (Ledsen)

    Tack för svar

    Jag har trott att vi har haft det bra. Jag är känslomänniska och vill prata om allt och har mycket jag är engagerad i och ett socialt jobb, dock få nära vänner.
    Han jobbar hemifrån men har många vänner 
    Vi bråkar sällan 
    Detta kom som en blixt från en klar himmel...

  • Anonym (Ledsen)

    Han säger sällan något. Han lyssnar när jag berättar om saker som hänt på mitt jobb eller saker som rör barnen som jag fått höra vid hämtning/lämning/ bland barnens kompisars föräldrar m.m
    I hans liv händer inte så mycket.
    Jag är mycket med barnen och min sambo är bortskämd av mig med att jag gör allt. Dock blir det konflikter ibland mellan mig och barnen. Min sambo säger att jag inte kan läsa av barnen och att jag är dålig på att uppfostra dem
    Han är auktoritär o barnen lyder honom utan tjafs men vill inte vara med honom så jag tar allt för barnen vill vara med mig 
    Men luften gick ur mig när han säger att han aldrig skulle anförtro mig något för jag kan inte hjälpa till med problem och jag är ingen han skulle prata problem med
    Han sa igår att han aldrig mer vill höra om det varit konflikt med barnen och jag får inte prata om mitt jobb alls
    Känns konstigt att inte få prata barn eller mitt jobb som jag brinner för. Han ger inte direkt något samtalsämne själv, han ligger i soffan med telefonen eller tränar eller träffar vänner
    Jag älskar mitt jobb och varje ledig sekund är jag med barnen. Jag gör inget annat förutom jobb, barn, mat, städ, tvätt. Jag älskar mitt liv och jag älskar all tid med barnen och min tid på jobbet. Jag gillar att ha ordning på tvätt o städ. Jag saknar inget. Men detta slog omkull hela mitt liv

    Jag ska fråga honom varför han är ihop med mig. Jag bör nog fråga mig själv varför jag är ihop med honom också

    Tack till er som orkar svara 

Svar på tråden Taskig kommentar av sambo