Väldigt vanligt att folk är ensamma idag och det är något många tyvärr får börja vänja sig vid. Särskilt om du är man och 40+ och inte haft något vidare socialt liv innan, bör du ställa in dig på att få fortsätta leva i ensamhet. Du kan ju alltid testa att dejta, men chansen är minimal att du får napp om du inte har något att erbjuda.
Bara att bita i det sura äpplet alltså.
Börja en språkkurs eller danskurs, det är mest kvinnor där. Även om du där bara blir vän med gifta Berit 51, kanske hon har en hot lillasyster i lämplig ålder eller om du drar med Berit på krogen kanske någon dam i lämplig ålder vågar prata med dig eftersom du inte ser lika desperat ut i Berits sällskap.
Det här är inte första tråden du startar, va? Det är tufft att känna sig ensam, men om du fortsätter på samma sätt kommer du fortsätta vara ensam och starta en ny tråd snart igen.
Jag tror att du är ensam bland annat för att du bor i Stockholm. Stora städer är alltid fulla med folk, och då försvinner en introvert och blyg person som du i mängden. Det finns givetvis andra som är introverta och blyga precis som du, men de försvinner också i mängden och förblir osynliga också för dig.
Det är dags att flytta från ensamheten! Du behöver flytta någonstans där du faktiskt är en person och inte bara en i mängden. Småorter, byar och landsbygd is the shit för din del! En ny granne i byn kommer väcka positiv nyfikenhet, folk hälsar på dig, småpratar, och så småningom frågar om du vill sitta i styrelsen för bygdegårdsföreningen eller vara tränare åt fotbollsknattarna. Ditt politiska parti i kommunen vill säkert ha nya medlemmar, det är ju val nästa år, perfekt sätt att få en egen plats i den sociala väven! Kanske hittar du en partner, kanske inte, men du blir någon, en person och inte bara en osynling.
Så många, framför allt män, vill hitta en partner för att få ett liv. Men det de egentlgien behöver göra är att skaffa sig ett liv för att hitta en partner.
Du bort i STOCKHOLM! Det finns en halv triljon saker att göra på helgerna. Om du börjar göra de sakerna så kommer du också träffa folk, och om du börjar träffa folk kommer du med tiden få bekanta, som kan bli vänner som kan bli eller leda till att du får en partner.
Nu har i princip en hel helgdag gått. Vad har du gjort TS? Suttit och väntat på att en partner ska kliva in genom dörren?
Herregud, säger jag bara när jag läser denna tråd. Inte för att jag betvivlar att det verkligen finns sådana människor. Människor är verkligen ytliga och falska idag. Majoriteten i alla fall.
Varför i hela fridens namn vill man ens bemöda sig med det? Kan skatta mig lycklig som är frivillig singel.
Jag tror det är svårare när man närmar sig 40, och aldrig haft en partner. Jag ska vara lite ärlig med dig nu TS, från ett kvinnligt perspektiv. För män här kan inte svara för kvinnor och deras livsöden.
Dom flesta kvinnor i min ålder, jag är över 40. Lever oftast frivilligt som singlar. Jag har haft tidigare relationer med män , och jag har trauma i min bakgrund. Men jag har noll romantiskt intresse av män längre och kommer leva ensam tills jag dör.
Jag har god relation med båda mina föräldrar och syster. Det är viktigt, dom kommer inte finnas för evigt i alla fall. Speciellt inte mina föräldrar. Tycker det är en red flag när en man inte gör det. Om det inte handlar om om något som hänt under barndomen/som äldre etc. Att man tagit avstånd pga av det.
Jag är dessutom frivilligt barnfri och vill inte ha någon man (giftemål) Det börjar bli vanligare. Så att alla finner en livspartner är strunt. Om man ser till samhället. Skiljer/separera dom flesta och det är fullt med varannan vecka föräldrar. Det är ofta inte så rosenskimrande som det låter, det där med familj, om vi ska vara realistiska.
En man kommer svara dig att dom flesta lever ihop utan romantisk kärlek och av praktiska skäl. Det finns det säkert. Men dom flesta kvinnor väljer med omsorg och för att dom är kära. Vi befinner oss inte i någon vilda västern på 1800-talet, där kvinnor faktiskt tvingades att gifta sig av praktiska skäl.
Kan även trösta dig med att SCB har statistik som visar att allt fler kvinnor runt 30-års åldern lever som singlar. Sverige är också det land med högst singelhushåll. Så nog finns det människor som lever frivilligt ensamma. Alla är det inte ofrivilligt.
Oftast är 99% män och som skriver dess trådar om ofrivilligt ensamhet. Mitt enda förslag är att du engagerar dig i aktiviteter och hobbies med andra människor. Möjligt att du kan träffa någon där. Men jag är en sådan kvinna, och vi söker oftast inte.
Dans är svåröverträffat för att komma nära kvinnor. Då menar jag inte club och disko utan det som kallas sällskapsdans. dvs Foxtrot och bugg. Ta reda på en dansklubb och gå kurser. Det är trevlig, nyktert, kramar till musik samt alltid ett stort kvinnoöverskott. Som 40-åring kommer du nästan sänka medelåldern. Varför inte prova folkdans om du är åt det hållet. Gå en kurs och gå ut på danser.
Tittar man på bilder från dansbandsveckan i Malung ser det inte ut så.
Folkdans (pardans) har jag gått på ibland och det är åldersblandat. Men folkdanslagen (uppvisningsdanser i folkdräkt) är ofta 70+.
Appropå åldern på dansare:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/unga-dansare-lockas-fran-hela-sverige-till-dansbandsveckan-i-malung?inlagg=92ee87a8d8dac4f97a48b66ad64a4029
Ni har rätt i att jag inte har någon riktig energi till att ta tag i detta problem. Jag är mentalt slut och har gett upp och tappat hoppet.
Nu ska jag fundera på om jag orkar fortsätta leva såhär eller inte.
Det är MÅNGA som är ensamma och känner sig ensamma idag, så du är verkligen långt ifrån "ensam" om det. Jag kan tycka att det är ett I-landsproblem när svenska män som har det så bra i övrigt säger att de vill ta livet av sig bara pga ensamhet, som de dessutom inte gör något aktivt själva för att bryta.
Du har jobb och bostad. Det finns de som inte ens har det. Se till vad du faktiskt har istället för vad du saknar. Och att bara sitta hemma framför skärmen och tycka synd om dig själv gör varken till eller från.