Elin kräver en psykolog!

Elin har ångest. Alltså riktig ångest. Hon behöver vård och det är åt h-vete att svensk sjukvård har blivit så här dålig. Hela samhället förlorar på att vi har folk som till sist behöver bli sjukskrivna på grund av uteblivna vårdinsatser. Allvarligast är så klart de drabbade individernas lidandet, men man ska inte glömma barn vars förälder inte fungerar som hen skulle behöva och arbetsplatser som har anställda som inte fungerar fullt ut. Ickefungerande vård drabbar på så många plan. 

Har man lindrig till måttlig ångest håller jag med dig om att det kan hjälpa att prata med en kompis OM kompisen är insatt i vad ångest är och vad man behöver göra för att lindra den, kanske genom egen erfarenhet. Om kompisen inte har den kunskapen riskerar tillståndet att istället förvärras genom kontraproduktiva råd. 

Jämför med min migrän. En kompis tipsade om att prova receptfri migränmedicin. Min kompis har själv migrän och kände till vad som finns. På så vis blev jag hjälpt. Andra har bara tipsat om Alvedon och skogspromenader, och det funkar liksom inte. Samma med ångest. En okunnig kompis kanske råder Elin att stanna hemma och vila när ångesten kommer. Och det rådet kan i värsta fall göra att Elin mår allt sämre och sämre. 

Om Elin har svår ångest behöver hon hjälp av en psykolog. Inte omöjligt att hon också behöver en psykiater som kan hjälpa henne hitta en fungerande medicinering. Det finns massvis med människor - du har nästan garanterat flera i din omgivning - som äter ångestdämpande medicin och tack vare den kan gå till jobbet, ta hand om sina barn och leva ett helt ok liv. 

Appropå ämnet i tråden: Det är intressant det här med folk som säger att de har varit deprimerade eller haft ångest eller nåt sånt och att de minsann klarade sig ur det utan vårdinsatser och därför bör alla andra med depression och ångest också klara det.

Gemensamt för dessa är att de inte förstår att vi är olika och att det finns olika grader av depression och ångest. Har person A klarat sig ur det utan vårdens hjälp var hen helt enkelt inte i samma tillstånd som person B som inte gör det. Det betyder inte att person B är en sämre människa utan bara att A ch B hade olika förutsättningar. Vi föds med olika personligheter och har olika erfarenheter i bagaget. 

Hm. Mitt barn lider av ångest men har många fina vänner och en nära relation till oss föräldrar, men det hjälperknappast mot ångesten. Förmodligen hade det varit ännu  värre om hon dessutom varit ensam, men enbart nära relationer till andra hjälper inte mot ångest. Det enda som verkar hjälpa henne just nu är medicin. 

Jag får intrycket att du inte riktigt förstår vad ångest innebär. Att ha ångest är inte att, som du säger, må lite dåligt. Då är man snarare orolig eler ledsen och då kan jag hålla med om att det för många kan räcka med stöd från anhöriga. 

Jaha. Det är du. Nu har du drivit den här tesen i flera trådar och du får aldrig medhåll. Säger inte det dig något?

Anledningen till att du tycker att alla andra har fel är troligen dina egna svårigheter med att förstå andra människors känslor. Ditt problem, som jag ser det efter att ha rgumenterst mot dig fflera gånger, är att du 1) inte förstår att alla andra inte är som du och 2) att du är ointresserad av att ta reda på hur andra människor tänker och känner. 

Om du jobbade med detta tror jag att du skulle få mer förståelse från andra och slippa känslan av att ingen annan fattar.