Att ha sorg efter älskade katter

Jag beklagar. Sorg har som du märkt ingen tidsgräns, hjärtat gråter så länge det behöver. Det viktiga är att vara snäll mot dig själv under tiden som du sörjer. En dag känns det lättare och mer hanterbart och du kan le åt alla fina minnen av dina katter. 

Beklagar verkligen din förlust.... Vi förlorade vår katt "gubbe" i Juli förra året pga pancreassjukdom - förmodligen cancer, och även om värsta sorgen släppt sen ett ett tag tillbaka, del av sorgen finns fortfarande. Tänker fortfarande dagligen på honom. Men det finns nog inget bra svar. Man har nog sorg så länge som man behöver för att sen kunna leva vidare och vara beredd på att släppa in något nytt i livet skulle jag säga. Och det är individuellt hur lång den sträckan är.

Men man får heller inte FASTNA i sorgen, den får liksom inte bli ett självändamål för andra saker i livet som egentligen inte är bra. Utan jag tror att det är bra att man så småning om, om man vill fortsätta ha katt, att börja leta efter en ny när man känner sig redo. Inte för att ersätta, det går av uppenbar orsak inte, men för att få en ny livskamrat i livet. Katter är FANTASTISKA djur, och så mycket klokare än vad folk förstår. 

Min ena katt gick bort i början på augusti, det är fortfarande jättejobbigt :( 

Jag beklagar verkligen din sorg, vet själv hur ont det gör. ❤️

Min sista katt dog i somras och jag klarade inte ens av att hämta askan själv, jag bad min pojkvän gå in istället. 😔

Njut av de katter du har kvar i livet och försök finna glödje i dessa! När jag hade flera katter (hade 6 katter tillsammans som flest) fann jag alltid styrka och livsglädje i de katterna som var kvar när någon av de andra dog. Kanske låter kallt så här i text, men tvärtom, jag var helt rödgråten och förstörd när en katt dog. Men så kom jag hem från veterinären och möttes av de andra glädjespridarna som var så glada att se mig och jag insåg att jag måste leva vidare och glädjas för deras skull. Det betyder inte att jag inte älskade mina andra katter som dog, bara att jag var tvungen att finnas där både fysiskt och psykiskt hjälpte mig enormt rent mentalt genom deras död. Nu när min sista pälskling dog hade jag ju ingen annan att fokusera på så det har varit mycket värre? 

Det kommer gå bra för dig, jag tror på dig! ❤️