Anonym (Att veta eller tro?) skrev 2025-09-30 13:35:17 följande:
Då förstår jag inte dig och hur du menar när du säger att det vet bara TS.
För i så fall verkar det som du menar att TS själv enskilt kan bestämma och avgöra om de var tillsammans som ett par vid den tidpunkten?
Om hon har en annan uppfattning, om hon inte ansåg att de hade kommit överens om, alltså avtalat om, att de var ett par, om hon inte upplevde att de hade givit några löften till varandra, så spelar det enligt dig ingen roll vilken uppfattning hon har?
För du menar att TS själv, ensam, enskilt, kan bestämma den saken?
Jag håller det för mycket mer troligt att de två vid den tidpunkten, i den situationen, inte hade avgivit några exakta och uttalade löften till varandra, hade inte någon tydlig överenskommelse om att vara ett par, inte avgivit några exakta löften om t ex gällande trohet eller nakenbilder.
Jag vågar inte alls vara säker på att hon betraktade det som att de hade kommit överens om att de var ett ett par på så sätt att man t ex dyrt och heligt lovat varandra exklusivitet och evig trohet.
Faktiskt.
Men som sagt, du verkat tro att du vet mer om den saken...
Fast vi har ju bara TS syn på saken här, hennes åsikt går inte att få reda på. Så jag tycker att man bara får lita på TS i den här tråden. Och jag tycker nog att om en av parterna tycker att man ör tillsammans, så är man det.
För är det en sak som jag har märkt är vanlig bland otrogna personer så är det att försöka skylla på att man inte riktigt var tillsammans när otroheten skedde. Har haft såna kompisar när jag var yngre. De skyller på: vi hade paus, vi var inte riktigt tillsammans än, vi höll på att göra slut, han var bortrest hela sommaren så då kan man inte säga att vi var ihop, han hade inte svarat på sms...listan över bortförklaringar kan göras lång. Det är inte mer ok för det. Om ens partner inte har fattat att man hade paus t ex, så är det otrohet, punkt. Så tycker jag.
