Är det orimligt att han betalar mer av maten?

Jag tänker att om de är i övre tonåren kommer väl detta inte att hålla på så värst länge till?

Så jag hade valt mina strider så länge han är enig med policyn att de måste betala för sig från att de slutar gymnasiet- antingen av lön eller studiemedel.
Det hade jag velat ha svar på.

Hade han inte tänkt så hade jag ifrågasatt om jag ville ha gemensam ekonomi överhuvudtaget för jag har då inte tänkt helförsörja några myndiga barn, det har jag inte gjort med mitt eget. Man ska betala för sig hemma för att inse att livet- och frukostbrödet!- inte är gratis. Då lär sig de flesta fort att inte slänga mat hej vilt.

Men som första övning tycker jag ni ska ge dem matbudgeten för en vecka och säga åt dem att handla allt som behövs för den normala summan, så de får bättre koll på vad mat kostar.

Det är helt rimligt att han betalar kostnaden för sina barns mat oavsett om det kastas mycket mat eller ej. Kan även tycka att han borde erbjuda sig att betala större del av boendet och el. Konstigt att han tycker du är snål när han inte gör rätt för sig!

Mitt råd är att välja ut en sak som du strider för (med sambon, lämna tonåringarna utanför) och släpper de andra irriterande grejerna.

Bara att acceptera att du alltid kommer att störa dig på deras matsituation. Men sannolikheten att den förbättras ökar om den inte är en källa till irritation i familjen.

Dels tänker jag att han självklart ska betala mer för maten per månad om han har två barn som bor hemma varannan vecka.

Dels tänker jag att jag aldrig skulle orka bråka om en sån sak. Det handlar om bröd och yoghurt, inga stora pengar (kan förstås vara stora pengar om man har det dåligt ställt).

Du får ju ta de strider som är viktiga för dig och känns meningsfulla. 

Fast hur svårt hade det varit redan ifrån början att säga nej?
Nej, vi köper denna yoghurt som alla får äta och duger inte den får man ta av detta bröd som också är samma sort för alla just den veckan.
Så länge det är vanligt bröd utan en massa konstigheter i förstår jag inte varför samma limpa inte skulle duga åt alla.

Och vill inte barnens far vara med på det tåget så är det bara att kolla era matinköp och så betalar du bara 1/4 av det. Punkt!
Det är ju inte du som äter den dyra specialyoghurten eller brödet. Så klart att han inte ser någon anledning till åtstramning på stolligheten att köpa massa olika och att massa kastas för du är ju med och betalar så han slipper stå för hela kostnaden själv.

Jag har stenhårt kört med att det är väl mycket roligare att som familj kunna köpa glass eller åka på bio eller en resa eller vad som istället för att slösa pengar på att kasta mat, stå med kylskåpet öppet i 3 timmar osv.

Har du tagit upp med din sambo om att du tycker att han kan betala det som hans barn äter? Han borde ju inte tycka att det är några konstigheter egentligen. Du kan ju också ge som förslag att det som de vill handla som ingen annan äter, det kan de få pengar till och själva handla. Så ser de vad det kostar.

Jag håller med både dig och din sambo. Klart att barnen ska få välja, men klart det är onödigt med svinn! Ibland måste man ju kompromissa kring mat som vuxen med, speciellt när man har barn som inte ska äta x eller y. Jag är nog generösare med att min sambons barn får välja mat än vad han är. 

Däremot, även om jag betalar delar av barnets mat, så betalar min sambo merparten. Samma med kläder. Fritidsintressen betalar min sambo delat med barnets mamma. Hyra och räkningar tillhörande boende delar vi på hälften. Nu när tonåren närmar sig och hen blir dyrare i drift blir det nog dyrare för min sambo. Sticka till småpengar är en sak, men jag kommer inte ha nån större lust att vara bankomat för märkeskläder och kebab med polarna varannan dag. Det överlåter jag till hans riktiga föräldrar. Tycker inte att det är orimligt alls att bestämma hur många dagar i veckan barnen får bestämma middagsmat och att din sambo bekostar övriga önskemål om speciell frukost etc. Undvik att jämföra med ditt barn när du för diskussionen bara, det tolkas lätt som att ditt barn är perfekt och hans barn är lite sämre. 

Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag undrar varför du går med på detta vansinne.
Vill han skämma bort sina ungar så låt honom, men bidra inte ekonomiskt till det.

En gång i tiden hade jag styvbarn och något likt detta hade fått alla topplock i världen att explodera i mitt huvud!

Jag köpte en liten specialkyl/frys med låsbar dörr där jag hade mina saker som de inte fick äta av. Blev någon sur? Ja. Brydde jag mig? Nej.

Aldrig mer andras ungar under mitt tak, det lovar jag.

Gör inte diskussionen mer invecklad än vad den behöver vara!

Helt oavsett vad yoghurten smakar och hur många skivor bröd som blir över så är det fullkomligt rimligt att den som har två tonårsbarn varannan vecka betalar dubbelt så stor del av matkostnaderna som den vars barn flugit ur boet.

Att hålla på och kritisera hans uppfostran kommer inte att göra det lättare för dig att få honom att betala mer.

Han handlar veckan han har barnen, och du handlar veckan utan barnen? Då blir väl alla nöjda och glada eller?