Hopplös bakgrund
Är det fler som jag som upplever att de har en hopplös familjebakgrund och att föräldrarna riggade era liv så att du skulle få det svårt?
Mina föräldrar skildes när jag var tolv och det var på min mors initiativ. Hon hade träffat en dålig man som hon på sätt och vis lät bestämma vad som skulle hända med vår familj. Så här långt senare har jag blivit medveten om att jag upplevde detta som en oerhört aggressiv akt från hennes sida. Sedan var jag också ett känsligt barn men räknade fullt och fast med att hon skulle "hålla min rygg"; alltså vara lojal med mg men det var hon alltså inte. Detta gör att jag idag tycker fruktansvärt illa om henne.
För min far blev istället skilsmässan biljetten ut ur föräldraskapet vilket han, på ett omedvetet plan, säker upplevde som något väldigt positiv. Att vara förälder var aldrig hans grej och nu kunde han skylla alla eventuella problem vad gäller barnens situation på hans före detta fru som var den som ville skiljas.
Jag
Jag fick det svårt efter skilsmässan men aldrig att mina föräldrar ville möta mig där. Det hade ju inneburit att de varit tvungna att erkänna sina egna tillkortakommanden. Hellre då att barnet fick bära skammen och det känslomässiga traumat.
Jag är så arg och besviken på dem och även trött på de psykologiska konsekvenserna av denna upplevelse.
Finns det andra som gått igenom något motsvarande och funnit ro i själen och glädje i livet?
Det kan också en bra partner göra, men det är lättare att hitta en bra partner om man har bearbetat det som varit riktigt jobbigt under uppväxten. Annars kan det bli så att man väljer någon som har negativa drag av någon av föräldrarna.
Ro i själen kan man få genom det och genom andlighet. Det behöver inte vara religion, utan det kan handla om att ägna sig åt meningsfulla saker. Eller ta styrka från naturen på olika sätt.