Finns det några här som har rejält med tillgångar men inga arvingar som vill berätta hur ni tänker om ert dödsbo? Att bara strunta i det för att man ändå är död är inte ett alternativ. ;-) För det första så måste någon reda upp allt och sälja av fastigheter, bilar och dyra inventarier och personliga saker som smycken med mera. Vem ska göra det om man inte har någon närstående? Vart ska pengarna gå efter ens död till någon/något som är värt det där det inte missbrukas? Hur tänker du om att köpa prylar som är dyra som ingen ändå kan få när du dör? Som exempel kan vi köra exklusiva klockor, smycken och konst som man inte bara slänger på soptippen. Eller kan kan man väl men det vore väldigt dumt. Minimerar du allt på förhand och säljer av allt av värde och sätter dig i en hyresrätt 25 år före din förmodade död eller vad gör du? Ok man vet inte när man dör men om vi förutsätter att det är vid 75-80 år. Men det verkar ju trist också att inte leva och ha det fint omkring sig när man kan för att förebygga att ingen ska behöva ta hand om ens dödsbo? Hur tänker ni om ni finns här som har det som jag beskriver?
