BF Juni 2026 💕

Dåliga nyheter här tyvärr, jag tog hcg för tre dagar sedan som låg på 2282 och nu 72 timmar senare ligger det bara på 3678 så det är nog kört även denna gång. Jag har haft symptom som kommit och gått senaste dagarna och började även ana oråd när CB inte ökade till 3+ när det? borde?. Hade verkligen förhoppning denna gången då det började så starkt :(

Dåliga nyheter här tyvärr, jag tog hcg för tre dagar sedan som låg på 2282 och nu 72 timmar senare ligger det bara på 3678 så det är nog kört även denna gång. Jag har haft symptom som kommit och gått senaste dagarna och började även ana oråd när CB inte ökade till 3+ när det? borde?. Hade verkligen förhoppning denna gången då det började så starkt :(

Jag testade mitt hcg på sjukhuset förra veckan, dpo 16 var hcg 844 och två dygn senare dpo 18 i fredags, var hcg 1732. Det steg som förväntat men dem ville ta in mig för VUL onsdag denna vecka för att få bekräftat att graviditeten verkligen sitter i livmodern? för det var för tidigt att se det dpo 16 med värde på 844, dem tittade men kunde inte se något annat än något misstänkt förtjocknad vid höger äggstock/äggledare varav min panik. Aldrig någonsin har dagarna gått så långsamt?

Imorgon fm ska jag få besked på vart denna graviditet har satt sig. Vill hoppas och tro att den sitter rätt med tanke på den fina hcg-ökningen förra veckan. Men pga det luddiga dem sett vid min enda kvarvarande äggledare så är jag livrädd?. Skräckslagen är nog också ett bra beskrivande ord. Försöker lugna mig med tankar om att hcg kanske inte borde stiga så fint om det var ett nytt X samt att jag kanske borde fått symtom snart vid det här laget som sist, blödningar eller skum ensidig värk som jag hade då? inget av det har jag nu. Håll gärna era tummar för mig imorgon ❤️❤️❤️

Jag träffade läkare idag och det syntes ingenting i livmodern, varken foster eller spår av en graviditet.., blev rätt snabbt ta blodprover och prat om utomkvedshavandeskap? jag är i total chock och tårarna bara rinner.. Jag önskar er andra all lycka till! 

Hemkommen från sjukhuset nu, där jag fick mitt sjunde missfall bekräftat. Hade det på känn i och med bristen på symtom. Hinnsäcken var pytteliten och fostret hade inga hjärtslag. Är bokad för skrapning på måndag. 

så nu ska jag bara sudda bort den framtiden. Försöka tänka om. Sluta drömma. Jag tror inte det blir fler barn för oss, som jag känner nu slutar resan här. Nio små liv har vuxit i min mage men endast två har överlevt.. 

önskar er andra ett stort lycka till <3 

ååh vad skönt, grattis!!

Den här helgen började inte riktigt som jag hoppats. Igår eftermiddag efter en timmes fysiskt arbete i trädgården fick jag en rosa blödning. Den stannade av direkt och sedan dess syns inga spår, inget brunt eller rosa eller rött alls och jag känner inget heller. I torsdags syntes hjärtslag på vul bebisen låg ?långt upp i livmodern?.

Efter att ha gått igenom både MA och MF tidigare (och två friska barn där jag aldrig hade blödningar) ställde jag direkt in mig på det värsta och gick och lade mig. Nu har det gått ca 20 timmar och ingenting mer. Så på något sätt börjar jag väl hoppas att det var någon form av ansträngningsblödning, alternativt genombrottsblödning (går in i v 9 idag). Får bara vänta och se helt enkelt. 

Det är det jag hoppas på. ❤️ Är så enkelt att direkt ställa in sig på det värsta bara. 

Hej, hur går det för er alla? Har någon fått svar på NIPT än? Hur många dagar tog det ?

Du är inte ensam i de känslorna, jag har två pojkar sen innan och har verkligen ingen som helst önskan om en tjej. Tvärtom, Jag hoppas verkligen på en liten pojke till. Är rädd för hur jag kommer känna om det inte är det.. Detta är väldigt tabu belagda känslor som man absolut inte kan prata om känns de som :/

Först av allt, stort grattis att bebis är frisk☺️ sedan till det andra , det är helt okej att känna som du gör. det måste man få känna 💕

Hej
Jag har bf 7e juli så tillhör egentligen inte denna grupp men brukar läsa tråden ibland ändå.
Såg ditt inlägg och jag förstår till 100% hur du känner. Jag har två pojkar och väntar vårt 3e barn nu, en överraskningsbebis som inte var planerad. Jag försöker ställa mig in på en pojke till för det är tydligen det vi får känns det som. Men när jag väntade 2an och som jag då trodde skulle vara vårt sista barn så önskade jag med allt jag hade att det skulle vara en flicka, bröt ihop efter rul när vi fick veta att det var en till pojke och med det en massa skuld och skam känslor.
Jag trodde till och med att jag inte skulle älska min bebis om det inte var en flicka som kom, så blev det ju såklart inte å han är det finaste som finns.
Men jag gick till en kurator också för att få ventilera och sortera i alla känslor.
Det blev ett långt inlägg nu men ville verkligen visa att du inte är ensam och vi är fler som förstår hur du känner.