?Anonym (Hjälp) skrev 2025-10-12 09:00:21 följande:
Det jag menande med valid var att hon inte visade sin svartsjuka så ofta även om hon kände den. Så när hon väl uttryckte sig om något hon kände svartsjuka över så var det inte hela världen eftersom det var så pass sällan jämfört med nu. jag tänkte där och då att det är okej att hon är lite svartsjuk då och då, att det är mänskligt och tyckte till och med att de var lite gulligt Men nu när det börjar handla om saker jag inte ens kan styra såsom tavlor så blir de väldigt överdrivet.
Då är det en helt annan sak. Då har du inte gett henne någon orsak att bete sig så
Anonym (Hjälp) skrev 2025-10-12 09:14:42 följande:
Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar.
hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det.
hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände.
har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott
Okej, men då gör du var du kan. Men jag tror faktiskt det är bra om du säger till henne dock att om ni ska kunna ha en framtid tillsammans, så måste hon ta tag i det.
Att du gärna finns med och stöttar henne på resans gång, men att hon måste aktivt göra för att detta ska förbättras.
Jag kan visserligen förstå hennes oro. Jag har själv blivit bedragen, och tror inte att jag känner någon som inte antingen har blivit bedragen, eller har dragit, så jag delar hennes oro. Däremot så vet jag att det är något som ligger hos mig. Och liten parantes är att jag inte kände mig lika nojig i min senaste relation där jag inte blev bedragaren. Men jag var mer svartsjuk i min förra där jag faktiskt blev bedragaren, så där fanns det ju legitimt skäl för oro, även om jag inte visste det i början, men känslorna kom ju från något.
Dock så är jag också fullt medveten om att inte alla män är otrogna kräk. Många, men inte alla.
Men fortfarande så är det något hon måste lära sig hantera.
Sen kanske detta kan innebära att ni kommer behöva gå ett par parterapi samtal också, men framför allt så behöver hon ju jobba med sig själv.
Om du älskar henne så pass mycket att du känner att du orkar fortsätta finnas i hennes sida, och ha det tålamodet så är det nog det bästa. Men jag tror att jag ska tänka igenom det ordentligt innan. Är du verkligen redo för det, eller är du redan på väg bort? För om du redan är på väg bort, så kanske det är bättre att du gör det innan hon påbörjar denna processen.
Anonym (Hjälp) skrev 2025-10-12 09:31:54 följande:
Japp det är så hon beskriver det. hon säger att hon aldrig hade känt så innan hon träffa mig. oxh Jag är redo att vara den hon växer med, men då vill Jag se en förändring också.
Var så mitt ex sa oxå. Att han bara var så rädd att förlora mig så därför blev han så. Men sa då att om han litar på mig så har han inget att oroa sig över, för jag har valt honom. Han menade dock att han litade på mig, men inte andra.
Men summan av kardemumman är dem att om han hade litat på mig så hade han ju inte behövt oroa sig, för då hade han ju litat på att jag inte skulle göra så mot honom.
Jag vet inte hur du själv känner, men jag personligen tog det faktiskt som en stor förolämpning, men han började njoa, för det han faktiskt säger då är att han tror att jag är en sån som är otrogen, vilket det blandar värsta jag vet faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag hoppades jag att han skulle ha högre tankar av mig än så.
Men igen det är mina känslor. Och de är jag som ansvar för det.
Det är det du tjej måste lära sig, men det kommer hon behöva professionell hjälp med tror jag.
Önskar er lycka till.
