Inlägg från: Anonym (Hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjälp)

    Hur svartsjuk får man vara?

    Har varit tillsammans med min tjej i snart två år. hon är vääääldig svartsjuk, hon analyserar varje blick och rörelse jag gör känns de som. häromdagen tyckte hon att jag var lite väl trevlig mot en kassörska som hon ansåg vara snygg, jag tänkte inte ens på om hon va snygg eller inte för de spelar ingen roll. men jag är exakt lika trevlig mot alla kassörskor även om de vore män, men de brukar hon förstås inte reagera på. 

    droppen var väl igår, vi sov på ett hotell som hade bilder på snygga tjejer med brösten halvt ute i vårat hotellrum. Hon iakttog mig hela tiden och blev sur så fort jag råka slänga en blick mot tavlorna. I morse sa hon att jag hade kollat tavlorna hela 6 gånger när hon har sett på Och jag försökte förklara att de inte var med flit, kan inte rå för att ögonen drogs dit automatiskt. jag tänkte att de bara är en tavla, vad spelar de för roll om jag kollar på den flera gånger? mdn de roliga är väl att jag inte ens gjorde de medvetet 

    de här är inte ens allt, hon triggas av allt, de kan va om jag kollar åt ett håll och så står de en tjej där, eller om jag skrollar på soviala medier och de dyker upp en tjej. hon ser allt som ett hot. men utöver hennes svartsjuka är hon den roligaste och sötaste jag vet, och hon har gått med på söka hjälp.  

    Tycker ni hon har ?bra? anledningar till att vara svartsjuk? Blir ni svartsjuka på er partner om hen kollar på en tavla med än en gång😂 och kan jag ändra på mitt beteende för hon få henna att känna sig mer trygg? 

    oxh innan någon frågar så ja, vi är unga! båda är i 20 års åldern.
  • Svar på tråden Hur svartsjuk får man vara?
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Nejlika) skrev 2025-10-08 15:16:59 följande:

    Hon är ung så visst kan hon ändras. Men det låter som hon har stort bekräftelsebehov eller känner sig väldigt osäker på erat förhållande. Har det hänt något som kan ha orsakat detta? Eller har det alltid varit så?

    Det är nog bäst att hon söker hjälp, för det låter inte bra. Min erfarenhet är att det oftast blir värre med tiden. 


    Det blir inte bättre av att du gör allt hon vill. Hennes kontrollbehov blir oftast bara värre när du går med på allt. 


    Hon behöver hjälp med sitt kontrollbehov, självkänsla och självförtroende. 


    Hon har alltid varit så, inget speciellt som har hänt, men de har successivt blivit värre med tiden, precis som du beskriver det. i början var hennes svartsjuka ändå ?valid? men de eskalerar bara mer och mer 
  • Anonym (Hjälp)
    Mariasmorgon skrev 2025-10-08 15:44:03 följande:
    Hon låter väldigt osäker tycker jag. Berömmer du henne ofta?
    Ja dagligen
  • Anonym (Hjälp)
    Mariasmorgon skrev 2025-10-08 16:14:23 följande:
    Då kanske hon har någon diagnos?
    nja, hon fungerar som vanligt i alla andra aspekter, tror de handlar om tidigare erfarenheter, en stoor osäkerhet på sig själv och tillitsproblem, eller de kanske finns en diagnos för det? 
  • Anonym (Hjälp)
    Mariasmorgon skrev 2025-10-08 16:22:54 följande:
    Tar du på henne också? Så att du inte bara säger att hon är vacker, utan visar det också.
    Japp, hon tycker dock att jag tar på henne för mycket. Men ja jag ger henne komplimanger dagligen och visar att jag är attraherad av henne, vilkef jag är. svårt för mig att inte ta på henne osv, tycker hon är jätte attraktiv 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (?) skrev 2025-10-08 16:24:45 följande:
    Hon är så svartsjuk som du tillåter och accepterar. Ger det hene sen något poitivt tillbaka lär det inte ta slut
    Hur ska jag bemöta henne istället? hon blir ju ofta ledsen och ångestfylld när hon känner svartsjuka och jag tycker då genuint synd om henne och vill trösta henne även fast jag inte har gjort något ?fel?
  • Anonym (Hjälp)
    Mariasmorgon skrev 2025-10-08 16:27:33 följande:
    Låter mer och mer som en diagnos tycker jag!
    Vilken diagnos? 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (G) skrev 2025-10-08 17:04:37 följande:

    Som kvinna med svartsjuketendenser håller jag inte med.

    TS: bekräfta, bekräfta, bekräfta! Alltså, få henne att känna sig sedd och älskad. Du kanske inte gör det som du tror. Det är vanligt att sluta se varandra efter ett tag i en relation. 


    Sen tycker jag absolut det med tavlan var överdrivet och inget sånt beteende ska uppmuntras men står du bara trygg och stabil borde hon lugna sig över tid. Ni är unga och lär er. 


    Jag bekräftar henne dagligen och har gjort det i snart två års tid, jag tycker om henne så mycket så de är inte ens något jag behöver tänka på att göra. jag ger komplimanger både om hennes utseende men även prestationer på jobbet eller om hon har gjort de extra fint hemma. Och när hon blir ledsen och arg på mig för att hon känner sig svartsjuk, så håller jag om henne, tröstar och är tålmodig och försöker så gott jag kan stå stadigt. jag upplever dock inte att jag får samma tillbaka. 

    men ibland brister det, som igår fick jag lite nog när de gällde tavlorna, hon var på mig varje gång jag råka titta. inte direkt mitt problem att de hänger ett par tavlor på ett par bröst över sängen, klart man kollar medvetet nån gång men mest omedvetet, hon kollade ju också på den snygga manliga modellen på en av tavlorna. jag förstod bara inte hur man kunde bli så svartsjuk på en person som är på en bild som jag aldrig kommer se i verkliga livet och som utgör inget hot alls. 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Svar) skrev 2025-10-08 21:01:14 följande:

    Du sa att i början var hennes svartsjuka valid och tyvärr sådde du redan där fröet till hennes osäkerhet. du gav henne aldrig en trygg grund att stå på, be om ursäkt för det först och säg att du förstår hur jobbigt det måste ha varit och lyssna på henne. 


    vi tjejer plockar upp vibbarna av vart er uppmärksamhet dras så jag tror du omedvetet tittar på andra mer än du själv tror och det gör att hon aldrig riktigt kan slappna av och scannar av dig hela tiden. 


    Jag menar mer att i början visade hon inte så mycket av sin svarsjuka, och då menar jag första halvåret. så om hon kände sig svartsjuk under den tiden så var de inte jobbigt för mig då det inte skedde så ofta, men nu sker det nästan dagligen och jag känner inte att jag pallar mer. detta är bådas första förhållande också, så de är svårt att veta hur man ska bete sig hela tiden. 

    och det här med vart min uppmärksamhet riktas, det är alltid 100% hos henne. men när man är ute och går så är väl klart att man kollar runt? och när man kör bil, och när man handlar, de är ju folk överallt. jag vet inte hur de är för dig men jag brukar kolla på saker som rör sig oavsett om de är en människa eller ett djur eller en bil, inte direkt att jag tänker att ?Nu ska jag göra min flickvän osäker? och ibland kan det råka vara någon attraktiv som går på gatan, men jag bryr mig verkligen inte om det, för den personen kommer gå förbi och inom några sekunder har jag glömt bort att den personen existerar. 
  • Anonym (Hjälp)

    Tack för era svar! jag har många gånger trott att jag bemöter henne fel och att jag måste sluta med vissa saker så att hon känner sig trygg. t.ex hotell incidenten, när hon blev så ledsen så tänkte att det var mitt fel och att jag inte borde ha kollat på tavlorna. men de är nog som ni skriver, ett problem hon har som hon måste söka hjälp för. hon har fått psykolgtid om en månad, så hoppas på en förändring. 

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (.) skrev 2025-10-12 08:43:32 följande:

    Skulle först vilja veta vad du menar med att hennes svartsjuka var valid i början. Såg att du skrivit det som att hon i början inte var svartsjuk, eller visade det, men tror att andra med mig tolkar att ?den var valid? som att det var befogat att hon var svartsjuk. Som att du då gjorde något för att ?förtjäna? den. 
    Detta tycker jag är ganska avgörande för hur svaret kommer bli, men jag kanske missade där du förklarar det? 🤔


    MEN, oavsett viket så är detta något som ni behöver göra något åt. Eller hon, beroende på frågan ovan. 


    Att t.o.m. reagera och t.o.m. räkna antal ggr som du råkat snegla på en tavla, som råkade ha bröst, är väldigt svartsjukt. 


    Har själv nyss avslutat en relation efter lite kortare tid än er, just pga svartsjuka. Jag är också trevlig mot folk, och tex det faktum att jag med hantverkare om det de gjord ledde till svartsjuka. Om jag fick en vårdkontakt som råkade vara man så kom svartsjukan. Så fort jag öppnade munnen mot någon av motsatta könet blev det svartsjuka. Men han insåg iallafall att det var problematiskt, och tänkte börja jobba på det, men för att han skulle kunna göra det så borde vi åka åka skilda vägar, för att fokusera på sig och sitt och så att han kan bli bättre. 


    Men du har ju en situation som är ännu värre. Långt värre mig skulle jag vilja säga. Och ni måste absolut prata om det. Vad är det som gör att det blir som det blir, inser hon att det inte är ett sunt beteende? är hon villig att jobba på det? Är du villig att stanna om hon är villig att jobba på det? Det är bara några av de frågor du behöver ställa dig själv just nu, för jag förstår verkligen att du inte orkar ha det som det är nu. Det känns helt orimligt att fortsätta som ni gör nu. Någonting måste ju hända?
    Och om du nu undrar, detta är sjuklig svartsjuka, inte bara lite, utan extremt svartsjuka. Däremot såg jag det. Viktigt att du pratar varsamt med. Försök att hålla diskussionen, mjuk och varm och öppen. 


    Det jag menande med valid var att hon inte visade sin svartsjuka så ofta även om hon kände den. Så när hon väl uttryckte sig om något hon kände svartsjuka över så var det inte hela världen eftersom det var så pass sällan jämfört med nu. jag tänkte där och då att det är okej att hon är lite svartsjuk då och då, att det är mänskligt och tyckte till och med att de var lite gulligt Men nu när det börjar handla om saker jag inte ens kan styra såsom tavlor så blir de väldigt överdrivet. 
  • Anonym (Hjälp)

    Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar. 

    hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det. 

    hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen  inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände. 

    har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott 

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (G) skrev 2025-10-12 09:17:01 följande:
    Håller inte med om att göra det utanför en relation för det är just i relationer våra gamla sår och problem triggas. Hon kanske inte överhuvudtaget kan jobba på detta om hon inte är i en relation. Sen är det ju upp till ts om han vill vara den hon får växa med. Sen är inte alla redo eller kapabla men det lär ju visa sig. 
    Japp det är så hon beskriver det. hon säger att hon aldrig hade känt så innan hon träffa mig. oxh Jag är redo att vara den hon växer med, men då vill Jag se en förändring också. 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (.) skrev 2025-10-12 12:55:05 följande:

     


    Då är det en helt annan sak. Då har du inte gett henne någon orsak att bete sig så  


    Anonym (Hjälp) skrev 2025-10-12 09:14:42 följande:

    Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar. 

    hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det. 

    hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen  inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände. 

    har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott 


    Okej, men då gör du var du kan. Men jag tror faktiskt det är bra om du säger till henne dock att om ni ska kunna ha en framtid tillsammans, så måste hon ta tag i det. 
    Att du gärna finns med och stöttar henne på resans gång, men att hon måste aktivt göra för att detta ska förbättras.

    Jag kan visserligen förstå hennes oro. Jag har själv blivit bedragen, och tror inte att jag känner någon som inte antingen har blivit bedragen, eller har dragit, så jag delar hennes oro. Däremot så vet jag att det är något som ligger hos mig. Och liten parantes är att jag inte kände mig lika nojig i min senaste relation där jag inte blev bedragaren. Men jag var mer svartsjuk i min förra där jag faktiskt blev bedragaren, så där fanns det ju legitimt skäl för oro, även om jag inte visste det i början, men känslorna kom ju från något.
    Dock så är jag också fullt medveten om att inte alla män är otrogna kräk. Många, men inte alla.
    Men fortfarande så är det något hon måste lära sig hantera. 
    Sen kanske detta kan innebära att ni kommer behöva gå ett par parterapi samtal också, men framför allt så behöver hon ju jobba med sig själv.


    Om du älskar henne så pass mycket att du känner att du orkar fortsätta finnas i hennes sida, och ha det tålamodet så är det nog det bästa. Men jag tror att jag ska tänka igenom det ordentligt innan. Är du verkligen redo för det, eller är du redan på väg bort? För om du redan är på väg bort, så kanske det är bättre att du gör det innan hon påbörjar denna processen.


    Var så mitt ex sa oxå. Att han bara var så rädd att förlora mig så därför blev han så. Men sa då att om han litar på mig så har han inget att oroa sig över, för jag har valt honom. Han menade dock att han litade på mig, men inte  andra. 
    Men summan av kardemumman är dem att om han hade litat på mig så hade han ju inte behövt oroa sig, för då hade han ju litat på att jag inte skulle göra så mot honom.
    Jag vet inte hur du själv känner, men jag personligen tog det faktiskt som en stor förolämpning, men han började njoa, för det han faktiskt säger då är att han tror att jag är en sån som är otrogen, vilket det blandar värsta jag vet faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag hoppades jag att han skulle ha högre tankar av mig än så. 
    Men igen det är mina känslor. Och de är jag som ansvar för det.


    Det är det du tjej måste lära sig, men det kommer hon behöva professionell hjälp med tror jag.  


    Önskar er lycka till. 


    Tack! jo jag känner också ibland att hon har väldigt låga tankar om mig, tror hon efter allt jag har gjort för henne att jag ska bedra henne? jag önska att hon kunde tänka att jag är en bra person som har högre moral än så. 
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Tjej) skrev 2025-10-12 08:36:40 följande:

    Jag var extremt svartsjuk när jag var i den åldern. I mitt fall handlade det om otrolig osäkerhet hos mig själv och att jag blev sviken många ggr som barn. 
    Det spelade ingen roll hur fina mina pojkvänner var mot mig. Jag var svartsjuk ändå. 

    Jag behövde jobba väldigt mycket med mig själv och med mina trauman för att bli den trygga, stabila människa jag är idag! 

    Ts, jag tror inte du kan göra något i detta fallet. Hon behöver jobba med sig själv! 


    Hur jobbade du med dina trauma? 
Svar på tråden Hur svartsjuk får man vara?