Anonym (Fyllkaja) skrev 2025-10-11 00:09:46 följande:
Detta är ett antagande, ingen sanning.
Om vi utgår från hennes situation så är hon själv osäker över vad som hände. Hon frågar sig själv om det var ett övergrepp eller en våldtäkt eller kanske gav hon samtycke hon inte kommer ihåg. Hon känner sig osäker och vet inte vad hon ska göra.
Det är inte lätt för henne att avgöra om hon ska anmäla eller ej. Hon kanske vet vilka jobbiga förhör som väntar om hon anmäler. Funderar över om det verkligen är värt det. Detta är en svår situation för henne. Hon känner sig redan så förödmjukad och skamsen. Vill hon verkligen öka på dessa känslor genom att genomlida ett polisförhör och senare en eventuell rättegång ?.
Jag känner till detta av egen erfarenhet och jag bestämde mig för att inte anmäla.
Jag kunde inte se att en anmälan och vad den senare skulle leda till skulle gynna mig på något sätt. Så jag tog kontakt med en psykolog och fick god hjälp att komma över skammen och allt vad den förde med sig.
Sedan dess har jag i princip aldrig varit berusad. Skulle aldrig våga vara det igen. Jag kommer aldrig att försätta mig själv i den situationen igen. Jag har tagit ansvaret för mig själv på allvar och kommer aldrig att släppa på den kontrollen igen.
Du kan likväl hamna i en situation där du inte har full kontroll, till exempel med spetsade drinkar. I TS case var det så att hon hade "fragmentariska minnen" av det som hände efter att hon och kollegan kommit hem till hennes bostad. Nånstans mellan de episoder hon faktiskt minns har hon blivit våldtagen. Det har aldrig under det tidsspann som kollegan befann sig i TS bostad varit tal om samtycke. Detta är ett solklart fall av våldtäkt, om utslaget skulle bli mindre allvarligt är det övergrepp eller oaktsam våldtäkt. Samtyckeslagen, sent omsider kom den och ger tydliga riktlinjer när det gäller samvaro och skyddar även dig, den anonyma fyllkajan, om du skulle råka ut för olämpligt sällskap. Det kan du aldrig veta, nämligen, ingen av oss har en kristallkula och kan se in i framtiden.
Frågan är vad TS skulle ha gjort morgonen efter våldtäkten. Hon borde ha uppsökt sjukhus och säkrat spår, inte duschat. Detta gjorde hon inte, begripligt, eftersom hon säkerligen var handlingsförlamad. Med de minnesfragment hon har borde hon anmäla nu, men jag håller med övriga skribenter; det blir svårt att föra något i bevis så här långt efteråt. Hon borde åtminstone uppsöka kollegan för ett enskilt samtal och betona att det han gjorde var klandervärt och att han ska hålla sig borta från henne, helst säga upp sig och söka nytt arbete. Om det ligger i TS handlingsutrymme skulle jag göra allt för att göra livet surt gör honom. Detta givetvis så smart att TS inte får några efterräkningar. Hämnden är ljuv.