Kär i ev. narcissist
Anonym (L) skrev 2025-10-24 19:52:16 följande:
De flesta inser alldeles för sent att någon är narcissist. Du hävdar att du vet det redan nu och då får du faktiskt skylla dig själv.
Inlägg från: Anonym (Inte troligt)
|
-
Ja på det. Jag tror inte någon som insett att någon faktiskt är narcissist skulle vilja vara med den personen heller, det är nästan alltid något som visar sig med tiden. Dom är något av den renaste formen av ondska man kan stöta på i denna delen av världen vill jag hävda. Svarta hål istället för människor.
-
Det handlar enbart om dom ja. I början är du den som ska rädda honom undan hans olycka(för dom lever alltid med misär inom sig), sen visar du dig ha "lurat honom", du var trots allt bara en människa.Anonym (Kär i narcissist) skrev 2025-10-25 21:03:29 följande:Jo du har rätt. Jag har redan offrat för mkt av mig själv för honom och anpassat mig och gjort allt jag kan för att han ska må bra. Nu känns det bara på att allt ska vara på hans villkor och att jag bara ska acceptera vad han behöver. Han verkar inte lyssna eller bry sig om vad jag vill eller känner. Säger bara att han måste sätta sig själv först hela tiden. Han har verkligen förändrats och anledningen till att jag försvarar honom är nog för att jag är ledsen och besviken att han inte är den som han var när vi träffades. Inte i närheten. Inte den jag trodde. Sen om det beror på mig och situationen eller om allt bara var ett spel vet jag inte. Det går över mitt förstånd att allt bara skulle varit en lögn från start. Jag klandrar mig själv oavsett men det är ju inte jag som förändrats men det kvittar vad jag gör för honom känns det som.
Personen man upplevde under den första tiden är den man vill tillbaka till men det kommer aldrig att ske, den du ser nu är hans verkliga jag. Precis, du kan aldrig göra honom nöjd för spelet är uppsatt så att du ska misslyckas, målet flyttas. Dom livnär sig på känslor, först positiva den första tiden, sen är din smärta njutbar, den funkar med, bara du visar att du känner känslor.
Så nej, den som blir glad av att du är ledsen vill du absolut inte ha i ditt liv i någon form. -
Ja i början samlar folk med dom här dragen på sig en jäkla massa information om en. Senare gillar dom att använda infon mot en. Kan säkert vara så med att dom får nån sorts besatthet i början när dom får ett uppåtlyft av en ny person.Anonym (Kär i narcissist) skrev 2025-10-26 06:12:43 följande:
Anonym (sköldmö) skrev 2025-10-25 22:40:01 följande:Då borde det vara lättare att bryta? Om han har förändrats till det sämre.
Det är inte säkert att allt var lögn eller spel. Som jag skrev tidigare, det är inte så att han har suttit och planerat detta. Däremot är allt på hans villkor och så har det varit hela tiden, du har bara inte velat se det.
Han gav inte dig en massa uppmärksamhet och bekräftelse av genuin omtanke, utan för att få det han ville av dig. Du är intressant för honom så länge du gör som han vill och så länge han kan ha nytta av dig. Allt annat är bara i vägen, inklusive dina barn.
Det är så sant det du skriver om att han alltid lever i misär. Jag har fått berättat för mig från folk som känner honom att han var så redan innan jag träffade honom första gängen (första gången träffades vi för 2 årsedan men haft mer intensiv kontakt i kanske 1 år). Började med djup intensiv vänskapsko och jag hade aldrig träffat ngn som förstod mig som han. Han var så mån om mig som person och superintressant av allt om mig. Ställde miljoner frågor. Jag visste inte vad narcissism var då utan började komma in på ämnet när jag började googla vissa av hans beteenden när han började förändras.
Jag har känt varningsflagg innan och haft dålig magkänsla emellanåt men nu är det väldigt tydligt. Jag tänker alltid att det är omständigheter och jobbiga saker han hela tiden blir utsatt för som gör att han förändrats. Dels att jag inte gjort saker snabbt nog hemma hos mig och min egen separation. Händelser som han blir utsatt för på jobbet osv.
Läste nånstans att ?den han är nu är den han egentligen varit hela tiden?. Sen ändras ju hans sk. Regler hela tide. Också och nu vill han knappt träffas alls när jag frågar. Men det kanske är nu jag ska ta tillfället i akt och köra silent treatment tillbaka och vänta på att han ska höra av sig först.
Gjorde ett sånt test för ett tag sedan där jag inte svarade honom på typ 1 dygn och han blev så irriterad och skickade massa otrevlig och anklagande sms. Inte kul.
Dom blir alltid utsatta av andra och inget är någonsin deras fel. Dom kan berätta om tidigare traumatiska upplevelser som jag ibland undrar bara är överdrivna eller faktiskt påhittade, lär ju finnas alla varianter.
Om han nu har dragit sig tillbaka men ändå är kvar är det för att fortfarande få bränsle av dig. En normalare person bryter när nån är ointressant men här vill man ha kvar den, det räcker med att ge litegrann, du finns ju där ändå. Och din förvirring och smärta är värdefull.
Silent treatment ja, det gillar dom att utföra. Precis, jag drog ut på det en längre tid den sista omgången att kontakta som jag annars alltid gjorde, då blev det nåt slags kallt raseri till svar. Inte glädje att jag hörde av mig som skulle varit normalt. Det man borde göra med såna här är att faktiskt inte höra av sig mer, man spelar inte längre med i deras spel.
Hur man klarar att bryta med dom? Man når den punkt där man inser att priset är för högt. Det spelar ingen roll om det faktiskt är narcissism eller bara starka drag, dom här personerna är så problematiska att den enda vägen är att inte ha dom i sitt liv. Man stålsätter sig oavsett vad man känner för det är det enda som hjälper. -
Mkt bra skriven text som inte ser ut att vara AI. Stämmer helt in med mina egna upplevelser från en relation med nån i dom här trakterna.Anonym (Fr) skrev 2025-10-29 16:12:33 följande:
Narcissim finns på en skala från hälsosamt självbekräftande (utan att man behandlar någon annan människa sämre), över till narcissistiska drag (där personen tycker att den ofta har rätt till vissa fördelar framför andra, utan att det finns några särskilda skäl för det i situationen) och till sist de som har en narcissistisk personlighetsstörning fullt ut. De sistnämnda har alltså den psykiatriska diagnosen.
En vanlig bakgrund till att få diagnosen narcissistisk personlighetsstöring är att man som barn enbart blivit uppskattad när man har betett sig på sätt som gynnar förälderns eget självförtroende eller andra behov. Alltså fokus har till allra största delen legat på förälderns behov, inte på barnets behov. Barnet har fått mat och husrum, men all välvilja från föräldern har berott på om barnet betett sig på ett sätt som stärker föräldern.
De flesta föräldrar har krav på barn som är i linje med barnets ålder. Men de gillar också barnet för dess egen skull. Vill hjälpa barnet på olika sätt, inte bara på sätt som gynnar dem själva. Kan vara snälla utan att att ha någon särskild baktanke med det (inte i syfte att manipulera barnet).
De flesta föräldrar misslyckas ibland med att vara bra, men när det gäller personer med narcissistisk personlighetsstörning talar vi om föräldrar som inte alls har något fokus på barnet.
Det hela är mycket tragiskt och lämnar barnet utan någon riktig självkänsla. Barnet känner att det bara förtjänar att finnas till om det är duktigt och beundrat av föräldern (och sig själv).
Sedan börjar barnet behandla andra på samma sätt som föräldern har gjort med barnet.
Det finns ingen riktig värme i botten. Man använder andra människor enbart för sina egna psykiska/materiella behov. Relationerna från narcissistens sida är ytliga.
Samtidigit finns det ofta en längtan efter något äkta i livet. En del kan engagera sig för någon viktig fråga i samhället t.ex.
Men de tar med sig sin personlighetsstörning in i det arbetet också.
Självkänslan är i grunden så låg så att minsta motgång blir jättesvår att hantera. Kan ibland resultera i rasande utbrott eller en stark vilja att ge igen även för mindre " oförätter" som narcissisten upplever.
Samtidigt blåser de upp sig själva om hur duktiga, framstående eller självuppoffrande de är, så att det är oproportionerligt mot det som de har åstadkommit.
När man umgås med dem får man en känsla av att inte riktigt bli sedd. (Om de inte är i färd med att manipulera en och därför berömmer en).
Innerst inne känner de sig små och blir ofta deprimerade längre fram i livet.
De kan gå i psykoterapi, men viker ofta av när de i terapin börjar börjar närma sig sin inre tomhet. Orkar inte slutföra. Det betyder inte att det är omöjligt, men det kräver både en stark vilja till förändring och en bra terapeut (som inte blir manipulerad).
Jag skulle avråda från att vara tillsammans med en person med narcissistisk personlighetsstörning.
Partnen blir använd, på samma sätt aom narcissisten blev av föräldrarna som barn. Relationen är ytlig och man kan bli lämnad om man inte längre uppfyller narcissistens behov. Om man t ex blir sjuk eller inte är lika vacker eller framgångsrik längre.