Anonym (ME)

Mon 13 Oct 06:27

50 svar

Vad vill jag?

Hej,

Jag har varit ihop med min gubbe i 1,5 år.
Allt gick jättesnabbt mellan oss och nästan direkt från första stund umgicks vi hela tiden varje dag.
Han ville snabbt flytta ihop. så nu bor vi ihop och min lägenhet står bara tom och övergiven.

Han visade väldigt snabbt att han var en sådan som jag egentligen sökte efter.
Omtänksam, givmild, uppmärksam, fysiskt aktiv, rolig, sätter relationen först, skäms inte för en, vill umgås med dig.

Han visade oxå väldigt snabbt sin svartsjuka.
Om han tror att jag kollar på en annan kille, då blir han förbannad och det kan bli ett helvete, han bråkar oxå öppet med mig.
Den här svartsjukan han visar mig har gjort att jag har blivit exakt likadan, om jag märker att han lägger märke till någon annan blir jag svartsjuk.
Hans svartsjuka är så konstig ibland att jag inte förstår någonting, han var trött och ville vila lite i soffan en helg och sa jag sätter på en film till dig. Han hittade en film och satte på den, det handlade om en dejtingapp och hur de skulle skapa den eller något, jag fick se 20 minuter. När han insåg vad den handlade om så sa han "aha vill du se det här eller" jag svarade "ja, sov nu". Sen blev han förbannad och sa att om jag gillade det så mycket så kunde jag väl skaffa tinder då. Jag svarade väl något i stil med nej, stäng av skiten då. Det slutade med bråk och jag gick ut till skogen för att chilla.

Men till saken, vi satt förra veckan och kollade på dejtingprogram som vi båda tycker är kul. Det var en tjej i programmet som blev ledsen över att hennes respektive inte ville gå och kolla på något av hennes uppträdande. Då började vi prata om att om jag skulle börja dansa igen så skulle han aldrig gå och kolla på något utav mina uppträdanden eftersom det inte är hans intresse, dans.
Och det blev jag lite ledsen över, jag tycker att det gör man väl, om ens respektive spelar fotboll, eller dansar eller någonting annat, har ett uppträdande, en match eller en tävling så stöttar man väl lite genom att kolla. Man behöver väl inte kolla på varenda gång men aldrig? Det tror jag inte att jag skulle acceptera. Oavsett om det inte är ens intresse så stöttar man väl och vill se sin respektive vad den har för sig och vad den gillar.

Precis som jag ställer upp för honom när jag inte vill.
Igår till exempel ville jag inte till gymmet och träna, men jo fy fasiken han ville och jag gav mig tillslut och följde med så att vi kunde träna. Jag får inte träna själv på gymmet för då blir han ledsen och sur på mig och säger att jag vill vara själv (han menar i livet). Även om vi egentligen har två olika träningsstilar så ska jag träna som honom för att han inte ska bli ledsen. I början tränade vi ena veckan som han och andra som mig men det blev lättare för fridens skull att göra som han eftersom han blir som en envis otrevlig åsna ?jag gillar inte att träna så?.

Jag älskar honom så mycket och han är en så underbar människa när han vill. Han ställer upp för mig, han är alltid där och han accepterar mig som jag är (för det mesta).

Han vill att våra liv ska se ut så här.
Han vaknar 4.00, ut och springa.
Jag vaknar 4.30, tar en kaffe.
Vi sticker till gymmet vid 5.
Sen hem duscha umgås lite sticka till jobbet. Jag borde åka med honom så han kan hämta mig, han blir ledsen om jag vill cykla. Jag gillar att cykla till jobbet och gå hem.
helgen vill han att vi ska träna och sen helst ingenting mer. Sitta i soffan.

Jag gillar vårt liv tills det kommer till helgen jag är en friluftsmänniska och vill ut i skogen, jag vill ta en glas vin, jag vill umgås med vänner, jag vill att vi ska spela spel. Jag vill så mycket mer.

I lördags frågade jag efter träningen om vi skulle göra något, då och shoppa, gå och fika, gå ut och äta. Han ville inte. Jag sa bara okej. Sen så skulle vi tydligen fixa till oss och sticka ut, jag trodde vi skulle åka och fika annars tar han inte på sig jeans. Men nej vi åkte vara till citygross och handlade. Jag sade ingenting, jag ville inte göra honom ledsen för att han bara ville sitta hemma och jag ville någonting annat.
Det är ofta så.

Klockan är nu 6 på måndag morgonen och jag skulle egentligen vara på gymmet med honom nu men jag orkar inte med tjabb.

Jag var färdig och tog på mig strumporna och han stod bara rakt uppochner och tittade på mig utan att säga något, jag frågade om han inte skulle ta sin dricka. Sen sas det någonting mer efterdet när vi skulle ta på oss skorna, jag kommer inte ihåg vad vi sade. Men det slutade med att han sa ?aha du är på tjabbhumör, om du vaknar och känner att du är på tjabbhumör kan du bara vara tyst istället? jag sa bara, nej det är jag inte. Och att han fick åka tjälv till gymmet för jag ville inte längre.

Jag har tappat min tråd och vet inte vad jag vill med detta inlägg.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 06:50

#2

Anonym (Y) skrev 2025-10-13 06:46:42 följande:

Du kunde köpa dig ett halsband och koppel och ett ben att tugga på länge. Och han kunde titta på när du roade dig med benet och ta dig med på promenader ibland.

Intressant, han brukar säga att han är min hund och allt är på mina villkor.
Jag brukar fundera på det men känner att så inte är fallet. Och sen brukar jag fundera lite längre och tänka att han kanske har rätt. Att jag är för krävande och vill för mycket. Sen funderar jag lite till och känner att allt blir lugnt och jag bara ler och håller käften.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:06

#4

Anonym (?) skrev 2025-10-13 07:00:45 följande:

Kan du en fredagkväll gå ut med en vännina, käka, ta några glas vin och ha kul på en pub?
Kan du åka iväg på en jobbresa tre dagar med övernattning?
Kan du delta på en vandringshelg, tältlvernattning, med friluftsfrämjandet?
Kan du åka iväg en helg för att hälsa på släktingar?

Nej inte utan hot om att jag väljer att det är slut då.
Jag har inga vänner kvar för jag har valt att det är bättre för fridens skull att låtsas om att de inte har hört av sig till mig.
Jag kan inte ens gå ut på promenad själv utan att det blir tjafs om det.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:46

#9

Lynx123 skrev 2025-10-13 07:10:22 följande:

Du behöver avlägsna dig från den här personen så snabbt som möjligt. Rung Kvinnorjouren om du inte har familj eller vänner som kan hjälpa till med det praktiska. Det här är jätteallvarligt.

Jag har nog vänner och familj som kan hjälpa mig men jag har redan använt dom. Jag har flyttat hem två gånger men har hamnat här tillbaka.

Känns som jag har försummat dom.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:51

#10

Anonym (Ellinor) skrev 2025-10-13 07:22:38 följande:

Lämna!

Du är fortfarande så pass med i matchen att du känner att något inte stämmer. Du reflekterar fortfarande över de begränsningar du hamnat i, att inte kunna ta en aw med vänner eller åka på jobbresa utan att du skulle ha en klump i magen inför att berätta eller att det skulle leda till bråk.

Om du stannar så kommer du inom kort att vara så pass fast i hans tänk att du inte ens reflekterar längre eller ser detta som onormalt och då är det tusen gånger svårare att lämna. Du kommer också att begränsas i vilken typ av stöd du kan ta emot eftersom ni hamnar i att det blir ni två mot resten av världen. Och det gör att det blir svårare för utomstående att hjälpa dig ur det. Du kommer inte lyssna på dem.

Det är inte en sund relation!

Mvh utbildad i ämnet och har stått bredvid nära anhörig där det tog SJU år att komma loss.

Jag vet redan hur det känns att lämna honom. Det gör fysiskt och pykiskt ont. Jag var svag och gick tillbaka, nu sitter jag här fem månader senare och känner, vad fan gör jag men ändå känns det som att det är precis här jag vill vara.

Det värsta denna helgen var att vi inte bråkade, att allt var lugnt men att jag bara kände, fy fan vilket fint höstväder det är, vad underbart det hade varit att ta cyklen och cykla bort några mil, vandra lite och fika i skogen, njuta av de vackra färgerna och solen, cykla hem laga fin mat, sitta vid köksbordet och äta. Sätta på lite musik och njuta av ett glas vin.
Men istället svalde jag det och satt i soffan och åt en äcklig macka.

Jag borde nog lämna, jag vet nog det men jag vet oxå att jag absolut inte vill, jag kanske kan lära mig att få njuta av det jag egentligen inte vill göra.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:53

#12

Anonym (?) skrev 2025-10-13 07:30:25 följande:

Är det så här du vill leva resten av livet?
Är det här det liv och exmpel på relation du vill visa upp för eventuellt kommande barn?

Nja jag vill inte ha det så här hela livet.
Han har ändrat sig lite, allt är inte alltid skit. Vi satt och åt middag ihop vid köksbordet i fredags som jag bad om på morgonen.

Nä jag vill inte att någon egentligen ska känna sig så här låst.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:55

#13

Anonym (Moa) skrev 2025-10-13 07:34:08 följande:

Påminner om ett förhållande jag hade.
Det va inget kul.

Tycker du ska börja tänka på att lämna. I mitt fall så dalade kärleken efter 1,5 år. Jag började umgås lite med vänner igen. Han kunde ringa 3 gånger om jag satt på ett fik med min bästis...
Skulle jag träffa någon kompis på helgen så va jag tvungen att berätta det på Måndagen. Men han förbjud mig inte. Tror han förstod att han börja tappa mig och att det va en av anledningarna.

Du måste ha någon att prata med och du måste få luft från honom. Börja där

Ja, jag vet ju att jag egentligen borde eftersom att varje gång jag vill göra något så får jag ett nej. Om det inte är att gå ut och äta lunch ihop.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 07:57

#15

Anonym (?) skrev 2025-10-13 07:53:33 följande:

Varför vill du inte, vad håller dig kvar?

Tomheten utan honom gör så ont. Jag dras till honom. Har aldrig känt så här för någon. Jag älskar honom så mycket och han är så fin på många sätt och kärleksfull.
Han vill bara ha mig i en liten ask och inte att jag ska lämna den asken, och det gör oxå ont.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 08:17

#20

Dexter dot com skrev 2025-10-13 07:55:49 följande:

Men visst förstår du att det enda rätta är att lämna honom ?! Du har ju tack och lov ditt boende kvar så flytta omgående!

Det ligger där och skvalpar i bakhuvudet, men det är inte direkt en självklarhet om man säger så.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 08:59

#22

Anonym (Kerstin) skrev 2025-10-13 08:15:37 följande:

Vi kör klassikerna:
1) vad skulle du säga till en vän som berättade det du skrivit i din TS?
2) Hur ser du ert liv om 5 år?

1. Jag har gjort det mot nära och kära. Vissa har lämnat och det har blivit bra. Vissa har stannat och det har blivit bra, jag vill att mitt ska vara alternativ två där, det är väl därför jag är kvar här.

2. Jag lever mitt liv enbart för honom.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 09:25

#24

Fiona M skrev 2025-10-13 08:17:37 följande:

Vad med honom och ert gemensamma liv är det egentligen som är bra, och vad är det istället du tänker kan bli bra?

Det som är bra är att vi umgås, att vi trivs med varandra och att vi älskar varandra. Vi har inte två separataliv utan spenderar tid med varandra. Vi delar på sysslor och tar hand om varandra. Jag får känslan av att vara viktig i någons liv, att han behöver mig och jag jag får utrymme att visa min kärlek.

Det som hade kunnat bli bra är att han beter sig så som han förväntar sig att jag ska bete mig. Han skulle kunna lyssna, prata om sin dag, fråga om min dag, vara trevlig även om han är trött och inte bara när han känner för det.
Att jag hade fått utrymme att få göra saker för mig själv och inte bara sitta bredvid honom.
Det hade varit kul att vi båda gör saker som jag oxå vill inte bara vad han vill. Att han inte alltid säger nej till mig.

Anonym (ME) Trådstartaren

Mon 13 Oct 15:54

#29

Jag har läst alla svar och sitter här och funderar.
Jo jag älskar honom visst och det är bara ett faktum.

Alla som svarar här kommer med att jag måste lämna, ingen kommer med några verktyg för hur jag ska ta upp detta med honom och hur vi ska lösa det.
Finns inga sånna verktyg?

Anonym (ME) Trådstartaren

Wed 15 Oct 14:22

#44

Anonym (Ellinor) skrev 2025-10-13 16:07:27 följande:

Och du ska inte behöva sitta veckan innan och vara orolig för hans kommentarer den eftermiddagen. Vart ska ni? Vad ska du ha på dig? När kommer du hem?
Och lovebombing i form av att han säger sånt som kan uppfattas som gulligt som att han kommer sakna dig mm. Och det kanske han kommer göra. Men det kan också vara uttänkt så att du ska få dåligt samvete och tycka synd om honom så att du avstår från att göra det som du hade tänkt. Trots att oktober månad har exakt 30 andra kvällar för er två att umgås. Men då är det som att just den fredagkvällen är helig...

Skulle ut och äta med min kusin för ett par månader sen.

Först var det sagt att hon och jag skulle ta ett glas vin på en tisdag kväll. Det gick inte för sig och jag var rädd att han skulle göra slut så jag ställde in det. Sen kollade jag noga efter en restaurang som stängde tidigt så att han inte skulle bli förbannad för att jag skulle ut och supa (hans ord för att ta ett glas).
Jag sa på måndagen eller tisdagen att jag skulle ut med min kusin på fredagen. Han var inte glad men han sa ingenting.

Jag bytte om på fredagen innan jag skulle ut. Tog på mig skjorta och skinnbyxor.
Han lade någon kommentar om mina kläder, ska du ha på dig det, det ser inte ut som om du ska ut och äta utan supa. Jag frågade, vad får jag ha på mig då. Jag bytte inte om.

Var orolig för att följa med min kusin in på ica efter vi ätit för att det kanske skulle ta lång tid och jag skulle vara hemma mycket senare än jag tänkt.

Han son fyller 18 nu, i måndags kväll satt dom och pratade om att de ska ut och fira honom.
Min gubbe tyckte det var lägligt att skämta om att jag behöver sätta en GPS på honom den kvällen om han inte skulle hitta hem. Jag sa dubbelmoral (självklart var jag inte så mogen och nu pratar jag inte med honom).

Jag hör hur allt låter, helt ologiskt och korkat. Inte sunt.

Anonym (ME) Trådstartaren

Wed 15 Oct 14:29

#45

Anonym (Oj) skrev 2025-10-13 18:41:59 följande:

Jag hör en tjej som har fäst sig vid en kille som vill leva ett väldigt begränsat liv och som vill påtvinga tjejen samma liv. Hon kan inte ens få träna vad hon vill på gymet utan att han blir svartsjuk.

Tjejen kan inte cykla till jobbet för killen vill kontrollera hennes väg till och från jobbet. Kan inte titta på andra människor fritt, utan att det blir bråk.

Killen kan inte sträcka sig till att ta en fika på helgen eller någon enda gång gå på en dansföreställning när hon har en uppvisning.
Har hon egna synpunkter så tjabbar hon.

Jag tror du har svaret i det som jag nu skrev till varför han var "ledig". Jag får instängdhetskänslor när jag läser det hela.

När du är ihop med en människa och har sex så bildas bindningshormonet oxytocin. Extra mycket hos fertila kvinnor. Det gör att man fäster sig vid den andra människan om sexet var frivilligt, som i ditt fall. Meningen är teoligtvis att man ska hålla ihop om man får barn.

Så ja, du gillar honom men ska du leva så här i kanske 30-40 år? Du missar ju halva livet.

Jag kommer missa halva livet, du har rätt.
Han vill leva ett väldigt begränsat liv och vill påtvinga det på mig. Men när han får feeling att göra någonting så då ska jag vara med på noterna men inte tvärt om för jag får ett nej.

Jag ska gå på bio, det har jag tjatat om i ett års tid nu. Jag har filmer jag vill se på bio och inte hemma i soffan.

Anonym (ME) Trådstartaren

Wed 15 Oct 14:34

#46

Jemp skrev 2025-10-13 20:48:16 följande:

På vilket sätt menar du att han ställer upp för dig? Bryr sig om dig?

Jag läser bara om en destruktiv relation där du slår knut på dig själv, gör våld på vad du egentligen vill, för att förhoppningsvis ha mindre bråk med honom. Varför, och till vilket pris?

Är han våldsam?

Han är inte våldsam.

Han ställer upp och bryr sig på det sättet att han tar hand om mig vad jag än behöver, en binda när jag är på jobbet och inte har någon, ge mig täcke när jag fryser, städar undan efter mig mm.

Priset jag får är att jag känner mig liten.

Anonym (ME) Trådstartaren

Wed 15 Oct 14:35

#47

Lynx123 skrev 2025-10-14 07:59:24 följande:

Så ta hand om dig själv. Pratamed dina nära och kära. Kanske gå till en terapeut för att få hjälp med självlkänslan. Du behöver komma till rätta med hur värdefull du är och hur du förtjänar ett bra liv. Ett fritt liv där du inte ska stå till svars för vad du gör till någon annan.

Anonym (ME) Trådstartaren

Wed 15 Oct 14:40

#48

Anonym (O) skrev 2025-10-14 11:12:47 följande:

Vad menar du? Verkar han det minsta intresserad av att lösa situationen med någon hänsyn till dina känslor? Av vad du skriver verkar han inte det, och nej, då finns INGA verktyg.

Min tes är att man inte ska bedöma relationen efter hur den är när den är som bäst utan efter hur den är när den är som sämst. Sen är det klart att det också beror på hur OFTA relationen är som sämst, men absolut INGET av det du skriver gör att vi som läser tror att det finns något att rädda, eller att relationen är sund.

Och vi gör också felet att tro att kärlek är känslor. Det är det inte. Kärlek är verb, att GÖRA saker, och han vill uppenbarligen inte göra det minsta för dig, trots att han säkert känner saker för dig.

Ja ibland känns det som har lyssnar på mig och han tänker på det jag har sagt och gör små förändringar i sitt beteende.
Men det krävs stora bomber från mig. Jag måste tappa fattningen helt och ser man på det utifrån kommer man bara tänka "varför är han med henne hon är ju inte klok någonstans".

Jag tycker inte om att tappa fattningen, skrika, säga dumma saker, jag känner mig mindre värdefull för varje gång och jag kan inte alltid stoppa mig. Jag talar om för honom att jag måste ta en paus i bråket för att jag håller på att tappa det, men då sägs det att jag inte bryr mig om honom.

Jag svarar på din fråga igen, ja ibland känns det som han vill lösa det. Ibland känns det som han vill lösa allt och ibland ändra sig och mest att jag ska förstå att jag har gjort fel.

Vad vill jag?

INNEHÅLL