Vad vill jag?
Du behöver avlägsna dig från den här personen så snabbt som möjligt. Rung Kvinnorjouren om du inte har familj eller vänner som kan hjälpa till med det praktiska. Det här är jätteallvarligt.
Inlägg från: Lynx123
|
-
-
Spelar ingen roll, de vill ditt bästa till skillnad från den här personen. Slösa inte bort en sekund till av ditt värdefulla liv.Anonym (ME) skrev 2025-10-13 07:46:33 följande:
Jag har nog vänner och familj som kan hjälpa mig men jag har redan använt dom. Jag har flyttat hem två gånger men har hamnat här tillbaka.
Känns som jag har försummat dom.
-
Det är alltså bra mellan er så länge det är på hans villkor? Ser du inte hur sjukt kontrollerande det är? Att du inte får umgås med dina vänner är ju inte klokt?Anonym (ME) skrev 2025-10-13 09:25:35 följande:Det som är bra är att vi umgås, att vi trivs med varandra och att vi älskar varandra. Vi har inte två separataliv utan spenderar tid med varandra. Vi delar på sysslor och tar hand om varandra. Jag får känslan av att vara viktig i någons liv, att han behöver mig och jag jag får utrymme att visa min kärlek.
Det som hade kunnat bli bra är att han beter sig så som han förväntar sig att jag ska bete mig. Han skulle kunna lyssna, prata om sin dag, fråga om min dag, vara trevlig även om han är trött och inte bara när han känner för det.
Att jag hade fått utrymme att få göra saker för mig själv och inte bara sitta bredvid honom.
Det hade varit kul att vi båda gör saker som jag oxå vill inte bara vad han vill. Att han inte alltid säger nej till mig. -
Nej det finns inga verktyg. Det här är en destruktiv relation som du måste avlägsna dig ifrån om du ha ett lyckligt liv. Han kan söka hjälp om han själv förstår sitt problem men det kommer att ta år. Kanske inte ens går då.Anonym (ME) skrev 2025-10-13 15:54:55 följande:
Jag har läst alla svar och sitter här och funderar.
Jo jag älskar honom visst och det är bara ett faktum.
Alla som svarar här kommer med att jag måste lämna, ingen kommer med några verktyg för hur jag ska ta upp detta med honom och hur vi ska lösa det.
Finns inga sånna verktyg?
Så ta hand om dig själv. Pratamed dina nära och kära. Kanske gå till en terapeut för att få hjälp med självlkänslan. Du behöver komma till rätta med hur värdefull du är och hur du förtjänar ett bra liv. Ett fritt liv där du inte ska stå till svars för vad du gör till någon annan.
Just nu är du lite för nära inpå för att se allt det här tydligt men jag tror nog att du innerst inne redan vet. Annars hade du ibte skrivit dethär inlägget.
Det kommer att gå bra om du bara avlägsnar dig. -
Nej, inte sunt. Helsjukt. Vad mer behöver du för att verkligen förstå det? Ta hand om dig!Anonym (ME) skrev 2025-10-15 14:22:50 följande:
Skulle ut och äta med min kusin för ett par månader sen.
Först var det sagt att hon och jag skulle ta ett glas vin på en tisdag kväll. Det gick inte för sig och jag var rädd att han skulle göra slut så jag ställde in det. Sen kollade jag noga efter en restaurang som stängde tidigt så att han inte skulle bli förbannad för att jag skulle ut och supa (hans ord för att ta ett glas).
Jag sa på måndagen eller tisdagen att jag skulle ut med min kusin på fredagen. Han var inte glad men han sa ingenting.
Jag bytte om på fredagen innan jag skulle ut. Tog på mig skjorta och skinnbyxor.
Han lade någon kommentar om mina kläder, ska du ha på dig det, det ser inte ut som om du ska ut och äta utan supa. Jag frågade, vad får jag ha på mig då. Jag bytte inte om.
Var orolig för att följa med min kusin in på ica efter vi ätit för att det kanske skulle ta lång tid och jag skulle vara hemma mycket senare än jag tänkt.
Han son fyller 18 nu, i måndags kväll satt dom och pratade om att de ska ut och fira honom.
Min gubbe tyckte det var lägligt att skämta om att jag behöver sätta en GPS på honom den kvällen om han inte skulle hitta hem. Jag sa dubbelmoral (självklart var jag inte så mogen och nu pratar jag inte med honom).
Jag hör hur allt låter, helt ologiskt och korkat. Inte sunt.