Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Barnslig sambo - överdriver jag?

    Min sambo är så barnslig.. överdriver jag?


     


    Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än ett år och nyligen flyttat ihop. Han har alltid varit vad jag tycker är lite omogen och barnslig så, men det har inte gjort så mycket - man kan ha olika humor liksom och vi båda vet det. Men sen vi flyttade ihop har jag börjat irritera mig så mycket på att han ALDRIG kan vara seriös. Det spelar ingen roll vad jag försöker prata om så får jag barnsliga skämt tillbaka. Försökte igår diskutera vad vi skulle laga för mat så vi kunde få flera matlådor till veckan. Hans svar var att dra ner byxorna och dra fram den och skaka lite och säga med typ tillgjord röst att du kan äta den här. Jag skulle senare försöka prata om att jag mått dåligt på jobbet det senaste pga saker som hänt, sökte lite tröst. Hans svar var att slänga ner mig hårt på sängen och jucka mot mig och säga att jag ska nog få ur sig det!! Berätta för någon dag sen också att min vän äntligen är gravid efter att ha försökt länge - hans svar: hon gillar k*k då! Liksom snälla? Kan vi bara kunna prata någon gång? Nu är det bara några exempel men jag kan verkligen inte få ett samtal om nåt, varken djupt eller vardagligt, för han gör röster tillbaka, säger något sexuellt som inte alls har med saken att göra eller typ om jag står i handduk och försöker prata så kan han från ingenstans trycka upp ett finger i baken på mig? 😅😅😅


     


    Är andra killar också så här? Överdriver jag som på riktigt börjar fundera på om detta kommer funka? Jag vill känna att min partner och jag har ett band att vi kan prata om saker och stötta varandra. Är så trött på att han viftar med sn*open och trycker upp fingrar i mig när jag försöker prata. (Har sagt det till honom men han tycker att han visst är seriös)

  • Svar på tråden Barnslig sambo - överdriver jag?
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (f) skrev 2025-10-15 11:04:35 följande:

    Sen förstår jag inte hur det gått att missa i ett helt år? 


    Jag har nog inte missat det. Men innan vi flyttade ihop så bodde jag i en stad en dryg timme härifrån och hade väldigt mycket vänner runt mig. Så tror jag på något sätt fick så mycket intellektuellt utbyte av andra att jag bara viftade bort hans grejer som ?dålig humor?. Sen nu när han är i stort sett den enda jag har här hemmavid och vi liksom delar på allt med planering, handling, tvätt på ett annat sätt så blir det nog mer tydligt. Framförallt det att han är den enda jag har så nära. Jag träffar inte mina vänner lika ofta och då märker jag mer av att jag inte kan få något intellektuellt från honom.

    sen tror jag också, om jag ska analysera djupare, att jag var så såld och kär av att han är en snäll kille som VILL flytta ihop och pratar om barn i framtiden osv. Så har det inte varit i tidigare relationer. så blev nog lite blind av känslan att äntligen ha lyckats bryta mitt mönster med destruktiva otillgängliga killar - men nu när det börjar svalna och vi kommer in i vardagar mer så inser jag att det kanske bara är en annan typ av otillgänglig.
Svar på tråden Barnslig sambo - överdriver jag?