Anonym (Småbarnsmamma) skrev 2025-10-15 14:59:55 följande:
Alltså, det är lite komiskt hur fort folk drar till med ?särbehandling? så fort man nämner att man vill ha lite balans i livet.
Jag ber inte om att någon annan ska få det sämre, jag ber bara om att alla ska behandlas lika. Och just nu känns det inte så. Vissa får igenom önskemål på löpande band, medan jag blir nekad direkt. Så jo, det finns utrymme för flexibilitet om viljan finns.
Och att säga att det ?är mitt problem?, ja, det är väl klart det är mitt liv och problem, men lite märkligt att man som arbetsgivare inte ens kan försöka underlätta för personalen. Det gynnar ju faktiskt ingen att folk bränner ut sig och börjar säga upp sig till slut.
Att gå ner i tid löser ingenting när man fortfarande jobbar varenda helgkväll och knappt ser sina barn. Men visst, lätt att sitta och säga hur enkelt allt är när man inte står mitt i det själv.
Men det ÄR ju särbehandling du vill ha när du vill att din arbetsgivare ska ta hänsyn till dina privata val. Att du inte kan inse det kan vara en bidragande faktor till att det går lite trögt att förhandla på jobbet. Du tycker det är en rättighet för att arbetet inte passar ihop med dina privata val. Företag sysslar inte med någon välgörenhet där man kan jobba som det passar en själv och ens liv. De vill se till att verksamheten fungerar.
Om du får färre kvällar och helger kanske det innebär att din kollega blir utbränd och säger upp sig.
Har du bevis för att de fått igenom sina önskemål i grundschemat och inte för att de bytt med en kollega ska du givetvis ta upp det, men troligtvis är de bara en känsla om chefen är så hård i schemaläggningen.
Jag har varit i dina skor, vi separerade och jobbade inom Handels. Jag bytte skift så gott det gick varannan vecka men det slutade med att jag skolade om mig och bytte jobb då det inte funkade med mitt liv.