Chefen tar inte hänsyn till att jag har småbarn
Byt jobb då. Det är klart att arbetsgivaren inte kan anpassa schemat efter dina önskemål. Du är anställd på vissa premisser. Alternativt så får du gå ner i tid, då får du ju mer ledighet.
Byt jobb då. Det är klart att arbetsgivaren inte kan anpassa schemat efter dina önskemål. Du är anställd på vissa premisser. Alternativt så får du gå ner i tid, då får du ju mer ledighet.
Jo, jag fattar att arbetsgivaren inte kan anpassa sig efter alla, men det är inte som att jag kräver något orimligt. Jag vill bara ha lite balans, inte att schemat ska byggas helt efter mig.
Att byta jobb låter ju enkelt i teorin, men i praktiken är det inte bara att knäppa med fingrarna. Jag trivs ju med själva jobbet, kollegorna och arbetsuppgifterna. Det är tiderna som är problemet, och de har dessutom blivit sämre sen vi fick ny chef. Tidigare gick det faktiskt att prata om lösningar, men nu är det bara tvärnej till allt.
Och att gå ner i tid finns inte på kartan, tyvärr. Dels för att ekonomin inte skulle gå ihop, dels för att det inte är det som är problemet, jag vill jobba, men på ett sätt som inte sliter sönder familjelivet totalt.
Jag tycker faktiskt att det borde gå att visa lite mer förståelse. Vi är människor, inte bara schemarader.
Alltså, det är lite komiskt hur fort folk drar till med ?särbehandling? så fort man nämner att man vill ha lite balans i livet.
Jag ber inte om att någon annan ska få det sämre, jag ber bara om att alla ska behandlas lika. Och just nu känns det inte så. Vissa får igenom önskemål på löpande band, medan jag blir nekad direkt. Så jo, det finns utrymme för flexibilitet om viljan finns.
Och att säga att det ?är mitt problem?, ja, det är väl klart det är mitt liv och problem, men lite märkligt att man som arbetsgivare inte ens kan försöka underlätta för personalen. Det gynnar ju faktiskt ingen att folk bränner ut sig och börjar säga upp sig till slut.
Att gå ner i tid löser ingenting när man fortfarande jobbar varenda helgkväll och knappt ser sina barn. Men visst, lätt att sitta och säga hur enkelt allt är när man inte står mitt i det själv.