Chefen tar inte hänsyn till att jag har småbarn

Alltså, jag vet att jag valt mitt jobb, och jag vet att jag valt att skaffa barn, tack, jag är fullt medveten om det. Men bara för det betyder det väl inte att man ska behöva köra sig själv i botten för att få ihop livet?

Det handlar inte om att jag tycker att jag är "viktigare" än någon utan barn, utan om att arbetsgivaren borde kunna visa lite mänsklighet. Det är faktiskt möjligt att planera ett schema med lite hänsyn, utan att hela verksamheten rasar. Det har funkat förut, tills den nya chefen kom och allt plötsligt blev stenhårt.

Och ja, jag försöker byta pass med kollegor, men det går inte alltid ihop. Alla vill inte ta fler kvällar och helger, vilket jag förstår. Men då borde chefen kunna hjälpa till att lösa det ibland i stället för att bara säga ?det är ditt problem?.

Jag vill inte bli särbehandlad, jag vill bara ha ett jobb och ett familjeliv som går att kombinera utan att känna att man måste välja bort sina barn för att vara en ?duktig? anställd.

Alltså, det är lite komiskt hur fort folk drar till med ?särbehandling? så fort man nämner att man vill ha lite balans i livet.

Jag ber inte om att någon annan ska få det sämre, jag ber bara om att alla ska behandlas lika. Och just nu känns det inte så. Vissa får igenom önskemål på löpande band, medan jag blir nekad direkt. Så jo, det finns utrymme för flexibilitet om viljan finns.

Och att säga att det ?är mitt problem?, ja, det är väl klart det är mitt liv och problem, men lite märkligt att man som arbetsgivare inte ens kan försöka underlätta för personalen. Det gynnar ju faktiskt ingen att folk bränner ut sig och börjar säga upp sig till slut.

Att gå ner i tid löser ingenting när man fortfarande jobbar varenda helgkväll och knappt ser sina barn. Men visst, lätt att sitta och säga hur enkelt allt är när man inte står mitt i det själv.

Har du pratat med facket? Det finns direktiv om att arbetsgivare ska underlätta för föräldrar. 

Som några andra har skrivit, utgå från grundschemat och ta fram statistik om det är så att ditt schema är sämre än andras. Självklart ska du inte ha ett sämre schema. Men du ska inte hänvisa till dina barn för att få ett bättre, du ska hänvisa till rättvisa. Jag är själv förälder, mina barn är tonåringar nu, och upplever att många småbarnsföräldrar jag har nu är extremt dåliga kollegor tyvärr (inte alla, men om jag jämför med bara för 15 år sedan så var kanske 25% av de jag jobbade med som hade barn själviska som kollegor pga barnen, nu upplever jag att det är typ 75%)

Jag förstår det också som att andra byter pass med varandra men att du har svårt att göra det? Kan det vara så att de upplever att du frågar om att byta till bättre tider för dig ibland men att du säger nej om de frågar dig om motsvarande? För passbyten funkar ju bara om båda parter känner att det är ett givande och ett tagande, att man ställer upp för en kollegas skitpass för att man vet att denne kommer göra samma tillbaka.