Chefen tar inte hänsyn till att jag har småbarn

Från ett annat perspektiv, Bank och Finans, små enheter,  specialister: "Vabbandet" var ett stort bekymmer. Självklart förstår jag att småbarnsföräldrar måste stanna hemma med snoriga barn, men likfullt  blir det stora problem, särskilt i februari under den värsta influensan.                                                                                                                                                                         I min bransch löser man problemen och klagar inte hos "Facket". Ersättare var ändå svårt att hitta. Vem fick då rodda verksamheten så kunderna blev nöjda? Jag som chef och min andreman, till långt fram på kvällarna. Nåväl, vi blev i någon mån kompenserade så vi klagade inte alltför mycket. Det som störde mig när jag var aktiv var att de kvinnliga medarbetarna inte kunde dela vabbandet med sina män. Nej, det gick inte, männen hade nått positioner med hög lön och då skulle familjen förlora på att de stannade hemma. Detta tilldrog sig för över ett decennium sen; det kanske är bättre nu när män och kvinnor är mer jämställda lönemässigt.

Självklart är det så, "vabbandet" var ett elände när man var chef. Livet blev lättare som specialist, då behövde man inte lägga energi på planering.                                                                                                                                     Men livet är inte alltid så enkelt, utan barn stannar världen. Om ingen skaffar barn är jorden en död planet om 60 år. Nu är det ju ingen större risk, barn lär alltid födas, det är en av människans starkaste drifter. Hur man än ser på saken så måste vi ta ett gemensamt ansvar och dra vårt strå till stacken, det gäller även dig, Anonyme (Teamis).                                                                                                                                                                 Man får dock försöka fördela gracerna och små enheter kan inte hantera alltför många småbarnsföräldrar; att företagsledare känner tvekan inför anställning har jag viss förståelse för. Dock får man väga det emot att yngre som kommer direkt från universitetet har en "fräschare" utbildning. Man kan inte enbart ha "gamlingar" på företagen.

Obligatoriskt och obligatoriskt? Den som vill komma vidare inom sitt yrke och ta nästa steg ser till att vara med på informationen. Kan man inte ordna barntillsyn får man engagera svärmor. Nog borde den hemmavarande föräldern kunna passa sitt barn några timmar, inte kan man vara så dödstrött att det inte funkar!                                                                                                                                                                                            I de här situationerna var det jag som var specialisten och det jag informerade om innebar att vi kanske slapp förlora pengar. Nog noterade jag vilka som saknades på mötena och nog kunde det märkas på bonusen om någon var frånvarande ofta. Jag gick inte i repris. Nu ska man veta att det är stor skillnad mellan näringsliv och offentlig sektor. i näringslivet löser man saker och ting och att springa till "Facket" gör man inte utan verkligt graverande skäl. Å andra sidan är chefsrekryteringen hård, de allra flesta är oerhört kompetenta så gnissel uppstår sällan. Allt beror på bransch förstås, jag talar om Bank och Finans.

Så är det. De flesta som svarar här representerar vårdsektorn. Jätteskillnad mellan offentlig sektor och vårdapparat. Lite av "näringslivstänket" borde avspeglas i vårdsektorn, administration överlag. Sedan är det svårt att effektivisera själva vården för det handlar till syvende och sist om människor och deras medicinska behov.