Trist att ha passerat 40

Varför denna besatthet av att vara 20? Varför är yta det enda viktiga? Jag vill aldrig vara 20-nånting igen, lika lite som jag vill vara tonåring igen. Helsike vilka dåliga beslut man tog i den åldern ibland. Varför är det något att återuppleva? 

Är hellre gammal och vis, skita i vad "alla andra" tycker om en. Att slippa vara så jäkla ängslig som få, hela tiden tvivla och få ångest för minsta lilla. 

Finns många 40 plussare som är fräschare än dagens 20 åringar på grund utav hur de lever. Rimligtvis borde de tex ha bättre kondition men tyvärr är de mer stillasittande och använder inte benen mer än nödvändigt för att ta sig fram. Samtidigt på det äta mycket skräpmat. 

Håller med.
Jag har nyligen fyllt 60 och är i bättre form än när jag var 40, med hästlängder till och med.

Självklart åldras man, men man kan åldras med värdighet. Och tar man hand om sig så är inte ens 60 något att känna oro över.

För att trådstartaren är oseriös. Det är ingen kvinna heller utan en viss tragisk typ från Vimmerby som står bakom denna tråd. Syftet är att trycka ner kvinnor som passerat 40. Varför vet jag inte men sannolikt för att han själv inte kan handskas med sitt eget åldrande, därav hans försök att dra med sig andra ner i sitt eget elände. Det känns väl ensamt där nere på botten kan jag tro.

Kombinerat med det klassiska incelhatet mot kvinnor då. Det som kommer när man blir ratad av alla kvinnfolk, även de över 40.

Många 20-åringar idag ser inte särskilt fräscha ut heller, pga stillasittande, dålig kost och för lite utomhusvistelse. Men inte i TS förenklade lilla barnvärld då förstås. Där har alla kvinnor runt 20 perfekt porslinshy och samtliga som fyllt 40 förvandlats till häxan i Snövit. Ungefär så, för att han ska känna sig nöjd med sig själv. Cope deluxe. 

Aha, det förklarar ju en del. Vilket patetiskt och tragiskt beteende från TS.

Fast det spelar ingen roll då det tyvärr finns alldeles för många kvinnor med samma tankesätt som porträtteras i TS huvudinlägg, som går bananas av tanken på att bli äldre och *gud förbjude* rynkig. Annars hade det inte funnits så många skönhetssalong med botox, plastikkirurger etc. 

Och jag förstår helt ärligt inte den besattheten att vilja vara ung för alltid. 

Tror jag inte riktigt på det heller. Det är en minoritet av kvinnor som lägger sig under kniven. Våp med dåligt omdöme som använt sig av sitt utseende istället för intelligens under hela sin ungdom och sen får panik när deras enda tillgång i livet börjar falna. 

Dessa bimbos borde lära sig att plastikoperationer inte är någon bra eller hållbar lösning på deras ytliga problem. Det är bara att titta på alla stela, överopererade tanter i program om Hollywoodfruar typ. De ser ut som sin ålder, även om de inte kan röra pannan (eller andra ansiktsmuskler heller för den delen.

Tänk Nicole Kidman i nuläget, huvva  Hade varit så mycket finare med ett naturligt utseende och några fler linjer i ansiktet än den svullna, plastiga skyltdocka hon gjort om sig till idag. 

Jag är över 40 nu och det känns helt okej. Väldigt bra, faktiskt. Är mer vältränad än när jag var ung och har lika bra kondition. Men är egentligen inte rädd för att ?försämras? heller, så länge jag mår bra och inte har ont förstås. Jag är uppenbarligen lika fertil nu som när jag var 20 eftersom jag tydligen fortfarande blir gravid på första försöket. de stora barnen börjar som du säger bli stora och det är så underbart att följa deras resa mot vuxenlivet. Min lill* är inte ens född än och jag ser så mycket fram emot att få vara med om den resan själv en gång till! Karriären, ekonomin och bostaden är betydligt bättre nu än när jag var ung och inte hade någonting. Min sambo är kär i mig och säger alltid att jag är vacker, ännu vackrare än när vi träffades, och jag njuter lika mycket och lätt av sex som när jag var ung. Det bästa av allt är som sagt barnen, de har utvecklats till så fina personer. De är omhändertagande och kärleksfulla. Jag har en 16-åring som pussar mig på huvudet varje dag och säger att han älskar mig, hallå, hur fint är inte det? bara det skulle göra att jag känner att jag har allt jag vill ha i livet. Och jag har tre av dem! Och att få uppleva att få barnbarn, sedan! Vilken upplevelse det måste vara.. och rätt skönt också när man inte behöver tänka så mycket på utseendet längre. Jag är fortfarande ganska fåfäng men inte alls som när jag var ung. Jag kommer alltid hålla mig så fräsch jag kan, men det är så härligt att duga som man är och inte inbilla sig att man borde se ut som Barbie längre. Att veta att man duger som man är och inte behöver konkurrera. Pretty amazing. Men jag tror jag tyckte det var litet jobbigare att tänka på åldrande runt 35 än jag tycker nu. Troligtvis är det för att saker fallit på plats så bra sedan dess. Jag är inte rädd för att bli 50 eller 60 eller 70 för jag har gjort det som varit viktigt för mig, och jag tänker bli ännu bättre på det från och med nu. För jag är trygg i mig själv och jag vet vad som är viktigt för mig, min familj och människor jag älskar. Självklart finns det även saker jag inte är nöjd med (blir man någonsin helt nöjd?) men min ålder är inte en av dem.

Men om du känner dig missnöjd, ge dig själv tid att landa. Jag tycker att när jag väl accepterade att nu är jag inte ?ung? längre och omfamnade åldrandet och mitt framtida ?gamla? jag helt och hållet så blev jag supernöjd. Men det gick inte över en natt. Man måste självklart ge sig själv tid att inse och acceptera att ungdomen är bakom en.

Snälla nån. Jag har passerat 60.

Håller med. Varför inte bara njuta av livet istället för att hela tiden hålla på och "värdera" sig själv åldersmässigt och utseendemässigt? Vi är där vi är i livet, gör det bästa av det oavsett.