Rätt till vård vid kronisk sjukdom?

Klart du ska få vård oavsett. När det gäller somatisk vård kör man på tills det inte går att bota längre. Då övergår man i lindrande vård istället. Du blir inte lämnad i sticket. 

Handlar det om psykiskt ohälsa är det lite klurigare. Den bara finns och går inte handfast att ta på. Jättesvårt med ätstörning. Är det så illa så att patienten riskerar att avlida får man ta till tvångsvård så man klarar livhanken på patienten. En massiv insats med terapi och läkemedel får sättas in. Men om inte patienten är behandlingsmotiverad eller samarbetsvillig så är det snudd på omöjligt. Spelar ingen roll hur mycket tvångsvård som sätts in så börjar patienten om så snart LPT upphör. Blir en ond cirkel. Inte ger man upp på patienten. Finns en hel del bra behandlingshem att dra nytta av. Vet ätt det finns ett toppenbra ätstörningsteam på Sundsvalls sjukhus. Tar emot patienter från hela riket. 

Att ha en ätstörning är ev väldigt svår och komplex situation. Får man tag på dig i uruselt skick så plockas du in och får vätska och näring för att rädda livet på dig. Det är en självklarhet. Du är för sjuk för att ta vettiga beslut och är en fara för dig själv. 

Frågan är vad du vill själv? Vill du leva eller vill du helst dö? Vågar du emot hjälp? För att detachable fungera behöver du hitta livsgnista och ha ett hållbart mål. Vara hjälpsökande och behandlingsmotiverad. Sagt det tidigare. Vill du inte så är det som nu ett moment 22. Du gör vad du gör. Kraschar och behöver akut vård för att inte dö. Hur många gånger tror du det funkar? Dina organ kommer att lägga av och då finns ingen återvändo. Vill du ligga och självdö eller skynda på processen får du se till att ingen hittar dig. Du har funderat på hur din familj skulle reagera om du avled. Jag kan garantera att du inte på något vis kan föreställa dig den sorg och förtvivlan det skulle skapa. Långt långt mer än du förstår. Det är nog jävligt när en familjemedlem blir sjuk och avlider eller omkommer i olycka. Men ett suicid skapar sår som aldrig läker. Du ÄR värdefull även om du inte kan se det själv. Du kan definitivt komma igen efter en svår ätstörning. En tuff väg att vandra men det går. Våga ta emot stödet som erbjuds. Våga välja livet!