Hur hantera tuffa perioder?

Senaste åren har det varit flera tuffa omständigheter som satt vår relation på prov, rejält.

Men samtidigt har vi relativt små barn och tänker att vi ska kämpa det vi kan. Men just nu vet jag knappt om jag är glad för att det blir helg, för jag vet aldrig vad jag möter. Ibland känns det som att jag går sönder av hans mående. Jag biter ihop och blir tyst för att jag tycker att han beter sig helt orimligt i sina reaktioner. Känner att jag inte kan prata med någon om det heller för att de inte ser nyanser i det som är bra också.

Det finns en helt rimlig förklaring till att han mår dåligt. Och som en följd av det kan jag inte lämna i den situation som
är just nu. Men jag undrar ju ärligt talat vad som är kvar av mig efter det här.

När han börjar må bra igen så kanske vi kan få det bra igen. Men jag vet ju inte när det är eller hur jag ska hantera livet fram till dess.

Någon som varit i liknande situation?

Anonym (Patricia) skrev 2025-10-17 19:54:19 följande:

Du måste också få plats att finnas till och må bra - för barnens skull. Du behöver egen stöttning och hjälp så inte hela familjen går under för då finns det inget kvar .

Sök hjälp för egen del oavsett vad det kan bestå av. Kurator, samtal, mediciner, avlastning av barnen, sjukskrivning eller what ever som akut måste göras för att du ska orka . För om du tar slut så håller inte förhållandet.

Det finsn helt enkelt gränser för vad man måste stå ut med. Stötta din partner får inte bli på bekostnad av era barn och dig själv. Då har ni passerat alla gränser . Din partner måste också ta eget ansvar för hans mående och hur han löser det.

Jag har börjat ta hjälp med samtalsstöd, för barnens skull måste jag orka oavsett vad. Men känner inte ens igen mig själv längre. Jag brukade vara den glada, roliga personen. Men minns inte ens när jag kände så sist.

Min partner är inte villig att ta emot stöd trots att jag upprepat påtalat det och peppat, erbjudit hjälp att skapa den kontakten osv! Så känner mig rätt uppgiven just nu.

Innan så trodde jag att vi ändå kunde kommunicera med varandra. Men har blivit så uppenbart att vi inte kan det. Tänker att vi hamnat i ett läge där vi söker avstånd till varandra istället för närhet.

Hur hantera tuffa perioder?

INNEHÅLL