Hej! Jag har varit tillsammans med min partner hela vårt vuxna liv, dvs 33 år(!) Nu har hen en djup livskris och har uttryckt att hen behöver tid med sig själv. Efter den initiala chocken har vi bott isär men träffats varje vecka under en period av ca sex sju veckor. Jag älskar min partner djupt men det här är en nästintill olidlig situation. Jag är värd mer än det här och det tär på mig att hen förutsätter att jag ska kunna stå utan förhoppningar och utan kärlek och vänta. Vi har en terapeut och får rådgivning. Jag har sagt att jag är villig att göra förändringar och att jag vill fortsätta vårt gemensamma liv. Hen är inte där utan har tappat fotfästet helt och har en gigantisk identitetskris som inte bara relaterar till mig. Jag sörjer allt vi har delat och saknar vår gemenskap. Men jag kan inte låta det här urholka mig länge till. Hur vet jag hur lång tid jag klarar av att ge hen? Vad råder du mig att göra?
