En olidlig paus i relationen - hjälp!!

Anonym (Älskar men måste jag lämna?) · 2025-10-18T09:28:52+02:00

Hej! Jag har varit tillsammans med min partner hela vårt vuxna liv, dvs 33 år(!) Nu har hen en djup livskris och har uttryckt att hen behöver tid med sig själv. Efter den initiala chocken har vi bott isär men träffats varje vecka under en period av ca sex sju veckor. Jag älskar min partner djupt men det här är en nästintill olidlig situation. Jag är värd mer än det här och det tär på mig att hen förutsätter att jag ska kunna stå utan förhoppningar och utan kärlek och vänta. Vi har en terapeut och får rådgivning. Jag har sagt att jag är villig att göra förändringar och att jag vill fortsätta vårt gemensamma liv. Hen är inte där utan har tappat fotfästet helt och har en gigantisk identitetskris som inte bara relaterar till mig. Jag sörjer allt vi har delat och saknar vår gemenskap. Men jag kan inte låta det här urholka mig länge till. Hur vet jag hur lång tid jag klarar av att ge hen? Vad råder du mig att göra?

Anonym (Tick tock) skrev 2025-10-18 09:43:59 följande:

Jag har nog inget bra råd till en mjukare personlighet för min stolthet hade inte tillåtit mig att bara sitta och vänta de där veckorna.

Jag hade troligen gjort som när jag är arg på mitt jobb- gått hem och surfat jobbannonser och antingen har min chef tur eller har han det inte. Söker jag ett jobb är det bättre odds än 50-50 att jag får det.

Så i din sits hade jag gått ut och dejtat- antingen har din man tur eller har han det inte...

Velande är djupt oattraktivt för mig och jag är ingens charity case.

En paus innebär vanligtvis att man fortfarande är ihop, men har tagit en paus i umgänget och eventuellt även kontakten. Att i det läget dejta andra skulle innebära otrohet, och lär knappast gagna förhållandet.

Däremot tycker jag att TS ska göra slut. Vill man verkligen vara ihop med någon som tvekar?

En olidlig paus i relationen - hjälp!!

INNEHÅLL