Våga ta kontakt med terapeuten igen. Inte ovanligt att känna som du gör men du har gått flera steg för långt framåt och då blir det tvärnit och du vågar inte. Du behöver gå ett steg i taget och du får nya insikter och kunskap. Våga satsa på terapin för att bli fri. Lovar att du kommer att må mycket bättre. Bli fri och stark!
Det är en normal känsla. Att det tar stopp. Inget konstigt alls med tanke på vad du varit och är med om. Ta kontakt med VC igen eller så skriver du via 1177 en egenvårdsremiss till specialistpsykiatrin och önskar en traumabehandling. Du får komma på ett bedömningssamtal där ni tillsamman klurar ut vilken terapi som blir bäst för dig. Våga! Snälla!
Det gör ont att se hur illa du mår. Vad tror du om att söka akut. Låt det rinna över. Gråt och berätta. Ingen kommer att tycka du är knäpp. Sök vård. Låt de ta hand om dig. Förstår att det känns läskigt att släppa taget och visa sin ångest och sårbarhet. Men jag tror att det behövs och är vägen till att du ska få bli hel igen. Du förstår mig inte just nu vad du är utsatt för.
Kan kvinnojour vara något att börja med? Önskar innerligt att du ska våga ta dig till psykakuten för hjälp. Var rädd om dig!