Kvinna som är "död i kroppen"?
Min fru säger ofta att "hon är död i kroppen". Alltså...det är inget fel fysiskt. Hon är rörlig och vältränad utan hon menar mera att känslan för beröring och njutning är som bortblåst. Är det någon annan kvinna här som känner igen sig i den beksrivningen?
Om du känner igen dig...hur vill du att din man hanterar den situationen? Vill du att han helt backar undan och låter dig vara ifred eller vill du att han håller ut och försiktigt närmar sig, respektfullt, och ger dig tid att sakta "vakna till"?
Jag har naturligtvis frågat min fru men får inga vettiga svar.
Man skall ju stötta varandra i stort och smått. Så även när det gäller sådant här. Och jag vill alltid vara ett stöd i livet för henne. Känslan att det alltid är jag som skall sträcka ut armarna finns där som ett unket moln längst bak i huvudet. Jag försöker skjuta bort det men ibland lyckas jag inte.
Hur tänker ni andra som känner igen er?