Vems fel är det egentligen? En reflektion om ansvar i samhället.

Vems fel är det egentligen? En reflektion om ansvar i samhället.

Då borde det väl nativiteten öka nu när hoten hopar sig, men tydligen gör den inte det. Vad kan detta i så fall bero på? 

Näha, men de barn som nu dör i hungersnöd i Sudan har väl sig själva att skylla i så fall?

Både miljön och man själv inverkar ofta på vad som händer i livet. Ibland kan man själv påverka mycket och ibland är miljön avgörande. Och ibland är det båda två, i olika hög grad.

Därför är det viktigt att man både bygger ett fungerade samhälle tillsammans, och att människor tar ansvar för sina egna liv. Det är föräldrars/skolans/föreningars ansvar och med tiden eget väsande ansvar. 

"He was a selmade man, he had no mother and no father"

Skillnaden ligger kanske i att tidigare såg man barnen som en tillgång idag har de blivit en kostnad. Vi har helt enkelt blivit mer materialistiska.

Hur kan du motivera detta? Tror du att barnen är mera välkomna idag än de var för 100år sedan?

Skillnaden var väl att de flesta inte kunde välja hur många barn de fick men för den skull var den inte mindre älskade. Föräldrarna gjorde i princip allt för sina barn. Idag kan vi välja bort barn, något i princip alla gör. Vi vill själva bestämman om, när och hur våra barn blir till.

Idag tänker föräldrar mer på sig själva än vad det gjorde för 100 år sedan.

Ja, men detta med försörjningen hade ju aldrig blivit något problem i Sverige, om vi inte hade tagit emot invandrargrupper som skaffar väldigt många barn, och även börjar föda barn redan i 15-årsåldern vilket gör att generationsväxlingen också går fortare än för den infödda befolkningen. 

Problemet är att om vi svenskar/vita européer inte skaffar fler barn, så kommer vi att blandas upp och dö ut... Det kommer inte längre att finnas några lintottar som Emil och Ida, eller blonda vikingar som Dolph Lundgren eller rödhåriga och grönögda skönheter... Befolkningen i hela Europa kommer att vara en gråbrunmurrig massa med svart hår om hundra år, om det inte blir en förändring. 

...och jag tycker att det skulle vara extremt tråkigt, om de olika utseendena försvann. Det är dessutom en del av charmen med att resa utomlands och att ta emot gäster från utlandet i olika sammanhang (gästforskare, gästsångare, utbytesstudenter...), att man träffar kineser som ser ut som kineser, thailändare som ser ut som thailändare, islänningar som ser ut som islänningar, fransmän som ser ut som fransmän... Jag tycker att utslätningen av de nationella särdragen - både utseendemässigt och kulturellt - är sorglig. 

För övrigt har den där forskaren fel angående de blå ögonen. De kommer att försvinna, och i stället kommer alla att ha bruna ögon. Det beror på a) att blå ögon redan idag är mycket ovanligt om man räknar på hela jordens befolkning, och b) att anlaget för bruna ögon är dominant.