Vems fel är det egentligen? En reflektion om ansvar i samhället.

Fortfarande otydligt. Handlar det om att svenska folket i allmänhet skaffar för få barn, eller att fel människor skaffar barn? Som jag ser det är båda dessa påståenden sanna, för övrigt. 

Ja, men frågan var om den bara sjunker hos infödda svenskar, eller om den även sjunker i grupper där det är viktigt att föda sin man många söner (döttrarna är en tråkig biprodukt)? Det sistnämnda har jag nämligen svårt att tro. Jag är rädd att det som sker i Sverige just nu är det folkutbyte som många varnat för. Och alla infödda svenskar som inte skaffar barn är med och bidrar till det. 

Detta med nativiteten under världskrigen har en enkel förklaring. Det var lätt för unga att träffas då, för man flyttade runt människor - unga män mobiliserades, unga kvinnor togs ut till arbete på t.ex. sjukhus, fabriker och i jordbruket. Så många unga människor hade tillfälle att träffa nya, spännande människor av motsatt kön, och utan den sociala kontroll som fortfarande fanns då i vanliga fall (som att ungdomar av olika kön inte fick träffas ensamma förrän de var gifta). Där blev det många barn gjorda. Säkra preventivmedel fanns ju inte, under första värlskriget fanns det knappast några alls. 

Världsläget gav också en känsla av att det var bråttom, av fatalism - låt oss älska idag - vi kan vara döda i morgon, ungefär. Det fanns inget att vänta på. Dessutom förekom det att soldater gifte sig med någon som de inte skulle ha gift sig med annars, bara för att få de där dagarnas permission från fronten för bröllopet och smekmånaden - eller kunna skjuta upp transporten till fronten. Klart det blir gravida kvinnor då, som kanske aldrig skulle ha blivit befruktade annars. 

Att det inte är akut än. Det är inte som om den där killen man har gått och trånat efter ska resa till fronten nästa vecka. 

Ja, men detta med försörjningen hade ju aldrig blivit något problem i Sverige, om vi inte hade tagit emot invandrargrupper som skaffar väldigt många barn, och även börjar föda barn redan i 15-årsåldern vilket gör att generationsväxlingen också går fortare än för den infödda befolkningen. 

Problemet är att om vi svenskar/vita européer inte skaffar fler barn, så kommer vi att blandas upp och dö ut... Det kommer inte längre att finnas några lintottar som Emil och Ida, eller blonda vikingar som Dolph Lundgren eller rödhåriga och grönögda skönheter... Befolkningen i hela Europa kommer att vara en gråbrunmurrig massa med svart hår om hundra år, om det inte blir en förändring. 

...och jag tycker att det skulle vara extremt tråkigt, om de olika utseendena försvann. Det är dessutom en del av charmen med att resa utomlands och att ta emot gäster från utlandet i olika sammanhang (gästforskare, gästsångare, utbytesstudenter...), att man träffar kineser som ser ut som kineser, thailändare som ser ut som thailändare, islänningar som ser ut som islänningar, fransmän som ser ut som fransmän... Jag tycker att utslätningen av de nationella särdragen - både utseendemässigt och kulturellt - är sorglig. 

För övrigt har den där forskaren fel angående de blå ögonen. De kommer att försvinna, och i stället kommer alla att ha bruna ögon. Det beror på a) att blå ögon redan idag är mycket ovanligt om man räknar på hela jordens befolkning, och b) att anlaget för bruna ögon är dominant. 

Det är i Afrika och Mellanöstern antalet barn behöver minska, samt även i deras befolkningar i diasporan (d.v.s. i Västvärlden). Inte bland vita, infödda européer, eftersom det innebär att vi blandas upp och dör ut. 

De flickor som föds i muslimska familjer i Sverige idag kommer sällan att yrkesarbeta överhuvudtaget. Inte så länge som de får fortsätta leva efter sina egna regler, och gifta bort flickorna vid första tecken på pubertet. (Äktenskapen anmäls inte till Skattemyndigheten, för för dem är det bara den religiösa ceremonin som räknas. Och imanen anmäler inte heller om inte flickans förmyndare vill det.)

Sedan börjar flickan föda ett barn om året... och när yngsta är så stor att hon tycker att hon kan lämna hemmet, så är hon för gammal för att lära sig ett yrke och komma ut i arbetslivet. Ofta har dessa kvinnor även bristfällig svenska, till och med om de är födda här, då de bara umgås med sin familj samt på dagarna andra kvinnor med samma hemspråk. Och de tittar bara på hemlandets TV via parabolantenn (eller numera är det väl mest via internet). Den lilla svenska de hann lära sig i skolan har de glömt bort när de är 45...

Vad räknas som "utländska" kvinnor då, i din statistik? De tjejer jag talar om, som gifts bort vid 13-14, kan mycket väl stå som svenskor i officiella handlingar. För att båda deras föräldrar - och kanske rentav även far- och morföräldrarna, om de kom hit t.ex. från Kurdistan eller Turkiet på 1970-80-talet - har varit svenska medborgare länge. 

Ja, fast det är olika, det beror på hur religiösa de är. Det finns även kvinnor från dessa länder som du överhuvudtaget aldrig ser, för de får aldrig gå utom dörren. Förmyndaren väljer ut ett rum i lägenheten som blir harem-delen, och dit får kvinnorna dra sig tillbaka varje gång mannen tar hem gäster. Ingen man utom kvinnans make, bröder, söner eller far får nämligen någonsin se dem, inte ens med full burka på. Måste de någon sällsynt gång tala med en annan man, så sker det med en skärm emellan och förmyndaren närvarande. En manlig läkare som skulle se och röra vid deras kroppar, är en omöjlighet. Då får kvinnan hellre dö, om det är alternativet.

De muslimska kvinnor du möter i arbetslivet och annorstädes, är av förklarliga skäl de som inte är fundamentalister. 

Dessa vet hur de ska lura det svenska samhället. Flickor skickas tillbaka till hemlandet - officiellt, i själva verket låses de inte när börjar visa tecken på pubertet. När en familj flyttar hit med barn, påstås barnens ålder vara den mest gynnsamma, d.v.s. oftast flera år äldre än vad de är, så att de ska kunna tas ur skolan tidigt. (De "ensamkommande barnen" ljuger om sin ålder åt andra hållet - de kan vara 20 men säger sig vara 16.)

Man lägger på några år på föräldrarnas ålder, så att de kan få pension tidigare. Unga flickor föder barn hemma, och sedan påstår man att barnet har fötts av en syster eller svägerska som är några år äldre, eller av flickans mor... o.s.v..

De bryr sig inte om vad som står i våra papper, de vet ju själva hur det ligger till. Beduiner låter ofta inte ens folkbokföra sina barn i hemlandet...