Det här med högläsning för barn...

Vi har alltid läst väldigt mycket för våra barn och alltid tyckt att det varit viktigt att göra. Ena barnet, som är sex år, tycker mycket om att bli läst för även om han läser en del själv.

Andra barnet däremot. Hon är snart tio år och tycker inte längre om att bli läst för. Hon läser extremt mycket själv och har en enorm läskapacitet. Hon lånar högstadieböcker för att få böcker på sin nivå textmässigt och ÄLSKAR att läsa. Men inte längre att bli läst för. Vi tvingar ändå till oss lite högläsning flera gånger i veckan, men det möts ofta av suck och stön, för ofta måste hon avbryta eget läsande. 

Nu har jag dåligt samvetet för att vi inte läser mer för henne, samtidigt som jag har lite dåligt samvete för att vi tvingar henne att lyssna på högläsning. Det är inget fel på böckerna vi väljer, hon tycker att det är jättebra, men hade hellre läst dem själv. 

Hur länge är högläsning så viktigt för barn, och när kan vi släppa det lite mer?

I vår skola pratas det på varenda föräldramöte+en del däremellan om hur viktigt det är att fortsätta högläsa.

Jag antar att ts frågeställning härstammar från samma rekommendation och funderingar kring vad som nu är det bästa för barnet. Så knappast nån anledning att klanka ned på ts för det, de avvägningarna sitter vi väl alla med emellanåt?
(mitt resonemang om sakfrågan ovan).