Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Jag har två barn från en tidigare relation, de är i undre tonåren. Barnens pappa är ganska besvärlig emellanåt där han kräver saker hit och dit vilket såklart är jobbigt men oftast är han lugn och gör saker som vi bestämt. Jag har aldrig krävt något av honom utan gör som vi bestämt och ställer upp när han kommer med sina oförutsägbara önskemål/krav. 

Min sambo sedan några år tillbaka tycker att jag förlåter mitt ex alldeles för snabbt och tycker att jag borde bråka mer tillbaka. När jag hämtar barnen så tar jag ibland en fika tillsammans med barnen och deras pappa vilket gör sambon vansinnig eftersom det någon vecka innan varit bråk mellan mig och exet. Jag ser ingen poäng med att bråka bara för att utan för barnens skull vill jag hålla god ton så ofta det går. 

Min och sambons relation börjar på riktigt ta skada nu och jag vet inte vad jag ska göra. Har föreslagit parterapi men det tycker han är för par med problem men det är väl exakt det vi har? Hur ska jag nå fram till honom att han är nummer 1 även om det finns (motvilligt) en annan man i mitt liv?

Försöker skriva ett inlägg som svarar på flera av era frågor/kommentarer. Och tack för era tankar. 

Min sambo är för det mesta väldigt följsam med vad jag vill göra och tycker. Ser inga varningsflaggor i hans beteenden överlag men här har han fastnat lite. Det finns en del historik också som kanske spelar in. 

När jag träffade min nv sambo så umgicks jag mycket med barnens pappa. Vi såg nästan varje helg och åt middag eller fikade. Det är inget jag tycker är jätteviktigt för mitt liv men gjorde det för att jag inte hade så mycket annat för mig och det höll exet lugn. Sambon ville såklart ha tid med mig också så på barnfria helgerna träffade jag inte längre barnens pappa som då blev sur och kallade min sambo för svartsjuk. Han blev lite krångligare efter det. Så min sambo och exet har knappt träffats men gillar helt enkelt inte varandra. 

Jag har förklarat för min sambo att han och barnen är nr 1 men att barnens pappa, mest för att hålla honom lugn och ge barnen en lugn tillvaro, så ses vi för att han tycker det är viktigt. Jag hade klarat mig helt utan att ses men gör det som sagt för barnens skull. Sambon tycker att jag lever dubbelliv eftersom han inte är välkommen dit och när jag är där en timme eller två känner han sig exkluderad. Samtidigt är det bara några timmar då och då, mestadels av tiden är jag ju med min sambo, med eller utan barn. 

Jag viker mig kanske för lätt för barnens pappa men behöver få lugn i livet också. Sambon är den snällaste jag vet för det mesta men detta har han svårt att släppa. Vill mest veta hur jag ska hjälpa honom förstå att han är min nr 1. 

Man kan prata och vara trevlig i sitt bemotande utan att fika. Tycker din man har rätt, skippa fikat. Ni kan samarbeta om barnen, men fika flera ggr i månaden är bara for mycket. 

Du ser ingen skillnad mellan ett ex som emellan de trevliga fikorna har en massa oförutsägbara önskemål/krav och genom det ställer till oreda i ens relation och familj, och en kompis? Beter sig dina kompisar som denna ex kanske du har en skev syn på hur kompisar borde vara?

Väldigt få partners är överförtjusta i regebundna träffar och fika med ex.

Har somliga svårt att läsa innantill eller läser man bara mellan raderna?
Så här står det

"När jag hämtar barnen så tar jag ibland en fika tillsammans med barnen och deras pappa"...

Nyckelorden är 
ibland
"tillsammans med barnen och deras pappa"

Det är alltså inte varje gång och barnen är (oftast får man anta) med.

Jag tycker att han kör med dig till vissa delar TS vilket jag personligen inte skulle uppskatta och det gör uppenbarligen inte du heller eftersom du lämnade. Men en del kan man både acceptera och stå ut med för the greater good. En okej relation med någon som är ens barns förälder. Vilket du verkar göra.

Det verkar heller inte vara något som ökar i omfattning eller där någon part önskar att det vore något annat. Jag tycker ni verkar hålla det på en rimlig nivå.

Jag skulle gissa att om exet inte konstant skulle komma med oförutsägbara önskemål/krav, och TS hela tiden lägger sig platt och ställer upp på dem, skulle situationen se annorlunda ut och fikorna skulle knappast vara ett problem.

Att hon använder orden 'bråka tillbaka' visar att hon inte verkar forstå när det är lägligt att stå upp for sig och sin nuvarande familj och inte bara acceptera allt som kommer från exets håll, där nuvarande sambon inte verkar ha något alls att säga till om ifall deras redan bestämda planer blir påverkade och måste ändras i sista minut.

I en perfekt värld borde man ju själv inse vilka relationer det finns och hur de alla ska hanteras så det blir bra for alla inblandade, men ibland verkar den insikten inte finnas, och måste då på något sätt ges.

Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Jag har två barn från en tidigare relation, de är i undre tonåren. Barnens pappa är ganska besvärlig emellanåt där han kräver saker hit och dit vilket såklart är jobbigt men oftast är han lugn och gör saker som vi bestämt. Jag har aldrig krävt något av honom utan gör som vi bestämt och ställer upp när han kommer med sina oförutsägbara önskemål/krav. 

Min sambo sedan några år tillbaka tycker att jag förlåter mitt ex alldeles för snabbt och tycker att jag borde bråka mer tillbaka. När jag hämtar barnen så tar jag ibland en fika tillsammans med barnen och deras pappa vilket gör sambon vansinnig eftersom det någon vecka innan varit bråk mellan mig och exet. Jag ser ingen poäng med att bråka bara för att utan för barnens skull vill jag hålla god ton så ofta det går. 

Min och sambons relation börjar på riktigt ta skada nu och jag vet inte vad jag ska göra. Har föreslagit parterapi men det tycker han är för par med problem men det är väl exakt det vi har? Hur ska jag nå fram till honom att han är nummer 1 även om det finns (motvilligt) en annan man i mitt liv?

Är det småsaker må de väl vara hänt, TS har inte redovisat. Men det finns exempel i andra trådar där den andra föräldrern men mycket kort varsel ställt krav på byte av tid, skjutsning, pengar. hobby mm. Saker som negativt påverkar den nya familjens planer.

En klasiker är när en förälder ställer krav att barnet ska hålla på med en hobby som kommer innebära mycket skjutsning och höga kostnader

Eller medvetet trassel med bytestider för att förstöra helg och semesterplanern.

 

Tycker du verkligen att din sambo skall behöva gå i parterapi för att du lever ett dubbeltliv där du uteslutande fokuserar på 'hålla ditt ex lugnt' som du säkert också gjorde när ni fortfarande var par? 

Sorry TS, men det är din attityd som är problemet och din sambon skall inte behöva gå i terapi för att lära sig att acceptera att du inte kan prioritera om var din lojalitet borde ligga när det nu gått flera år sedan separationen från exet.

Sambon tycker ju att TS lever ett slags dubbeltliv och det är väl inte helt orimligt med tanke på att hon lever kvar under dom premisser som tidigare gällde med exet att denne skulle hållas lugn till varje pris 'för barnens skull'. Går jorden eller barnen under om det skulle bli en längrevarande konflikt med exet? Kanske dags för TS att någon gång här i livet sätta hårt mot hårt mot exet när denne kommer med sina impulsiva krav..

Det är väl heller inte orimligt att förmoda att TS och exet återupptar sitt högfrekventa umgänge med middagar och annat, när sambon har tröttnat och är ute av bilden. Skulle nog som sambon anta att dom på ett eller annat plan inte är färdiga med varandra.

Sambons åsikt är ju i längden den enda som spelar en roll i sammanhanget. Tycker han det är ett slags dubbelliv som TS håller på med, och att det finns en osynlig tredje part som styr och ställer i deras förhållande, så kommer han förr eller senare att tröttna på det oavsett vad 'sanningen' är.

Och att vägra ställa upp på exets alla nya impulsiva krav för att denne blir ilsken annars är inte att 'eskalera' en konflikt, det är att lära denne att denne inte är universums mittpunkt som alltid måste få sin vilja omkring sina krav, som tydligen inte ens blir formulerade som önskemål, för att det skall vara lugn och ro omkring barnen. 

Men om TS vill köra sitt nuvarande förhållande i botten så skall hon bara fortsätta stilen med att lägga sig platt för alla exets nya krav och försoningsfika efter alla bråk.

Det kan bli extra avigt om man först söker tröst och stöd hos sambon för att exet varit dum med oförutsägbara önskemål/krav för att sen några dagar senare fika med exet i harmoni

Jag tror att det mycket sällan handlar om svartsjuka utan mer om att man vill vara två i sitt förhållande, inte tre som det kan bli med ett ex som styr för mycket.

Absolut, men det finns ju olika nivåer. Vi som par ska ju inte behöva planera vårt liv utifrån exets vilja och nycker. Och exet har inget att säga till om hur vi har valt att göra i vårt hem så länge det inte skadar barnen på något vis.

Nej, jag svarade på din generella kommentar att om man väljer att leva med någon med barn så går man acceptera att det finns ett ex. Jag svarade dig helt enkelt att det gäller till en viss nivå.

Nivån hos TS och hennes ex (och hennes sambos upplevelse) har vi inte fått något riktigt svar på här. Självklart ska man inte eskalera konflikter i onödan, men beroende på vad konflikterna handlar om kan det faktisk vara nödvändigt att stå på sig.

Ja, om hon inte vill ha någon sambo kvar så absolut. Annars kanske man kan prata om det och försöka få alla att känna sig bekväma?

Det beror ju på hur man tolkar 'ställer upp när han kommer med sina oförutsägbara önskemål/krav'. Du tror TS alltid ställer upp på pappans oförutsägbara önskemål men det inverkar aldrig på hennes och sambons planer. De sitter bara och gör ingenting hela tiden utan planer alls. Varför ska det då behöva 'bråkas' eller 'förlåtas' alls?

Tänker att man måste prata med pappan också... Det är inte bara sambon som ska anpassa sig hela tiden. Beroende på vad det gäller såklart.