Min sambo klarar inte av min relation till barnens pappa

Jag tänker att det kanske också beror lite på omfattningen av de här fikorna och vad det är som bara accepteras i övrigt.

Absolut ska man ha en bra relation med sina barns pappa, men samtidigt måste man kanske också förstå (framför allt ditt ex i det här läget) att när det är en ny partner med i bilden så blir det annorlunda och att den relationen ni haft med varandra är slut. Det handlar bara om barnen nu. Ditt ex måste förstå att han inte kan bestämma över dig nu och han måste också acceptera att din nya sambo är en del av ditt och barnens liv.

Om du tar en 2-timmars fika med honom vid varje lämning hade jag också reagerat. Jag och mitt ex fikar och äter middag tillsammans kanske ett par gånger per år. Typ vid födelsedag och skolavslutning. Då är också nya partners välkomna. Så har det varit oavsett om en av oss eller båda haft partner. Vi har ändå än bra relation och kan samarbeta bra kring barnet och hen har aldrig upplevt sig ha föräldrar som inte kommer överens. 

Det beror väl på vad det är för konflikter och vad det är för krav exet ställer? I vårt fall gick det ut över vår relation till den grad att det kändes som att vi var tre personer i förhållandet i början. Är det på den nivån tycker inte jag att det är något fel i att säga stopp.

Jag tror att det mycket sällan handlar om svartsjuka utan mer om att man vill vara två i sitt förhållande, inte tre som det kan bli med ett ex som styr för mycket.

Absolut, men det finns ju olika nivåer. Vi som par ska ju inte behöva planera vårt liv utifrån exets vilja och nycker. Och exet har inget att säga till om hur vi har valt att göra i vårt hem så länge det inte skadar barnen på något vis.

Jag svarade på en generell kommentar att om man väljer en partner med barn får man acceptera exet i sitt liv. Det håller jag med om, men som jag skrev finns olika nivåer. I exemplet utgick jag från min situation för att beskriva den ena extrema änden.

Om du scrollar upp och läser mina tidigare kommentarer ser du att jag frågat TS om omfattningen av exets påverkan men inte fått något svar. Därav ett svar utifrån mina egne erfarenheter för att pålysa att det inte alltid funkar att exet får "hållas" och att det inte alltid är rätt väg att gå om man vill leva med någon ny.

Nej, jag svarade på din generella kommentar att om man väljer att leva med någon med barn så går man acceptera att det finns ett ex. Jag svarade dig helt enkelt att det gäller till en viss nivå.

Nivån hos TS och hennes ex (och hennes sambos upplevelse) har vi inte fått något riktigt svar på här. Självklart ska man inte eskalera konflikter i onödan, men beroende på vad konflikterna handlar om kan det faktisk vara nödvändigt att stå på sig.

Ja, om hon inte vill ha någon sambo kvar så absolut. Annars kanske man kan prata om det och försöka få alla att känna sig bekväma?

Tänker att man måste prata med pappan också... Det är inte bara sambon som ska anpassa sig hela tiden. Beroende på vad det gäller såklart.

Men det här är ju inte rimliga saker att gå med på för att hålla god stämning. Självklart hjälper man varandra med dagar på den andres veckor om man kan. Men har man redan gjort planer kan man inte ställa in dem gång på gång (ok någon gång om det verkligen är kris) för att exet inte planerar eller löser sina veckor. I så fall måste han ju lämna schema för lång tid framåt och byta dagar med er för att få till det. Och att tvinga dig till att köpa saker du varken vill eller ha råd med är inte ok heller. 

Jag tror visst att din sambo förstår att barnen mår dåligt av bråk, men den typen av "bråk" tar man vuxna emellan utan att blanda in barnen.  Du och ditt ex behöver gå på samarbetssamtal och utifrån det här inlägget förstår jag att din sambo tröttnar. 

Om TS måste lägga sig hela tiden kommer det också att gå ut över barnen till slut. Och vilken förebild är man för sina barn om man lägger sig platt för en sån människa?! 

Det är inte TS och hennes sambo som behöver hjälp i relationen, det är TS och hennes ex.

TS, om du vill kunna leva med någon innan barnen blivit myndiga måste du ta tag i din skitstövel till ex. Kommunen erbjuder bra samarbetssamtal som är gratis. 

Om du vill fortsätta offra din sambo till förmån för att tygla ditt ex orimliga humör får du nog tyvärr vara singel tills de är myndiga.

Fast i långa loppet är det ju det. Har du varannan vecka har du ju också det huvudsakliga ansvaret för barnen den veckan. Självklart kan det dyka upp saker och man hjälps åt, men exet verkar ju ha satt det lite i system. Blir det krockar ofta kanske man behöver se över om man kan ändra schemat för umgänget, se på jobbet om det går att schemalägga så alla såna pass hamnar på barnfria veckor eller kanske till och med byta jobb om det inte funkar med att ha barn. Det ska ju inte förlita sig på att TS ska ställa in alla sina planer för att lösa det.

Postade lite snabbt :)

Det jag menar är att TS inte kan förväntas driva nån barnpassningsjour för sitt ex när de har 50/50 vårdnad. Har han ett schema där man ser att var 6:e vecka blir det problem, då planerar man det i sitt "bytesschema" och kanske byter helg om det är så att det infaller på helgen. Det är inte bara TS som ska lösa saker, exet måste ju också vara lite lösningsorienterad. Och som jag skrev, vissa jobb kan man inte ha när man är ensam med barn.

TS, hur går dina tankar nu när du läser dessa inlägg? Får du mer förståelse för din sambo eller tycker du fortfarande att han är ute och cyklar?

Jag förstår din tanke, men jag tänker att skillnaden då är att man gör det i samråd och att om det ex skulle dyka upp en match på barnfri helg när man redan gjort andra planer så får den som har barnen den veckan lösa det på annat sätt, inte att den andra måste ställa in sina planer? Och man kan förutsätta i ett sånt uppgör att det går båda vägar?

Jag tycker ändå att det är lite skillnad på helger att spendera på egna intressen/kärleksliv när man varannan vecka har noll möjlighet att göra det och varannan vecka kanske hittar luckan. Det är stor skillnad att rodda en familj som ensam vuxen och ha 100% ansvar under barnveckan eller att dela på bördan med en sammanboende förälder. Och när det kommer in en ny person i familjen kan man inte kräva att denna ska gå fullt in i rollen som förälder heller.