Kan hoppet komma tillbaka?

Hej,

Jag och min flickvän har varit tillsammans i 10 år. För ca en månad sedan berättade hon för mig att hon började tappa hoppet om vår relation. Detta beror bl.a. på att hon känt stora krav på sig att prestera för att inte förlora mig. Hon har beskrivit det som att hon känt både kärlek och trygghet samtidigt som en otrygghet att jag ska lämna om hon inte presterar enligt de förväntningar hon upplever att jag har haft.
Hon har under lång tid påpekat att vi borde gå i parterapi för att arbeta med vår kommunikation, men jag har inte hörsammat det eftersom det ofta kommit mitt i tjafs, och då har det känts lite som en pik. Jag har heller inte förstått att vår relation någonsin skulle kunna gå sönder, eftersom den alltid känts så självklar.

De senaste veckorna har vi diskuterat detta, och jag förstår nu, sent omsider, att vår relation skulle behöva parterapi. Det har känts som att hennes hopp har stigit, men sen sjunkit och nu har vi gjort slut på riktigt. Hon känner att hon inte orkar satsa på vår relation och att hoppet är borta. Hela förfarandet har dock varit väldigt respektfullt och vi har lärt oss mer om varandra den senaste månaden än vad vi gjort de senaste 5 åren. Vi har kommit nära på ett nytt sätt, men hennes hopp och ork är borta.

Vi beslutade även att ha kvar varandra i varandras liv, eftersom vi älskar varandra mest i hela världen och är varandras bästa vänner. Vi upplever båda att det är helt otänkbart att inte ha varandra i varandras liv.
Både hon och jag upplever varandra som själsfränder, även om ingen av oss nödvändigtvis tror på det. Vi har massor av saker gemensamt, vi är fortfarande sexuellt attraherade av varandra, och på pappret borde dessa omständigheter innebära en lycklig relation.

När allt blev definitivt diskuterade vi, pga av dessa ovanstående omständigheter möjligheten kring att ha en vänskap, men vi diskuterade även en annan typ av mittemellan relation, mer kravlös än en konventionell, och jag kände då att det kanske även eg är vad jag själv har sökt.

Innan vi officiellt blev tillsammans så var vi i en relationsliknande fas i ett par år, där det kändes otroligt bra och kärleksfullt. Vår relation var eg som bäst innan det kom massa relationsbaserade krav in i bilden. Jag hade ångest över att göra det officiellt, även om jag visste att jag ville ha henne i mitt liv för alltid, och konventionella relationer har nog aldrig riktigt varit min grej, och - som det verkar - kanske inte heller hennes.

Jag undrar nu, finns det någon som har erfarenhet av något liknande, och om hoppet kan komma tillbaka, eller om det kan finnas hopp i en mer kravlös okonventionell kärleksrelation?