Kan hoppet komma tillbaka?

Anonym (Hoppfull) · 2025-11-02T15:07:37+01:00

Hej, Jag och min flickvän har varit tillsammans i 10 år. För ca en månad sedan berättade hon för mig att hon började tappa hoppet om vår relation. Detta beror bl.a. på att hon känt stora krav på sig att prestera för att inte förlora mig. Hon har beskrivit det som att hon känt både kärlek och trygghet samtidigt som en otrygghet att jag ska lämna om hon inte presterar enligt de förväntningar hon upplever att jag har haft. Hon har under lång tid påpekat att vi borde gå i parterapi för att arbeta med vår kommunikation, men jag har inte hörsammat det eftersom det ofta kommit mitt i tjafs, och då har det känts lite som en pik. Jag har heller inte förstått att vår relation någonsin skulle kunna gå sönder, eftersom den alltid känts så självklar.De senaste veckorna har vi diskuterat detta, och jag förstår nu, sent omsider, att vår relation skulle behöva parterapi. Det har känts som att hennes hopp har stigit, men sen sjunkit och nu har vi gjort slut på riktigt. Hon känner att hon inte orkar satsa på vår relation och att hoppet är borta. Hela förfarandet har dock varit väldigt respektfullt och vi har lärt oss mer om varandra den senaste månaden än vad vi gjort de senaste 5 åren. Vi har kommit nära på ett nytt sätt, men hennes hopp och ork är borta. Vi beslutade även att ha kvar varandra i varandras liv, eftersom vi älskar varandra mest i hela världen och är varandras bästa vänner. Vi upplever båda att det är helt otänkbart att inte ha varandra i varandras liv. Både hon och jag upplever varandra som själsfränder, även om ingen av oss nödvändigtvis tror på det. Vi har massor av saker gemensamt, vi är fortfarande sexuellt attraherade av varandra, och på pappret borde dessa omständigheter innebära en lycklig relation. När allt blev definitivt diskuterade vi, pga av dessa ovanstående omständigheter möjligheten kring att ha en vänskap, men vi diskuterade även en annan typ av mittemellan relation, mer kravlös än en konventionell, och jag kände då att det kanske även eg är vad jag själv har sökt.Innan vi officiellt blev tillsammans så var vi i en relationsliknande fas i ett par år, där det kändes otroligt bra och kärleksfullt. Vår relation var eg som bäst innan det kom massa relationsbaserade krav in i bilden. Jag hade ångest över att göra det officiellt, även om jag visste att jag ville ha henne i mitt liv för alltid, och konventionella relationer har nog aldrig riktigt varit min grej, och - som det verkar - kanske inte heller hennes. Jag undrar nu, finns det någon som har erfarenhet av något liknande, och om hoppet kan komma tillbaka, eller om det kan finnas hopp i en mer kravlös okonventionell kärleksrelation?

Mitt råd : ta detta på allvar och boka in parterapi. För er skull men också av respekt för er själva . ..

För helt ärligt - att landa I mån mer lättsam relation är ju egentligen bara en flykt från ett ansvar att värna om varandra.
Om ni nu älskar varandra så vill man ju varandra väl, att då smita undan ansvaret med att skapa mån slags icke-relation är ju bara egentligen respektlöst.. Att klamra sig fast i nån påhittad relation är ju bara dysfunktionellt och kommer bara sluta med ännu fler sårade känslor.

Gör slut på riktigt eller gå i terapi. Eller gör båda. För som det är nu är det bara toxic

Anonym (Granbarr)

Sun 2 Nov 2025 16:46

#3

Anonym (Hoppfull) skrev 2025-11-02 16:19:16 följande:

Hej,

tack för ditt svar. Jag kan förstå din syn på detta. Jag hade nog sett det på samma sätt själv tidigare. Jag hade gärna gått i parterapi, men hon säger att hon tappat hoppet och att hon inte orkar jobba på vår relation mer, hon är för trött?

Då går du i egen terapi för din skull ocv pratar av dig och kommer till insikt om er relation och hur du ska tänka framåt.
Att hålla kvar I varandra i ett slags väntrum med förmåner är respektlöst.

Gör slut och stå för det eller satsa 100 på förhållandet. Vill hon inte det så släpp henne fri.

För vems skull håller ni kvar varandra?

Anonym (Granbarr)

Wed 5 Nov 2025 09:13

#27

Anonym (Hoppfull) skrev 2025-11-05 08:59:45 följande:

Tack för ditt svar. Ja, din bedömning är helt korrekt. Det är dock inte vad huvudfrågan gäller. Det är undrar är om hoppet kan återvända, eller om någon har erfarenhet av en relation där det inte finns någon risk den här typen av känslor, dvs att känslan av krav är större än de faktiska kraven i verkligheten.

Fast för HENNE var det uppenbart verkliga krav och ett reellt problem som existerar. Det är hennes fakta utifrån henns egna upplevelser.

Att du inte förstår det visar ju tydligt på att ni har större problem än du vill ta till dig. Och att ni misslyckats helt med att kommunicera och framförallt LYSSNA .

Anonym (Granbarr)

Wed 5 Nov 2025 09:19

#28

Anonym (Hoppfull) skrev 2025-11-05 09:06:36 följande:

Hej Agda. Tack för ditt svar och för att du tar dig tid att försöka förstå.
De strukturella kraven jag pratar om handlar om att en konventionell relation kan medföra en känsla av krav, för att om man gör fel så riskerar man att förlora den. Men det jag pratar om här är då mer trycket av själva formen snarare än faktiska krav från partnern. Även om det kan upplevas av den andre som att kraven kommer från partnern. Dvs ?om jag inte är på ett visst sätt - helt perfekt - så kommer jag att bli lämnad?.

Det där är inget annat än beskrivning av en människa som mår uppenbart dåligt av olika skäl. Om din partner har psykisk ohälsa är det ju DET som är problemet och då kan till och med en önskan om att bädda sängen kännas som en fråga om luv och död och orimligt krav.

Psykisk ohälsa går inte över med att byta namn på relationen. Sängen måste fortfarande bäddas och vardagens krav kvarstår . Hon måste fortfarande göra sin del av relationen och ta sitt ansvar oavsett vad ni kallar er relation.

Anonym (Granbarr)

Wed 5 Nov 2025 13:36

#34

Anonym (Hoppfull) skrev 2025-11-05 12:51:09 följande:

Hej Agda. Jag vågar nästan inte svara för det känns som jag blir fullständigt attackerad av alla. Folk här verkar tro att jag inte vill jobba på relationen, att jag inte är beredd att gå i parterapi, att jag vill ligga runt, att jag varit ett svin i relationen och att jag inte ser min egen del i detta. Inget kunde vara mer osant.
Min tidigare partner har varit emotionellt skör, och de kraven jag har ställt har tex varit att hon behöver söka hjälp för det, annars kommer vi inte kunna ha en relation. De kraven hon har känt då är att hon behöver vara perfekt för att inte bli lämnad, att hon inte får må dåligt, för då riskerar hon att bli lämnad, även om det aldrig har varit fallet.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara detta på ett bättre sätt, vilket säkert beror på att jag mår fruktansvärt dåligt i nuläget, och att tankarna skenar?

Och ändå förstår du inte att ni har dessa problem för att ni så kapitalt misslyckats med att kommunicera ?

Vad du tycker och tänker nu betyder ju inte för henne ett dugg eftersom du inte lyssnat på henne tidigare. Så varför ska hon lita på dig nu? Det är ju därför hon tröttnat.
Så vad är det för hopp du pratar om?

Kan hoppet komma tillbaka?

INNEHÅLL